Johanna startade B&B i Frankrike: ”Jag älskar livet här”

Många drömmer om att flytta utomlands och öppna ett kafé eller pensionat i solen.

För Johanna Wrenby, 53, hann det aldrig bli en dröm, det ena ledde till det andra tills hon hade sitt eget B&B i en liten by i Languedoc i södra Frankrike.

– Jag har alltid varit superfrankofil och när jag var 40 år visste jag att jag ville bo i Frankrike. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå till eller vad jag skulle kunna jobba med, så jag tog chansen när den kom, säger Johanna och frågar om vi vill ha en croissant.

Vi sitter i hennes kök och dricker en stark espresso. Just nu är det lågsäsong så huset är tomt och tyst, katten som stryker omkring verkar njuta av lugnet.

– Så här är det inte under säsongen då är det folk överallt och jag har fullt upp. Jag vill att mina gäster ska känna sig som hemma här, det ska vara en avslappnad och rolig atmosfär hos mig.

relationerDe tog ett sabbatsår mitt i livet: Tre kvinnor berättar

För sju år sedan hamnade Johanna av en slump i byn, Peyriac-de-Mer och trivdes så bra att hon bara blev kvar.

– Jag var nyfiken på hur det är att driva ett pensionat. På nätet hittade jag ett B&B med en svensk ägarinna, jag frågade henne om jag kunde komma ner och se hur det fungerade.

Sa upp sig och flyttade till Frankrike

Första året praktiserade Johanna tre veckor och året efter fick hon erbjudande om att jobba hela säsongen. Timingen var perfekt i hennes liv, hon var singel, trött på sitt jobb i Stockholm och behövde en ny utmaning. Hon tackade ja, sa upp sig och hyrde ut lägenheten på Kungsholmen i andra hand. När pensionatet sedan blev till salu slog Johanna till och köpte det, hon avvecklade sitt liv i Sverige och skrev in sig i Frankrike.

– Det blev bara så naturligt att jag stannade här, det var som om det var menat. Jag kom in i livet här pö om pö och lärde känna folk och regionen.

När Johanna tog steget och stannade i Frankrike var hon fast besluten att det skulle fungera, hon vill inte bara göra det på prov.

– Det är klart att det var läskigt att ta steget och lämna allt bakom mig i Sverige och flytta ner hit ensam, men man måste göra läskiga saker ibland för att gå vidare i livet.

Hon trivdes från första stund i den lilla byn vid Medelhavet, hon berättar att hon blev vänligt bemött och att byborna alltid varit öppna och hjälpsamma.

– Det tror jag beror på att det är många inflyttade i byn, några utlänningar men framför allt fransmän från andra regioner, det gör nog mycket att folk är mer välkomnande. Det är inte bara folk som bott här i flera generationer tillbaka som det ofta är i mindre samhällen här nere.

Men visst har det varit lite komplicerat i början innan allt rullade på. Det tog ett tag innan hon förstod systemet.

– Det jobbigaste har varit alla papper som måste göras när man köper ett hus och startar ett företag. Det är lustigt här i Frankrike kan du inte göra något om du inte har en elräkning i ditt namn, det är som ett id-kort för allt administrativt.

– Jag hade tur som tog över ett B&B som var igång så allt funkade redan från första året.

Har alltid tyckt om Frankrike

Johanna har alltid tyckt om Frankrike och den franska kulturen, hon läste franska på gymnasiet och på all ledighet reste hon ner till Frankrike. När hon var i 40-årsåldern gick hon helt in för att lära sig språket. Hon tittade på fransk tv med franska undertexter, lyssnade på fransk musik och läste franska tidningar.

– Jag sög in som en svamp och förstod efter ett tag nästan allt. För att kunna kommunicera tog jag även privatlektioner i Sverige, just för att komma över tröskeln och våga prata.

När telefonen ringer byter hon språk och diskuterar helt obehindrat på franska med en hantverkare som ska komma och fixa en dörrkarm.

– Hade jag inte kunnat språket innan hade jag aldrig gjort det här. Sen är det en fördel att flytta hit ensam för man är så illa tvungen att gå ut och prata med folk.

– Många svenskar förväntar sig att alla kan engelska men det är inte sant. I mindre byar i södra Frankrike är det många som kan spanska men inte engelska. Det är inte att de inte vill prata engelska de bara kan inte språket, förklarar hon.

Huset som är från 1880-talet ligger på en liten gata mitt i byn.

