Karin Alfredsson miste man och dotter samma år: Skrivandet har hjälpt mig i sorgen
Att Afrika är synnerligen närvarande i författaren och journalisten Karin Alfredssons ljusa lägenhet i Solna är ingen slump.
I hallen hänger ett iögonfallande konstverk som är tillverkat av fröskidor från ett stort träd och även om den turkosa soffan är svensk så är den fylld av färgstarka kuddar med afrikanska tryck.
Mellan 2012 och 2015 bodde hon och maken Janne Andersson i Zambia. Janne lanswerade bland annat Nyhetsmorgon i TV4 och var Tittarombudsmannen på kanalen.
Karin har alltid drivits av en vilja att göra skillnad, framför allt för utsatta kvinnor, så när barnen var utflugna sökte hon en chefstjänst på biståndsorganisationen We Effect.
Organisationen arbetar bland annat med landsbygdsutveckling och jämställdhet, frågor som engagerar Karin. Hon var då 59 år och kände att det är nu eller aldrig. Janne hade just avslutat sin anställning på TV4, 69 år gammal.
Flyttade till Zambia som 59-åring
– Jag hade tidigare rest mycket i jobbet och bott en period i Vietnam där jag jobbade med bistånd. Men jag och Janne hade aldrig bott utomlands tillsammans. Han tyckte att det lät spännande, trots att flytten innebar en stor omställning för hans del, han fick ju leva pensionärsliv, säger hon och berättar med stor inlevelse om åren i Zambia.
– Även om vi biståndsarbetare bodde priveligierat så var jag ofta ute och mötte kvinnorna i deras verklighet och vardag och jag lärde mig massor. De egna normerna ställs på ända när man möter människor som lever på ett helt annat sätt. Det är lätt för oss att säga att exempelvis arrangerade äktenskap och hemgifter är fel. Men för dem handlar det om att knyta samman familjer och det är familjerna som medlar när problem uppstår. Samhället är uppbyggt så och det behöver inte vara sämre än vårt samhällsbygge, säger Karin.
Karin mötte stark kvinnlig hövding
Hon kan inte låta bli att nämna den kvinnliga hövding från Malawi som hon hade äran att få träffa. Bara ordet hövding känns förlegat, men faktum är att det kan liknas lite vid att vara landshövding – med skillnaden att titeln ärvs. Det finns 286 ”chiefs” i Malawi och just den här hövdingen styrde över 450 000 invånare.
– Hon löste lokala konflikter och såg bland annat till att upplösa barnäktenskap så att flickor kunde gå i skolan. En bra hövding kan göra stor skillnad och jag kunde se med egna ögon att det fungerade. Det är nyttigt att se saker från ett annat håll!
Under åren i Afrika skrev Karin ingenting; hon hade fullt upp med att vara chef över 60 anställda i fyra länder och ansvara för en budget på hundratals miljoner. Men så snart hon kom hem blev hon författare igen. Och så har det fortsatt, med en utgiven bok per år.
Hennes första skönlitterära roman kom 2006. Drivkraften var politisk. Hon ville belysa kvinnors eländiga situation i världen. Just utsatta kvinnor utgör en röd tråd genom hela hennes författarskap, med något undantag.
– Min senaste roman, Från någon som vill dig illa, handlar om utsatta barn. Den utspelar sig delvis 1973, på ett kollo, och jag har inspirerats av verkliga händelser. När jag började jobba som journalist på Aftonbladet 1972 minns jag att jag skrev om barns rättigheter. Så var tidsandan, att barn hade rätt till sina kroppar och sin sexualitet. Men det innebar ibland en gränslöshet som blev osund, säger Karin och berättar att hon har ägnat mycket tid åt researcharbete, för att varje liten detalj ska stämma.
– För mig är det jätteviktigt att allt jag skriver om är korrekt och jag tycker att researchen är precis lika spännande som skrivprocessen!
Skrivandet håller igång hjärnan
Karin är pensionär sedan några år och skulle kunna ägna återstoden av sina dagar med att ligga på sofflocket. Ändå fortsätter pennan att glöda. Varför?
– För att det är så roligt att skriva! Det håller mig igång, hjärnan får arbeta och jag ställs hela tiden inför nya utmaningar medan jag skriver. Jag vet inte vad annars jag skulle göra? Jag kommer att skriva så länge jag orkar och så länge det finns läsare, säger hon med ett leende.
