Extramormor sökes – här speeddejtar nyanlända barnfamiljer svenska seniorer
Helst ska de prata svenska, och det löser sig alltid med gester och pekande.
Det är en gråmulen och regnig dag, men inne på fritidsgården Morris i Farsta i södra Stockholm är stämningen varm. Una Dimac, 32, dukar fram wienerbröd och smörbullar, ställer fram muggar och termosar med kaffe.
Una är projektledare för Tre generationer möts, ett projekt från organisationen Svenska med baby. Genom projektet får nyanlända och utrikesfödda barnfamiljer chansen att träffas och umgås med svensktalande seniorer.
Vi hälsar på när den fjärde träffen för i år ska hållas, och en efter en börjar deltagarna komma in.
– Flera nyanlända familjer har kvar sina äldre släktingar i hemlandet och vill knyta kontakter med seniorer för att kunna ta del av deras erfarenhet. Jag kom själv till Sverige från Bosnien som liten och fick en extrafamilj i våra grannar – det var verkligen helt fantastiskt, säger hon och ler stort.
Nyanlända övar på att lära sig svenska
Hon fortsätter:
– Många svenska seniorer är fortfarande aktiva och har mer att ge även om de slutat att jobba. Dessutom har de ett annat tålamod än yngre personer och pratar lite långsammare, vilket är väldigt bra när man ska lära sig svenska!
Projektet startades tidigare i år och har haft träffar där deltagarna bland annat fått påskpyssla, de har bakat pizza tillsammans och gått på Vasamuseet.
Dagens träff hålls i Hökarängens Öppna förskolas lokaler, och i dag har projektet fått extra stöd av Generation Marianne som arbetar med generationsöverskridande metoder och stöttar verksamheter som jobbar just på det viset.
Under träffen ska deltagarna få speed-dejta varandra, spela bingo och öva på att konversera.
På väggarna hänger småbarnsteckningar och vimplar och hyllorna är fulla av spel, pysselkorgar med garn, färgglada papper, saxar och limstift. På borden ligger papper att fylla i med roliga fakta om sig själv, som vad man har för talanger, favoritbok och favoriträtt.
Sze Chun, 28, kommer in i rummet med lilla Hanna, bara tre månader gammal, sovandes i en bärsele på pappas mage. Han tar av den gula solhatten, som i dag snarare fått agera regnskydd, och vinkar till de andra deltagarna.
Sze är från Hong Kong och är just nu föräldraledig. Han och dottern Hanna har varit med på fler träffar.
– Jag flyttade till Sverige för att studera och stannade kvar efter min utbildning. Jag bor här med min partner och dotter, och känner inga äldre personer. Att få komma hit är som att komma hem till en familj!
Ingegerd Zackrisson, 86, möter upp Sze och rättar till den persikoprydda lilla strumpan som är på väg av från Hannahs fot.
– Såja, lilla fossingen, säger hon och får ett leende av Sze.
Ingegerd pratar bara svenska med Sze som ibland smyger in ett engelskt ord, eller frågar om betydelsen av ett ord. Ingegerd själv har fem barn och åtta barnbarn, men har ändå tid över att vara med på alla träffar.
– Jag tycker att det är trevligt att umgås och få träffa folk. Det är viktigt att barnen lär sig svenska redan när de är små, kan inte föräldrarna språket blir det inte så lätt, speciellt sedan när barnen ska börja skolan, säger hon.
Una berättar att de försöker att bara prata svenska under träffarna, även om det ibland kan vara svårt att ta sig över språkbarriären.
– Men man kan gestikulera och peka om man inte hittar ordet, det brukar alltid lösa sig.
Saras dotter får extra kärlek
Sara Jupanqui, 38, går runt med Brianne, sju månader, i famnen och hälsar på seniorerna. Det är tredje gången hon och dottern är med på en träff, och hon berättar att inte heller hon har några släktingar i Sverige.
– Jag kommer från Peru och pratar ofta med min familj via videosamtal. Det känns lite tomt ibland och jag ville träffa lite äldre personer här, i Stockholm. Jag är jättetacksam för att min dotter får så mycket extra kärlek!
Efter lite inledande mingel är det dags för speed-dejting. Nu har alla fått fylla lapparna med fakta, och ska under två minuter berätta mer om sig själva.
– Jag heter Ursula, U-r-s-u-l-a, bokstaverar Ursula Sundström, 79, till Sze som nickar och upprepar namnet sakta.
Ursula berättar att hennes egna barn är stora nu men att hon är galen i bebisar.
– Mina ben är inte vad de var längre, men annars är det inte något större fel på mig, säger hon och skrattar.
När ledarna efter två minuter frågar om gruppen är klar och deltagarna redo för att byta plats kommer svaret snabbt och unisont:
– Nej, vi är inte klara!
Tiden förlängs några minuter innan det är dags för gruppen att rotera, och Sara och lilla Brianne slår sig ner vid Ursula. Ursula har precis som Sara varit här tre gånger, och vid det här laget har de hunnit hitta flera gemensamma nämnare.
– Jag har jobbat inom vården precis som Sara gör. Hon är en ambitiös och härlig person, jag är väldigt imponerad av henne, säger hon och lägger handen på Brianne som spricker upp i ett leende och nyfiket tar tag i Ursulas fingrar.
Direkt efter träffen ska Ursula vidare på en teaterföreställning. Hon berättar att hon är mycket aktiv, men kände ändå direkt efter sin första gång på Tre generationer möts att hon ville fortsätta.
– Det finns plats i mitt liv, och det känns viktigt att vara en medmänniska. Jag tycker att hela projektet är behjärtansvärt och intressant, jag hoppas att jag ska kunna byta kontaktuppgifter med någon här så småningom och knyta en djupare kontakt.
Det är dags att rotera igen och Sara går vidare till den lila soffan och Agneta Rud, 67. Hon läser upp svaret från sin lapp.
Det känns viktigt att vara en medmänniska
– Min favoritmat i Peru är ceviche, (Perus nationalrätt, en limemarinerad förrätt med till exempel räkor, reds anm.) men här i Sverige är det laxpudding.
Agneta är även scoutledare, men har letat efter fler volontäruppdrag under dagtid.
– Som pensionär gäller det att skapa nya sammanhang. Jag är van att träffa olika människor och kulturer, och tycker om att träffa nya människor.
Precis som många andra i gruppen har hon själv barn och barnbarn.
– Men de är sju till tolv år nu, de har inte tid för mormor, säger hon med ett skratt.
När alla har pratat med alla är det dags för att spela bingo. Bingot går ut på att hitta en person med ett visst intresse eller talang genom att mingla i rummet och ställa frågor. Sze lyser upp när han inser att både han och Siv Blomberg, 74, tycker om att träna och skriver in hennes namn på rutan ”hitta någon som gillar att träna.”
– Jag spelar badminton, förklarar han och visar med en gest.
– Jag åker skridskor och skidor, och går stavgång – jag är nog snabbast i Sundbyberg, säger Siv nöjt.
Träffen är slut men deltagarna dröjer sig kvar med sina kaffekoppar och sitt fika. För även om dagens aktivitet är över är samtalen inte det, och förhoppningsvis ska de fortsätta i många år framöver.■