Ett tomtebloss gjorde familjen hemlös: ”Allt vi ägde brann upp på nyårsnatten”

Det har nu gått två år sedan katastrofen – och inför den här julen har Susanne Flach, 51, och hennes man Carlos Österholm, 54, kunnat se fram emot ett ordentligt och traditionsenligt firande tillsammans med barnen Emma, 9, och Erik, 12.

– Det är skönt. Vi flyttade in i vårt nya hus i mars 2019 och nu har vi hunnit bo in oss, säger Susanne.

När vi träffade tvåbarnsfamiljen inför förra julen verkade det som om den rätta julstämningen inte riktigt ville infinna sig – som om den tagit en paus. Då hade det gått knappt ett år sedan de förlorade sitt hem och de bodde tillfälligt på en gård i Fotskäl i Västergötland tillsammans med hunden Dante och katten Puff i väntan på att deras nya hus skulle bli inflyttningsklart.

I deras vardagsrum lyste en ensam ljusstake och några julprydnader hängde ute i hallen. Det var alla julprydnader man kunde se. Däremot doftade det gott av glögg och pepparkakor från köket.

– Allt vi hade brann upp och det är först när man ska köpa nya julprydnader som man upptäcker hur dyrt det är. Just nu har vi andra saker som vi måste prioritera, berättade Susanne då.

Granen började brinna

Det var på årets första timme 2018 som katastrofen drabbade Susanne och Carlos och deras barn med full kraft. De hade firat nyårsafton med några vänner hemma i Sden stora trävillan i Fotskäl och hade just sagt hejdåu till sina gäster när det hände.

– Vi hade varit ute med barnen och skjutit av lite raketer på tolvslaget. När vi kom in igen ville Emma att vi skulle tända ett tomtebloss i julgranen eftersom hon tycker det är så fint när det gnistrar, berättar Carlos.

Det första tomteblosset brann som det skulle, men när Carlos skulle tända det andra gick allt fel. Plötsligt började det brinna i granen.

– Det gick fruktansvärt fort, berättar han. På bara några sekunder hade elden spridit sig till hela granen och den brann som en fackla.

Susanne stod i kökuet och ställde in disken i diskmaskinen när hon hörde Carlos ropa att hon snabbt skulle hämta brandsläckaren.

– Jag förstod direkt att något allvarligt hänt och sprang ner i källaren där vi hade brandsläckaren. Men det var något fel på sprinten på den så den gick inte att använda, berättar hon.

De försökte sedan kväva elden genom att hämta en filt från sovrummet. Men i den panikartade situationen fick Carlos istället tag i överkastet och det fick en direkt motsatt effekt.

– När vi kastade den över granen blev det som en explosion och det började brinna ännu mer våldsamt. I det läget förstod jag att det inte fanns något vi kunde göra mer än att springa ut ur huset och sätta oss själva i säkerhet.

Se också videon: Jenny fick hjärtstopp i duschen - räddades av sambon

Efter reklamen: Jenny fick hjärtstopp i duschen – sambon räddade hennes liv

Lyckligtvis hade varken Emma eller Erik hunnit byta om till pyjamas. De fick på sig sina skor och med femåriga golden retrievern Dante flydde de ut i natten.

– Vi hittade inte katten, men hoppades att hon var utomhus någonstans, vilket hon också visade sig vara, berättar Susanne och fortsätter.

– När vi sprang ut ur huset brann det för fullt i vardagsrummet. Det gick så fort att vi varken fick med oss våra mobiltelefoner eller plånböcker med kontanter och betalkort.

Blixtsnabbt förlopp

Ute på gatan kunde de bara maktlösa se på hur elden spred sig blixtsnabbt i deras hus. Det tog inte lång tid innan hela den stora trävillan, som var byggt 1967, var helt övertänd.

– Det är svårt att förstå att elden kunde sprida sig så snabbt. Vi hade båda våra bilar parkerade utanför huset och de blev förstörda i branden, berättar Carlos.

– Jag hade bara klänning och skor på mig och det var kallt ute, men som väl var varken snöade eller regnade det, berättar Susanne.

– Men sedan vi väl hade kommit ut fanns det inte en chans att gå tillbaka in huset och försöka rädda något. Det hade varit förenat med livsfara.

Deras grannar hade under tiden skyndat till platsen för att hjälpa till. Någon hade ringt brandkåren som kom till platsen ganska snabbt – bara för att kunna konstatera att huset inte gick att rädda och att släckningsarbetet fick koncentreras på att förhindra att elden spred sig till grannarnas hus.

– En av brandmännen som kom till vårt hus var kompis med en av dem som hade varit hemma hos oss på nyårskvällen. Han var först orolig för att det skulle vara folk kvar i huset, berättar Susanne.

När de stod där på gatan utanför sitt brinnande hus, chockade, frusna och utan vare sig pengar eller mobiltelefoner, blev de omhändertagna av grannarna. Några kom med värmande ytterkläder och filtar och första natten fick de sova hemma hos en av grannarna.