När hennes livskamrat Janne insjuknade i bukspottkörtelcancer 2019 blev skrivandet en ventil och ett sätt att skingra tankarna. Det var det enda hon tyckte var roligt i en tillvaro fylld av oro och nedslående besked.
Maken hade mått dåligt en tid när han sommaren 2019 fick den allvarliga diagnosen bukspottkörtelcancer. Han opererades under hösten, men våren 2020 var cancern tillbaka och till sommaren var hoppet om överlevnad ute. Han gick bort i december samma år.
Samtidigt härjade pandemin. Det var en mörk tid för alla och för Karin den värsta tänkbara. 2020 förlorade hon inte bara sin make, utan också dottern Jenny, som omkom i en trafikolycka.
Karin fick 48 år ihop med Janne Andersson
– Det känns tomt och ensamt. Att inte Janne är här med mig är en hemskt konstig känsla. Jag saknar att ha någon att prata och diskutera med. De där stunderna vid frukostbordet, stödet och tryggheten vi hade. Det är därför jag har skaffat mig två undulater, Ringo och George. De fyller lägenheten med ljud och liv. Det blev för tyst när Janne dog, säger Karin sakta.
De hann vara tillsammans i 48 år och fick tre barn. Hon var 20 och han 30 när de träffades på Aftonbladet.
Båda var journalister
– Vi hade väldigt kul ihop och var tillåtande mot varandra så att vi kunde växa och utvecklas som individer och journalister. Jag tror att det underlättade att vi hade samma yrke, vi visste att arbetet var lite speciellt och att man hastigt kunde bli beordrad att jobba på udda tider…
Karin var mammaledig när Olof Palme mördades den 28 februari 1986.
– Telefonen ringde mitt i natten. Det var Jannes chef på Aktuellt som bad att få tala med Janne. Jag svarade att han sover. Då sa han: Bäst att du väcker honom, för Sveriges statsminister har blivit skjuten. Han behöver komma in till redaktionen. Jag minns att Janne blev borta ett helt dygn. Men det var bara så jobbet var. Vi stöttade alltid varandra.
Medan allmänhetens rädsla för Covid19 växte under 2020, levde Karin och Janne i sin egen smärtsamma sjukdomsbubbla. När de förstod att Janne skulle dö struntade de i Corona; det fanns inte längre någon anledning att skydda honom mot smittan.
– Han låg på hospice och fick träffa både barn och barnbarn under sin sista tid. Det blev ett fint avslut, säger Karin och reser sig upp ur soffan för att titta till fåglarna i köket. De skänker henne glädje med sitt eviga kvittrande. Ibland blir de lite väl högljudda, men det gör inget. Husdjur skänker sällskap och tröst genom sin blotta närvaro.
Man brukar säga att sorgen är randig. Vissa dagar är den mer närvarande än andra. Karin gör vad hon kan för att hitta glädjeämnen och finna sig till rätta i sin nya vardag, sorgen och saknaden till trots. Det var inte så här det skulle ha varit. Men det var så det blev.
Karin har köpt nytt sommarställe
– Jag är så tacksam över att jag har mina söner, mina svärdöttrar och mina barnbarn, de betyder massor. Jag har också köpt ett litet lättskött sommarställe i Södermanland där jag gärna vistas under de varma månaderna. Tidigare hade vi ett stort sommarhus, men jag valde att sälja det. Det skulle innebära alldeles för mycket jobb för mig nu när jag är ensam.
Se också: Så stöttar du någon i sorg
Lägenheten i Solna har hon däremot behållit. Hon trivs bra här. Ett av sovrummen är omvandlat till arbetsrum.
För Karin fortsätter att ha fullt upp. Hon är redan på god väg med nästa bok.
Detta är Karin Alfredsson
Ålder: 68 år.
Familj: Sönerna Jon och Jakob, avlidna dottern Jenny, svärdöttrar samt tre barnbarn, Axel, 14, Victor, 11 och Elijah, 2,5 år.
Bor: I Solna, norr om Stockholm.
Gör: Journalist och författare, aktuell med boken Från någon som vill dig illa (Brombergs).