Emmy Abrahamson: Jag blev kär i en uteliggare

Min familj tog emot Vic med öppna armar

Ett stort tegelhus dyker upp vid landsvägen. Där, i den lilla byn Peppinge på Österlen, huserar Vic Kocula, 35, och Emmy Abrahamson, 39, sedan två år tillbaka.

De är tacksamma över att ödet förde dem samman den 24 september för tio år sedan. Emmy kunde då aldrig drömma om att mötet med den alkoholiserade uteliggaren som bodde i en buske skulle förändra hennes liv för alltid.

– Det är en modern askungesaga där jag är prinsessan som räddar prinsen. Vic är den mest fantastiska person jag någonsin träffat, skrattar Emmy Abrahamson.

Läs också: Författaren Fredrik Backman i stor intervju

Paret har bjudit hem Allers till sitt 350 kvadratmeter stora gamla hus och bjuder på kaffe på terrassen med utsikt över fälten. En glada kretsar över en död mullvad som barnen hittade på gräsmattan under morgonen. Skratten avlöser varandra när Vic och Emmy ska berätta om hur de träffades.

– Det var nog humorn som förenade oss från första mötet, säger Emmy.

Möttes på en parkbänk

Hon satt på en parkbänk i Amsterdam och väntade på en väninna när en man plötsligt satte sig bredvid henne och frågade vad klockan var.

– Jag svarade och tänkte att snart ber han mig om pengar också. Men vi började prata, och han var så rolig och charmig och fick mig att skratta. Han var smutsig och luktade illa, samtidigt som jag ändå fann honom attraktiv med stora bruna ögon, berättar Emmy.

– Jag var immun mot min stank. Däremot kände jag genast något för denna underbara och vackra kvinna. Hon var så vänlig. Andra vägrade ens att titta på mig. Det sa nog klick mellan oss med en gång, fyller Vic i på engelska.

Läs också: Mohammad har hjälpt mig att komma tillbaka till livet

De hann bara prata i tio minuter innan väninnan som Emmy suttit och väntat på dök upp. Då reste sig Vic, men innan han gick sa han: ”Samma bänk klockan 15 på lördag.”

– Jag blev ganska paff. Det var sådan motsägelse att en så smutsig och hemlös kille hade sådant självförtroende. Men eftersom jag var singel tyckte jag det kunde vara kul att träffas igen och ha lite kul.

Spelade in film

Vanligtvis bodde Emmy i Wien, men hon befann sig i Amsterdam för att spela in en film. Det var en tv-film där hon spelade en snobbig polsk hemmafru som blir vän med en fattig kvinna från Ghana. Emmy kan tala flera olika språk, bland annat polska, då hennes mamma är från Polen.

Trots att det var intensiva arbetsdagar kunde hon inte släppa tanken på den kommande dejten på parkbänken. Emmy var nyfiken på den stiliga och självsäkra uteliggaren och dök upp på avtalad tid, men han dök inte upp. Emmy blev ledsen och kände sig ganska dum. Men när hon efter 20 minuters väntan hade bestämt sig för att gå dök han upp på en barncykel.

– Jag hade köpt den för fem euro av en uteliggare och det var det färdmedel jag hade råd med, skrattar Vic.

Emmy, som tidigare var nära tårarna, blev jätteglad när han plötsligt dök upp. De promenerade omkring i Amsterdam i sex timmar och hade picknick i en park.

– Då stank han helt förfärligt. Jag ville bara kyssa honom och lyckades till sist, trots den vedervärdiga lukten, berättar Emmy.

Vic hade inte duschat på flera månader. Han hade rest från sitt hemland Kanada till Europa för att pröva lyckan, men pengarna tog slut och han blev hemlös.

Vic bodde i en buske

När Emma och Vic träffades levde han i en buske vid en bro. Med en kniv hade han skurit ett hål där han kunde krypa in och sova tryggt. Enda gången han blev väckt var när parkskötarna skulle beskära busken. De upptäckte dock aldrig honom.

Men Vic var inte bara hemlös. Han hade också problem med droger och alkohol.

– Det var raka motsatsen till min värld. Jag kommer från en akademisk familj och hade ganska snobbiga vänner. Trots att allting var så fel när vi träffades och att inget stämde med det jag sökte efter visste jag ganska tidigt att han var mannen i mitt liv.

Läs också: Författaren Helen Bailey försvann utan ett spår

– Även Vic kände att Emmy var hans drömkvinna. De hade flera romantiska möten innan Emmy efter en vecka reste tillbaka till Wien, där hon hade lägenhet och arbete.

Hon gav sitt mobilnummer till Vic innan de sa farväl.

Två veckor senare dök Vic upp i Wien. Plötsligt ringde han och sa ”jag är här nu”.

– Jag vågade inte riktigt tro på att han skulle komma, men innerst inne kände jag på mig att det nog skulle bli så. Därför blev det inte en stor överraskning när han ringde, skrattar Emmy.

