Gunhild Stordalen: ”Petter kommer alltid vara mitt livs kärlek”

Hon har glömt sitt passerkort till garaget och parkerar elbilen utanför kontoret på Kongens gate i centrala Oslo. Det som började som en kvinnas vision om mat, hälsa och hållbarhet och som redan första året samlade en konferens med 400 deltagare och Bill Clinton på scen, är i dag en global plattform med ett nätverk av vetenskapsmän, forskare och livsmedelsproducenter.

Se också: Allt om Gunhild Stordalen

Efter reklamen: Allt om Gunhild Stordalen

När FN nästa år ska hålla sitt första Food Systems Summit är Gunhild Stordalens organisation EAT tätt involverad i processen.

Hur det nu blir med allt.

I takt med spridningen av covid-19 har avbokningarna duggat tätt i Gunhilds telefon. Hon suckar när en retreat med bland andra den brittiske miljardären Richard Branson hänger löst – samtidigt som hon som klimatkämpe kan skönja en liten ljuspunkt i spåren av corona.

– Vi har tio år på oss att få planeten back on track. Att klimatutsläppen har gått ner betydande den sista tiden är en liten ljuspunkt i allt det tragiska. Men frågan är vad som händer när pandemin är under kontroll: Går vi tillbaka och lever våra liv som vi gjorde tidigare? funderar Gunhild och svarar själv:

– Jag hoppas att det som händer nu kan få oss att tänka nytt. Kanske är det världens möjlighet att investera i teknologi som gör att vi kan ha fler digitala möten i större utsträckning och hitta nya hållbara vägar att organisera samhället på ett sätt som är mer i samklang med naturen.

Fråga doktor Stordalen om varför maten blev hennes hjärtefråga och det rinner ur henne som en vild norsk fjord; om hur elva miljoner människor dör av dålig kosthållning varje år, om barn som får diabetes typ 2, om hur livsmedelsproduktionen är den enskilt största drivkraften för klimatförändringar och social ojämlikhet.

– Det är som man fick lära i akutmedicinen med livräddningens ABC: ta det mest akuta först. I likhet med corona-pandemin är klimatfrågan en akut och global kris. Vad du lägger på tallriken är entry point till att prata om hela den globala utmaningen. Om inte ländernas nationella klimatplaner inkluderar hållbar matproduktion kommer vi inte att ha en chans att hålla uppvärmningen under två grader.

Risigaste bilen

Gunhild Stordalen, fram till nyligen gift med Norges hotellkung Petter Stordalen, 57, växte upp på ett småbruk med djur i Muggerud utanför Kongsberg. Föräldrarna la inte pengar på onödigheter och rattade den risigaste bilen i byn.

– När mamma körde in i brev-lådan sa pappa ”äh, det är bara att måla över”. Att de var så avslappnade har präglat mig hela vägen, säger Gunhild, och berättar att hon redan då och där stakade ut den strategi som skulle ge henne en möjlighet att göra skillnad.

Som att utbilda sig till läkare och satsa allt på högsta betyg.

– Jag ville att människor skulle lyssna på mig, men vem skulle lyssna på ”Gunhild från Muggerud”? Att bli läkare gav mig en röst men jag ville ha en position och en plattform också.

Ah, det var därför du gifte dig med Petter Stordalen?

– Ha ha ha!

Gunhild skrattar rakt ut och säger först att ”nej, Petter var definitivt inte en del av min plan” – innan hon citerar Forrest Gump: ”Life is like a box of chocolates, you never know what you’re gonna get.”

– Det var överhuvudtaget inte strategi. Jag blev förälskad och oförnuftig. Jag hade aldrig tänkt gifta mig eller etablera en tvåsamhet med någon så som jag gjorde med Petter.

Aldrig som i aldrig-aldrig?

– Ja, jag tänkte vara ensam och jag bestämde mig tidigt för att jag inte ville ha barn.

Just det beslutet fick sin grogrund när hon såg sin mamma, ansvarig för hus och hem, tre barn och en egen läkarpraktik, ligga på soffan och gråta av utmattning.

– Jag såg på min mamma hur hon var konstant sliten och hur det alltid slutade med att hon prioriterade barnen, vilket jag tycker är helt rätt. Men jag kände att jag själv inte skulle klara att göra alla de prioriteringarna för att ta i mål det jag såg som meningen med mitt liv.

”Fantastiskt tillsammans”.

nöjeSvenska Märta, 30, är Petter Stordalens nya kärlek

Hur kontroversiellt har ditt val att inte vilja ha egna barn varit?

– Det har blivit mer okej de senaste tio åren men tidigare blev folk runt mig otroligt provocerade och sa ”vänta bara”. Jag har mycket pengar att inkassera från olika vadslagningar kan jag säga, konstaterar Gunhild och betonar:

– Jag är oändligt imponerad över kvinnor som både gör karriär och är småbarnsmödrar. I den meningen är jag lyckligt lottad som bara har mig själv att tänka på. Jag har inte ens en minigris.

