Grynet om tiden på slottet: ”Jag överraskades av sidor hos mig själv”

Genom de de 15 säsonger av SVT:s populära serie Stjärnorna på slottet som avverkats tidigare har Grynet Molvig flera gånger fått frågan om hon ville ställa upp.

Svaret har vid samtliga tillfällen före 2021 varit detsamma – nämligen nej.

– Visst var det på många sätt tufft och slitsamt att växa upp på familjens gård som bedrev självhushåll – där jag, min storasyster Anne-Lise och lillebror Lars fick hjälpa våra föräldrar en hel del. Men jag är ändå välsignad med en jättebra barndom med kärlek, omtanke och goda värderingar. Det finns inget jag kan sitta och gråta över i ett självutlämnande program, har hon sagt flera gånger tidigare.

Hör Grynet berätta om sin medverkan i Stjärnorna på slottet:

Efter reklamen: Grynet Molvig om sin medverkan på Stjärnorna på slottet

Och det gäller fortfarande – om det inte varit för en viss pandemis härjande hade hon säkert återigen tackat nej …

I avsaknad av att få möta publiken från scenen tog längtan efter att träffa andra människor dock överhand.

– Jag tycker om programmet och tittar gärna på det, men jag har lite svårt för att sitta framför en massa människor som jag inte känner och dela med mig av mina innersta känslor. Det blev en ny upplevelse för mig och en stor utmaning. Men jag har ju å andra sidan alltid gillat att utmana mig själv.

Från en till stora delar lugn tillvaro kastades Grynet och de andra fyra deltagarna plötsligt in i en vecka med fullspäckat schema på Bäckaskogs slott i Kristianstad – med inspelning från tidig morgon till sen kväll.

– Jag skulle vilja beskriva det som en kombination av intensivt och intressant. Man hamnar liksom i en bubbla med de andra och fäster sig mycket vid dem. Vi kommer ju varandra väldigt nära och det blir en ganska overklig situation som man inte är van vid. Jag kände ingen av dem sedan innan.

Grynet kom även närmare sig själv på flera sätt.

– Det kom fram sidor av mig själv som jag inte visste om och som jag blev överraskad av. Vad kan jag inte avslöja här. Det gjorde att jag även lärde känna mig själv på ett annat vis, ler hon.

Tiden nästan som en gråzon

Under hösten 2019 och fram till och med den 10 mars 2020 agerade hon Beethovens piga Barbara Holzmann i teateruppsättningen Dövheten på Drottningholms slottsteater och på Dramaten – tillsammans med bland annat Johan Rabaeus, Andreas T Olsson och Per Svensson.

– Det är bland det roligaste jag har gjort, en härlig roll och ett fantastiskt bra manus av Niklas Rådström. Efter en kväll med utsålt hus tog det bara slut, då hade pandemin slagit till ordentligt. Ända sedan dess, i mer än 1,5 år, har jag verkligen saknat och längtat efter att få stå på scenen igen. All den tiden är nästan som en gråzon som är svår att känna hur lång den varit.

Samtidigt känner Grynet, som fyller 79 år dagen före julafton, ingen panik om det inte dyker upp något lockande uppdrag inom teaterscenen.

– Det är ju inte så att jag är mitt i karriären längre. Men blir jag inbjuden till en rolig dans så tackar jag inte nej. Men jag har heller inget emot att sitta bredvid och titta på.

Genom åren blir det mer slitsamt. Sedan är det ju alltid en massa nya texter som ska övas in. Och det tar lite längre tid att lära sig dem utantill ju äldre man blir, fast det är en bra hjärngympa.

– Man ska ju inte bara ha texten i huvudet – utan också i kroppen. Alla ord ska få kött och blod. Men min gubbe är duktig på att läsa mot mig.

Särbo är kärbo

Gubben är Douglas von Sydow – som är hennes särbo (eller ”kärbo”, som hon brukar säga) sedan över 17 år tillbaka. De bor bara tio minuters promenad från varandra. Några planer på att flytta ihop eller gifta sig existerar däremot inte.

– Vi har det så bra som det är då vi umgås, går på teater och reser (när det går) och har det trevligt tillsammans. Två äktenskap och två skilsmässor räcker för mig, hälsar Grynet – som först gifte sig 1965 med norske kompositören Alfred Janson (som är pappa till hennes son Teodor) och andra gången 1984 med greve Carl Adam Lewenhaupt (”Noppe” kallad).

Ingen av dem finns i dag kvar i livet.