Dotter till Kjell Albin Abrahamson

Båda hade längtat efter varandra och de beskriver återföreningen som magisk. De trivdes med att bo tillsammans i hennes lägenhet, trots att de kom från skilda världar.

Hon, uppvuxen i en välmående akademikerfamilj och dotter till välkända utrikeskorrespondenten Kjell Albin Abrahamson.

Han, en alkoholiserad och hemlös man, som hade bott i en buske.

– Det var såklart många utmaningar i början, eftersom våra livserfarenheter krockade. Det var jobbigt för Vic att inte bli accepterad av alla mina vänner, och det var även jättejobbigt för mig. Men min familj tog emot honom med öppna armar, tack och lov, säger Emmy och ler.

Det som band dem samman var glädjen, humorn och övertygelsen om att de var ämnade för varandra.

Gifte sig på slott

Vic hankade sig fram på olika ströjobb, medan Emmy arbetade som lärare i engelska och teater. Och två år efter mötet på parkbänken gifte de sig på ett vackert slott i Wien.

– Det kunde inte bli ett mer underbart bröllop, säger Emmy och får medhåll av Vic.

Läs också: Författaren Börge Hellström berättar om sexövergreppen

Men tillvaron var inte bara en dans på rosor, utan de tvingades möta en rad motgångar och utmaningar. Vic var gravt alkoholiserad. Situationen blev inte bättre av att han inte kunde hitta en fast anställning.

–Jag peppade honom att tro på sig själv och uppmuntrade honom att börja studera. Efter ett tag mådde han bättre och hade ingen längtan efter alkohol, utan ville göra något av sitt liv, säger Emmy.

De flyttade då till Malmö för att Vic skulle kunna gå en engelskspråkig ingenjörsutbildning i Köpenhamn. Samtidigt som han studerade fick de tvillingar. Emmy minns det som en tuff period. Hon blev deprimerad.

–Vi var båda trötta och utslagna. Vic var borta tolv timmar per dag, och jag var ensam med två bebisar. Men även den utmaningen klarade vi, säger Emmy.

Stolt över sin familj

Hon blir påmind om att hon är en stolt och glad mamma när de femåriga tvillingarna Til och Desta glatt springer ut från huset och hoppar upp i hennes famn. De vet att deras pappa bott i en buske och tycker att det är roligt.

– Han är världens bästa pappa. Vi har väldigt kul ihop. Vic är den roligaste människa jag någonsin har träffat. Han får mig att skratta varje dag.

– Förutom lördagsmorgnar. Då brukar vi bråka lite, inflikar Vic med ett stort leende.

Läs också: Författaren Karin Brunk Holmqvist: Jag blev författare sent i livet

Varför de inte kommer överens just på lördagsmorgnar vet de inte. Vad de däremot vet är att de är olika. Vic är kvällsmänniska, Emmy är morgonpigg. Han är bohemisk, medan Emmy planerar och skriver listor för allt. Han gillar att träna och titta på bilar med barnen, Emmy älskar teater, kultur och museum.

– Vi fungerar bra ihop ändå och njuter av tillvaron, konstaterar de samstämmigt.

Satsar på att skriva böcker

Huset de bor i är Emmys gamla familjehem. Där bodde hon med sina föräldrar när de var hemma i Sverige. Hon och Vic tog över huset och flyttade dit efter att Vic blivit klar som ingenjör. Sedan två år tillbaka arbetar han som ingenjör på ett företag som sysslar med hydrauliska lösningar i Ystad.

Emmy har lagt skådespelandet på hyllan och satsar helhjärtat på sitt författarskap. Hon har hittills gett ut fyra ungdomsböcker, och boken Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske handlar om deras kärlek.

– Vic har inte läst den, då hans svenska ännu inte är så bra, men jag har berättat vad där står och det gillar han. Vi har inget att skämmas över.

Boken, som ska ges ut i flera länder, är ingen självbiografi, men baserad på hur de träffades. Den kom till efter att Emmy såg hur glada folk blev när hon berättade om hur hon handlöst föll för en uteliggare.

Läs också: Susanna Alakoski: Jag har mått skit under många år

Nu hoppas Emmy att deras historia kan få andra människor att vara mer öppna för att vad som helst kan hända i livet, om man bara tar chansen.

– Om någon sätter sig bredvid dig: våga prata med personen. Det kan bli vänskap eller kärlek. Man ska inte döma en person efter hur de ser ut eller vilken bakgrund de har, säger Emmy och fortsätter:

– Jag trodde aldrig att min lycka kunde vara att gifta mig och få barn med en okänd uteliggare. Men jag är glad att jag vågade följa mina känslor.

– Nu återstår bara att vi ska leva lyckliga i alla våra dar, inflikar Vic och ger Emmy en stor puss.

Text: Therése Weber Cedergren
Bild: Helene Nordgren

Läs också: Fredrik Önnevall tvingades ta ett livsavgörande beslut