Forskare: Alla ljuger - du med!

Är det en lögn om du drar till med ett svar på en fråga du egentligen inte vet något om? Om du mörkar hur mycket choklad du äter eller överdriver hur ofta du joggar?

Sanningen är att vi ljuger mer än vi vill erkänna.

1-2 lögner på fem minuter

Psykologen och lögnforskaren Robert Feldman hävdar att de flesta människor ljuger en till två gånger i ett samtal som varar mer än fyra, fem minuter. Ja, han blev själv överraskad när hans forskning avslöjade hur mycket plats lögnerna tar i vardagslivet.

”När jag påbörjade mina undersökningar trodde jag att lögner var sällsynta och bara undantagsvis dök upp i vardagen”, skriver han på sin hemsida.

– När jag upptäckte hur ofta lögner används dagligdags i samtal, att till exempel två personer som håller på att lära känna varandra i genomsnitt ljuger tre gånger inom loppet av tio minuter, blev jag chockad.

Han förklarar att lögner i sociala sammanhang används för att få samtal att flyta lättare.

– Folk ljuger för att behaga eller för att få andra att må bättre. Eller för att själv verka bättre och få ett övertag mot andra. Och många av oss ljuger väl så mycket för oss själva som andra ljuger för oss.

Går inte att genomskåda

Är det egentligen en lögn när jag bara hittar på lite? Och borde inte min väninna ha förstått om jag talade sanning eller inte, hon som känner mig så väl? Ser hon det inte på mig?

Sanningen är att det inte finns vattentäta metoder för att genomskåda lögner. Robert Feldman anser att det är en av de största missuppfattningarna om lögner.

– Det finns inga tecken, verbala eller icke- verbala, som visar att en person ljuger. Och många av de tecken vi tror tyder på lögn gör egentligen inte det. Det visar sig att vi inte är så bra på att avslöja när någon annan ljuger, menar han.

– Det andra stora missförståndet är att vi är skoningslösa sanningssökare. Det visar sig att vi många gånger faktiskt accepterar och till och med omfamnar lögner, och vid vissa tillfällen har en avsikt med att acceptera andras lögner. När lögnerna stämmer överens med hur vi vill att andra ska uppfatta oss – till exempel smarta, kompetenta och framgångsrika – så blir vi motiverade att tro på lögnerna som vi utsätts för.

Svein J Magnussen, professor i kognitiv psykologi vid Universitetet i Oslo, konstaterar att vi människor inte kan delas upp i lögnare och sanningssägare.

– Alla ljuger, men en del är mer produktiva än andra, påpekar han. Och det finns en stor social acceptans för vita lögner, de enda lögner vi inte tolererar är offentliga lögner av offentliga personer och vittnen i domstol. I de här situationerna kan lögner få stor inverkan på andra människors liv.

Används som smörjmedel

Svein J Magnussen menar att små lögner och överdrifter är toppen. Han kallar dem smörjmedel i sociala relationer.

– I en del situationer kan en vit lögn vara mer sympatisk än att säga sanningen, hävdar han.

Men vad säger det om mig som människa om jag ljuger för egen vinning? Eller bara helt automatiskt utan att det egentligen har någon social betydelse.

– Det blir en fråga om moral, anser professorn.

Direkta lögner

Han säger att lögn som en filosofisk och moralisk frågeställning har upptagit västvärldens tänkare i århundraden och religionen i årtusenden. Vi vet att det är fel att ljuga och ändå rinner lögnerna ur oss. Han tar upp att lögner kan definieras som direkta lögner, överdrifter och subtila lögner. Direkta lögner är inte nödvändigtvis värre än subtila lögner.

”Att undanhålla information eller att komma med subtilt vilseledande formuleringar är exempel på lögner som lett till många stora mäns fall inom politiken och näringslivet, medan direkta lögner i sociala sammanhang kan rädda en pinsam situation. Många av de dagliga lögnerna fungerar som smörjmedel och så kallade vita lögner kan vara stöttande och uppmuntrande för andra människor. Men forskning visar att vi är beredda att gå längre när det gäller lögner och bedrägerier i vardagen än vad som kan försvaras moraliskt”, skriver han i sin bok om vittnespsykologi.

Ljuger mer för främmande personer

I en amerikansk undersökning medgav över 90 procent av deltagarna att de hade varit oärliga mot sin partner när det gällde känslor, inkomst, karriär, sexliv och ålder.

– Vi har en tendens att ljuga mer för främmande personer än för dem som står oss nära, men när deltagarna i en studie av De Paulo och Kashy 1998 blev ombedda att redogöra för vem de hade sagt de mest allvarliga lögnerna till så var det oftast till partnern. Det handlade om lögner där sanningen utgjorde ett hot mot förhållandet, till exempel otrohet, menar Svein J Magnussen.

Kvinnor och mäns lögner skiljer sig åt

Lögnforskningen avslöjar ingen könsskillnad, det går inte att säga att kvinnor ljuger mindre än män. Men det är skillnad på vad vi ljuger om.

– Kvinnors lögner är övervägande sociala lögner, medan män oftare står för självhävdande lögner. Det har därför spekulerats i om det är därför både män och kvinnor föredrar att samtala med kvinnor, menar han.

Han slår fast att lögn och bedrägeri är en integrerad del av vårt sociala liv och bara undantagvis ett socialt problem. Vad är då problemet? När alla ljuger är det då självklart att en lögn ska ses som moraliskt förkastlig?

Ja, menar lögnforskaren Robert Feldman.

– En vit lögn kan av sig själv göra att handlingar blir mindre intima och personliga. Och blir de vita lögnerna många kan de skapa en miljö av bedrägeri som ökar sannolikheten för att större lögner används.

En miljö av bedrägeri alltså. Kanske är det dags att göra upp med de vita lögnerna? Om det inte handlar om hur mycket choklad vi har ätit eller hur ofta vi joggar. Det får finnas gränser för ärligheten!

Text: Birgitte Hoff Lysholm 

Foto: IBL/Shutterstock, privat

Översättning: Anette Bülow