– Alfred var en väldigt god vän och det var förstås också hemskt att se min son så full av sorg, berättar Grynet. Klart att jag saknar ”Noppe” också, som även han var en god vän. Det har varit lite för många som har gått bort på senare år. Även min lillebror och många tidigare kollegor inom branschen.

Grynet började spela piano tidigt och tog lektioner i det redan i femårsåldern. Hon uppträdde med sång och musik på olika ställen hemma i byn Råde på den norska landsbygden. Sedan tog allt fart då en äldre herre skrev ett brev till norsk radio och hon kom med i en talangtävling i Oslo som tolvåring.

– Jag fick uppträda inför 10 000 åskådare på en stor idrottsarena – vilket förstås nästan var ofattbart stort. Tävlingen direktsändes i radio i en norsk motsvarighet till svenska Farbror Sven och jag lyckades faktiskt att vinna. Då fick jag plötsligt en massa jobb. Efter debut i Barntimmen 1954 började jag sjunga med Moss Jazz Circle och upptäcktes av orkesterledaren Kjell Karlsen. Därefter blev det folkparksturné 1958 och flera skivinspelningar.

I Norge sågs hon framför allt som popstjärna – ungefär i jämförelse med en ung Lill-Babs – medan Grynet i Sverige fick chansen att agera huvudroll i Åke Falcks dramafilm Prinsessan.

Arbetade med stora namn

Det ledde vidare till pjäsen En flicka på gaffeln mot Lars Ekborg på Intiman i Stockholm och Spader, Madame! eller Lugubert sa Schubert av Tage Danielsson på Oscarsteatern.

Något som blev starten på en lysande karriär – där Grynet tidigt fick arbeta med de flesta av de stora svenska skådespelarna. Som Hasse och Tage, Povel Ramel, Gösta Ekman, Bibi Andersson, Magnus och Brasse, Beppe Wolgers och Cornelis Vreeswijk.

Av dessa namn är det ingen som finns kvar i livet längre. Men Grynet gör det i allra högsta grad – och är frånsett Stjärnorna på slottet även aktuell i rollen som Klara Nordin med den femte säsongen av den svenska drama/actionserien Gåsmamman.

– Första säsongen började ju att sändas för sex år sedan, så mina barnbarn i serien har blivit stora. Det är roligt att träffa hela gänget och följa dramaturgin i serien. Men jag får erkänna att det är lite jobbigt att bli upphämtad redan vid sex-halv sju på morgonen för en kvällsmänniska som jag. Och ibland att få stå ute och frysa timtals för att spela in olika scener, säger hon med ett snett leende.

Eftersom Grynet ingår i riskgruppen för covid-19 blev inspelningen av den senaste säsongen minst sagt annorlunda.

– Jag fick bo i en egen husvagn och till och med äta ensam. Dessutom fick det aldrig vara mer än tre personer i ett rum när jag var med i en viss scen. Och då måste en fotograf och en ljudtekniker alltid vara med … Med andra ord fick jag ofta stå långt från min eller mina motspelare. Det fungerade bra för min del, var nog svårare arbete för dem på klippbordet/redigeringen efteråt …

Trots många år i yrket är det fortfarande lite speciellt att se sig själv i rutan. Ofta är hon starkt kritisk till sin egen prestation.

– Gamla saker är mer nostalgi för mig, men det senaste jag spelat in tittar jag alltid med extra kritiska ögon på. Då retar jag mig när jag ser alla fel och brister.

Döpt till Anna Kristin

Visste du förresten att hon egentligen döptes till Anna Kristin av mamma Trine Margrethe och pappa Kristoffer – men fick smeknamnet Grynet efter ett dilamm på gården?

– Det andra dilammet då hette Polenta, så jag är ändå glad över att jag fick heta Grynet, skrattar hon.

Se också: Carola om sin stilresa genom åren

Efter reklamen: Carola regerar på sin stilresa - genom tiderna

Sedan många år tillbaka är hon under det namnet lika känd i Sverige som Norge. Även om Stockholm varit hemma länge går de norska ränderna aldrig ur. Att samhället nu öppnats upp igen gör att Grynet kan hälsa på sonen Teodor på andra sidan gränsen.

– Jag har inga släktingar i Sverige, bara vänner och kollegor. Eftersom mamma hade fjorton syskon och pappa nio finns däremot en hel del släkt i Norge. Men dem träffar jag väldigt sällan, berättar Grynet Molvig.