Eller jo, rättar hon sig. Hon är deltidsmatte åt Petters hund Öbbe.

Skilsmässan världsnyhet

När pressmeddelandet gick ut i november 2019 om att Nordens powerpar skulle gå skilda vägar efter 14 år tillsammans var det en världsnyhet. Det blev en känslosam och annorlunda jul hemma i Muggerud.

– Förutom ett par gånger när jag har varit på sjukhus har vi alltid firat jul med storfamiljen Stordalen på Mauritius. Det är en tradition Petter och hans familj hade långt innan vi blev tillsammans. Nu var det jag, mamma, pappa och hundarna på julafton. Det var speciellt, men fint.

– Petter erbjöd mig att följa med som vanligt men jag kände att jag ville vara med mina föräldrar. Hade vi flyttat ifrån varandra fick jag ta konsekvenserna.

2014 diagnosticerades Gunhild med den autoimmuna och obotliga bindvävssjukdomen systemisk skleros och hade hunnit få sin dödsdom när hon tillsammans med maken checkade in på en vårdinrättning i nederländska Utrecht för att genomgå en experimentell behandling. I dag tänker hon inte så mycket på den tiden, säger hon.

– Jag försöker fokusera på vad jag kan göra här och nu men har samtidigt lärt mig att aldrig ta något för givet. Vi kan gå ut på gatan och få en tegelsten i huvudet.

Men när du var mitt i dina stamcellsbehandlingar, kunde du tänka så då?

– EAT var fortfarande väldigt skört när jag blev sjuk och jag och Petter hade många samtal om hur det skulle gå om jag försvann. Jag skrev ett testamente över hur styrelsen skulle se ut och vi enades om hur mycket pengar Petter skulle fortsätta att ge. Allt var riggat för att stiftelsen skulle kunna leva vidare om jag dog, vilket gav mig ett lugn.

Du avslutar din självbiografi med orden: ”Kära Petter. Utan dig hade varken EAT eller jag varit här i dag.” Hur tänker du kring det nu?

– Att det är just så. Jag hade inte levt om det inte vore för Petter. Jag hade aldrig haft råd att resa till Nederländerna och få den behandlingen två gånger.

Får man fråga vad det kostade?

– Ungefär 500000 per gång, men det var bara för själva behandlingen. Vi behövde vara i närheten av sjukhuset och bodde på hotell i nästan två år sammanlagt. Mina föräldrar hade helt säkert belånat allt de har men jag vet inte om det hade gått ändå.

Stöttade hela vägen

Men det handlar verkligen inte om pengarna främst, betonar Gunhild. Utan om sättet som den man hon gifte sig med under storslagna former i Marrakech fanns vid hennes sida.

– Jag har haft båda benen i graven, svävat mellan liv och död flera gånger och när du är dödssjuk är det naturligt att kämpa till det yttersta. Att ha någon som håller dig i handen däremot och gör resan med dig, är inte självklart. Det är heroiskt. Petter satte sitt eget liv på halvfart för att stötta mig. Han är en extraordinär människa.

Med tanke på det och vad ni varit igenom, hur var uppbrottet?

– Många har svårt att begripa hur vi som var så bra tillsammans inte klarade det. Men samtidigt måste man förstå att en tillvaro där en är sjuk hela tiden innebär extremt stora påfrestningar. Vi trodde varje gång att ”nu, nu blir det bättre”, men så blev jag sjuk igen.

Det syntes inte utåt och ingen visste. EAT Lancet-rapporten om de omställningar som behövs för ett hållbart livsmedelssystem hade just presenterats förra våren när Gunhild drabbades av en svår infektion. Hon hade varit i Addis Abeba i Etiopien på Afrikanska unionens toppmöte och åkt vidare till Washington DC med den svenske miljöprofessorn Johan Rockström för en lansering på Världsbankens vårmöte när kroppen lade av.

– Jag körde på hårt, och det syntes inte utåt men jag var så sjuk. I DC kollapsade jag och blev inlagd på sjukhus. Läkarna trodde först att det var lymfom. Mina lymfkörtlar svullnade upp och var stora som ägg och jag blev bara sämre och sämre. Jag gick runt och trodde att jag hade cancer och var totalt under isen. Det visade sig vara en infektion. Kroppen sviktade, men också huvudet, säger Gunhild och beskriver ett av symtomen som ”hjärndimma”.

– När jag drabbades av systemisk skleros kunde jag, hur sjuk jag än var, fortsätta att ta möten, svara på mejl och ha telefonkonferenser, eftersom huvudet fungerade. Nu kom jag plötsligt inte ihåg vad jag hade gjort dagen innan, jag glömde saker och satt i möten och visste inte vad vi pratade om. Det är det värsta jag har varit med om. När mitt viktigaste verktyg slutade att fungera började jag tvivla på hela min existens: Varför skulle jag ha ett stort klimatavtryck på planeten om jag inte kunde bidra? Jag har aldrig varit närmare att bli suicidal än då.