– Det är en ovanligt mysig by och väl underhållen av borgmästaren. Här har vi allt, bageri, liten mataffär, restauranger, kafé och nära till havet. Vid boulebanan finns några saltsjöar med massor av rosa flamingos, det är därför pensionatet heter Le Flamant Rouge, som betyder den röda flamingon.

Chanel, Piaf och Camu

Första året renoverade Johanna huset och satte sin egen prägel på det. Hennes inredning är en bohemisk blandning av franska loppisfynd, konst och moderna föremål.

– Jag ändrade färgsättningen och målade om allt i ljusare nyanser. Det är roligt för utlänningar säger att det ser så typiskt franskt ut och fransmän säger att det känns så gammaldags, som deras mormors hus, säger hon och skrattar.

Pensionatet har en fin atmosfär, höga fönster, vackra öppna spisar och röda franska kakelgolv. En stor stentrappa med snidat järnräcke leder upp till rummen som alla har fått sina namn efter kända franska artister. Här kan man sova i Coco Chanel- eller Edith Piaf-rummet. Det femte rummet blir klart till sommaren och får namnet efter den franske sångaren och kompositören Serge Gainsbourg.

Allt som allt kan Johanna ta emot 12 gäster och det räcker gott och väl för en person berättar hon.

– Under säsongen jobbar jag praktiskt taget från tidig morgon till sen kväll och får inte mycket egen tid. Efter frukosten går det i ett, det ska bäddas om, städas, handlas, tvätta lakan, ta hand om bokningar och ta emot gäster. Under sex månader är det fullt upp men sen har jag hela vintern att ta igen mig på.

Från stortstad till liten by

Den största omställningen för Johanna var att gå från ett hektiskt storstadsliv i centrala Stockholm till att bo i liten by på 1200 invånare på franska landsbyggden.

– När jag saknar storstadspulsen åker jag in till Montpellier, den största staden i området bara för att se nytt folk, spårvagnar, gå på museer, bio och caféer.

Ibland åker hon till Stockholm för att träffa familjen och vänner men hon känner att mycket har förändrats de senaste åren.

– Jag tycker atmosfären i Stockholm har blivit kallare och hårdare och mer individualistiskt. Det är värre än i Paris, även om det är mycket folk tar fransmännen hänsyn och är artiga.

Nu har Johanna köpt en lägenhet i Perpignan, en stad fem mil söder om byn, där hon kommer att spendera vintrarna.

– Där får jag leva stadsliv och jag tänker ta upp mitt målande. Jag har försökt måla här under lågsäsongen men jag får ingen ro till det, huset kallar hela tiden på uppmärksamhet och jag bara ser allt som måste fixas inför nästa säsong.

Håller i konst- och skrivarkurser

Johanna har ett stort konstintresse, under våren och hösten anordnar hon konst- och skrivarkurser med svenska konstnärer och författare.

– Det blir en skön och kreativ stämning med alla kursdeltagare som pratar och umgås runt matbordet.

Efter reklamen: Anneli bor i en husbil: "Mår som bäst när vi är ute på rull"

Johanna älskar sin by och hon har fått många nya vänner i regionen.

– Det bästa med att bo i en liten fransk by är att det är mer avslappnat, folk hälsar på gatan, de tar sig tid och pratar med varandra.

– Sedan är ju regionen så fin, vi har bra klimat, havet, bergen, goda viner, mycket orörd natur och vackra städer och byar. Framför allt är det färre turister här under högsäsongen än på franska Rivieran, vi har gott om plats på stranden och inga problem med parkering.

Öppet under pandemin

Johanna hade tur och behövde inte stänga under pandemin för hon är inte beroende av utländska gäster. Sedan flera år tillbaka utgör fransmän 80 procent av hennes kunder och därför har hon många franska recensioner på nätet. Under pandemin hyrde hon nästan bara ut till fransmän.

– Jag är så otroligt tacksam, medan många har fått kämpa för sin överlevnad har jag haft fullt hus. Det är nog för att pensionatet ligger nära havet, fransmännen stannade i Frankrike och alla verkade ville åka till en liten plats vid havet.

När jag frågar vad hon saknar mest från Sverige kommer svaret snabbt.

– Att få prata mitt modersmål. Även om jag pratar obehindrat franska och känner väl till den franska kulturen finns det alltid subtila saker som jag inte förstår och så kommer det alltid att vara, vi har inte samma kulturella referenser. Förutom det älskar jag mitt liv här och jag har inga tankar på att flytta tillbaka till Sverige.