– Vi tog kontakt med vårt försäkringsbolag redan på natten och fick ett kontantbelopp så att vi kunde köpa det nödvändigaste. Sedan fick vi ett hotellrum i Kungsbacka där vi bodde den första månaden. Problemet var att de egentligen inte accepterade djur på rummen, men det löste sig till slut, berättar Susanne.

Skaffa vardagliga saker

Det första de var tvungna att göra var att skaffa sig underkläder och hygienartiklar och alla andra vardagliga saker som man inte upptäcker hur viktiga de är förrän de plötsligt saknas.

– Vi hamnade också i en konstig situation eftersom vi inte kunde bevisa att vi verkligen var de vi utgav oss för att vara. Vi kunde inte styrka våra identiteter. Alla våra identitetshandlingar brann ju upp och det är jättesvårt att skaffa sig ett nytt betalkort när man inte kan identifiera sig, säger Susanne.

Carlos driver eget företag som travtränare i ett stall i närheten, där han då hade sina hästar, och där förvarade han några jackor och andra ytterkläder som de tillfälligt kunde använda.

– Det var inte speciellt fina plagg, men just då fick de duga säger han med ett leende. På en bilfirma här i närheten var de så bussiga att vi fick köpa en bil på avbetalning trots att vi inte kunde lämna någon som helst säkerhet.

Efter att ha bott en månad på hotell i Kungsbacka fick Susanne och Carlos hyra Höja Glinkagården i Fotskäl där de även kunde ha sina hästar.

– Vi hade tur. Det var en jättebra lösning. Dels kunde barnen gå kvar i skolan och dels kunde vi ha både travhästarna och Emmas ponny där, berättar Carlos.

För trots att Susanne och Carlos var hemlösa var de tvungna att se till att hans verksamhet som travtränare, där han reser runt med sina hästar på travträningar i hela södra Sverige, fungerade – annars skulle familjen dessutom förlora stora delar av sin inkomst.

Susanne, som vid sidan av att hon hjälper till med travträningen arbetar på ett serviceboende i Kungsbacka som boendestödjare, tvingades ta ledigt från arbetet en tid innan det ordnat upp sig så mycket att familjens vardag började fungera igen.

– Man förstår inte hur mycket grejor man har förrän man förlorar allt. Alla gamla minnessaker och bilder och annat som vi hade på våra datorer är borta för alltid, säger Susanne.

Oersättliga saker

Länge stod de sotiga resterna av grunden och källaren kvar som en påminnelse om katastrofen som drabbade familjen. Därför tyckte Susanne det var skönt när byggfirman jämnade ut marken för att förbereda byggandet av deras nya hus.

– Vi är jättenöjda med vårt hus och vi har under hela tiden som gått efter branden haft bra kontakt med vårt försäkringsbolag. Vårt nya hus är något mindre än det gamla eftersom vi nu inte har någon källare, men det är tillräckligt stort för oss, säger Susanne.

Men långtifrån allt som de förlorade har gått att ersätta.

– Vi upptäcker dagligen saker som vi saknar som vi har glömt att anmäla till försäkringsbolaget. En del går inte att ersätta, som foton och Carlos priser från travtävlingar, men varken han eller jag är sådana som sitter och minns det som varit och gråter över det vi har förlorat. Vi tittar framåt istället.

Ryser fortfarande

Både Susanne och Carlos ryser fortfarande när de tänker på hur snabbt det gick att förvandla en trevlig nyårsnatt med tomtebloss i julgranen till ett brinnande inferno. De tror att eldens våldsamma förlopp kan ha berott på att granen hade stått inomhus ganska länge och blivit torr.

– Om vi överhuvudtaget kommer att tända tomtebloss igen kommer vi i varje fall inte att göra det inomhus, säger Susanne och tillägger att hon har svårt att förstå tjusningen med tomtebloss.

För Carlos är tomtebloss något som han förknippar med när han var barn, något nostalgiskt från 70-talet. Men inte heller han är efter det som hänt särskilt sugen på att tända fler tomtebloss i framtiden.

– En man på vårt försäkringsbolag berättade att han höll på att råka ut för samma sak när han tände ett tomtebloss i sin julgran. I sista stund upptäckte han att det glödde i en gren, men han lyckades släcka innan elden spred sig, berättar Susanne.

Att Susanne, Carlos och barnen den här gången kunde se fram emot en riktig, traditionell jul i sitt nya hem är något som hela familjen är mycket tacksam för.

– Det viktigaste var att vi alla klarade oss oskadda. Jag vågar inte ens tänka på hur det hade kunnat gå om vi hade hunnit gå och lägga oss innan det började brinna, säger Susanne samtidigt som hon hjälper sin dotter att hälla upp julmust och glögg i köket.

Foto: Per-Ola Ohlsson, Joakim Eriksson och Privat