Väldigt lite "vi"

Hon fick aldrig veta vad som slog ut hennes kropp, men det tog många doser av antibiotika i olika kombinationer att knäcka infektionen.

– Petter älskar måndagar och är extremt optimistisk och har hela tiden varit den som har peppat och sagt ”det här klarar vi”, men det är slitsamt att ha den rollen i så många år. Det tärde på förhållandet när jag blev sjuk igen och ingen visste vad det var.

Deras höga ambitioner och olika jobbprojekt hade dessutom fört med sig att de tittade allt mindre på varandra, förklarar hon.

– I början när jag höll på med min doktorsgrad kunde jag resa runt med Petter och jag var aktiv i styrelsen för hans hotellkedja Nordic Choice. Våra liv och jobb var sammanflätade men ju större EAT blev, desto mer behövde jag vara tillgänglig för teamet, ta det stora ansvaret och representera på internationella möten. Till slut blev det väldigt lite ”vi”.

Tänk om han hade vetat det när han gav dig EAT i morgongåva.

– Ja, ha ha. Men Petter har sedan dag ett sagt att jag måste följa min passion. Hur många män tar ett kliv tillbaka och skickar sin hustru till Davos för att möta världens ledare?

– Men han visste också, hade han åkt dit hade alla män velat snacka med honom om allt möjligt. Om jag åkte dit skulle de lyssna på vad jag sa, menar Gunhild som dock beskriver vägen till just det målet som allt annat än rak.

Bilden av lyxhustru

Att gifta sig med världens inte precis mest ljusskygga miljardär innebar att hon som läkare med ambitioner och visioner transformerades till en lyxhustru som behövde en hobby, typ.

– Det var den bild som skapades och det störde mig, säger hon.

– Jag har egentligen alltid haft väldigt bra självförtroende. Jag har varit trygg med vem jag är och vad jag kan, men när jag blev tillsammans med Petter och hamnade i rampljuset som ”Stordalens nya kärlek” var folk plötsligt bara intresserade av vilken klänning jag hade på mig, säger hon och konstaterar ändå att det inte är en nackdel att vara kvinna i hennes position.

– Tyvärr är det fortfarande väldigt sällsynt att jag sitter i ett mötesrum där hälften är kvinnor, men männen själva och forskningen säger tydligt i dag att de företag som har mångfald i sina styrelser är mer framgångsrika.

– Det är sammansättningen som är dynamiken.

Gunhild brinner för sitt uppdrag, men vet nu att hon också måste ta hand om sig själv. Hon dricker inte längre alkohol sent på kvällen, går sällan till kontoret före halv tolv och aldrig utan att ha mediterat i 20 minuter, tränat och sovit ut.

– Jag brukade sitta och skriva mejl på nätterna och fick använda sömnpiller för att komma till ro. Jag förstod inte att det inte höll att äta sunt och träna som en galning om man inte sover. Om valet i dag står mellan att sova en timme till eller gå upp och träna sover jag hellre.

Se på Greta!

”Det siste jeg trenger er en mann som sier hva jeg skal gjøre!” ropar Gunhild med ett skratt.

Det är mitt under fotograferingen och stylisten ber Gunhild hålla handen på ett annat sätt.

När jag tar upp kommentaren om att det sista hon behöver är en man, ler hon igen, ber mig att inte rycka den ur sitt sammanhang men pratar i presens.

– Petter är mitt livs stora kärlek. Han kommer alltid att vara det. För mig är det Petter eller ingen, säger hon och förekommer följdfrågan.

– Jag bara vet. Jag trodde aldrig att jag skulle träffa någon jag kunde älska så mycket som Petter och det hade varit naivt att tro att det skulle kunna bli bättre med någon annan.

Hon kommer inte att ta tillbaka sitt flicknamn Melhus efter skilsmässan.

– Jag är Stordalen för min omgivning och känner mig som en Stordalen. Jag kommer alltid att se Petter och hans familj som min familj. Jag älskar Cirkus Stordalen, säger hon och ler.

Hur ser livet ut om tio år?

– Då hoppas jag att vi har lagt ner EAT för att vi har nått hållbarhetsmålen, men jag tror ändå att vi kommer att ha behov av en organisation som drar ihop sakerna.

Framför allt människor. Doktor Stordalen har för länge sedan slutat bry sig om kråkorna som kraxar om att hon är naiv och har en pompös självbild. Hon tänker fortfarande rädda världen.

– Det är klart att ledare, politiker och forskare är en viktig del men folkrörelsen ska inte förringas. Se på Greta! Det Greta Thunberg har gjort för klimatet är ovärderligt och visar att varje människa kan göra skillnad.

Känner du aldrig att du tar en kula för den stora saken?

Gunhild fyller upp sin fjärde kopp kaffe för dagen och säger ”inte för fem öre”.

– Nej, jag upplever att jag är otroligt lyckligt lottad som får använda all min tid och min energi på att jobba med det jag brinner för. Jag känner inte att jag försakar något i mitt liv. För det handlar inte om mig, det handlar om något som är mycket, mycket större.

Because there is no Planet B.