Emmas mamma Eva-Lott blev mördad av sitt ex

E

mma Dalenhag från Alingsås var Eva-Lott Karlssons första barn. Hon var bara ett år gammal när föräldrarna gick skilda vägar och större delen av tiden bodde hon hos sin mamma. När hon fyllde elva år bestämde hon sig för att flytta till sin pappa Lennart.

– I början var det skolans läge som avgjorde, men jag hade mer gemensamt med pappa, berättar Emma, 42 år.

Emma hade en stabil uppväxt. Eva-Lott träffade Göran som blev Emmas extrapappa och hon fick tre halvsyskon som betytt allt för henne.

– Göran var väldigt bra för mig och för mamma, säger Emma.

Men så drabbades Eva-Lott av en förlossningspsykos och hon blev inlagd på psyket när Emma var 13 år. Dåtidens kunskap var inte till mycket hjälp och Eva-Lott förändrades. Hon ville inte längre leva med Göran och gick vidare i livet. Hon jobbade på som vanligt som sömmerska och med montering på en fabrik.

– I dag hade hon nog fått någon annan diagnos också. Hon var väldigt bra när hon fick fokusera på en enda sak eller hade lagt upp rutiner. Allt praktiskt som att laga mat var aldrig några problem. Men hon var lite autistisk i sitt sätt att vara med människor.

Tyckte att mammans nya man var slemmig

Trots skilsmässan hade Emma ett rikt familjeliv med tre halvsyskon på mammans sida, en halvbror på pappans sida och flera bonussyskon som var en självklar del i hennes liv. Familjen innefattade även Görans släkt – Emmas extrafarföräldrar fanns alltid där för henne, även efter att Eva-Lott hade brutit upp.

– Det låter lite krångligt när man pratar om det, men det var självklart. Jag hade vuxit upp med Göran och hans släkt – man kan säga att jag hade två pappor.

Emma hade en lite annorlunda relation till mamma Eva-Lott. De tyckte om varandra men det uttalades aldrig verbalt, och enligt Emma hade Eva-Lott svårt att greppa det sociala samspelet mellan människor.

– Hon förstod inte ironi och allt det där tillsammans påverkade min uppväxt, berättar Emma.

Genom åren blev Eva-Lott uppvaktad av flera män. Framför allt en av dem var extra envis och de började umgås alltmer.

– Vi syskon hade träffat honom en gång och fått en väldigt dålig känsla. Men vi kände att vi inte kunde påverka hennes liv. Han var ung, bara några år äldre än mig, berättar Emma.

Hon fick inte veta så mycket eftersom Eva-Lott var ovanligt hemlighetsfull och inte gärna pratade om mannen.

– Jag såg på hennes kroppsspråk att hon var kär. Jag träffade honom en kväll när jag kom på besök, de satt och drack öl på terrassen och hon presenterade mig. Först var det som vanligt, men efter en stund kände jag att jag var i vägen, säger Emma.

– Jag upplevde honom som slemmig.

Mannen stal mammans plånbok

Snart började Eva-Lotts arbetskamrater se att hon hade stora blåmärken när hon kom till jobbet. De fanns överallt – på överkroppen, bröstkorg och armar.

– De sa åt henne att sluta träffa den där killen, och när ingenting förändrades tog hennes arbetsledare tag i det. Han sa ifrån ordentligt och polisanmälde misshandeln, berättar Emma.

Efter det försvann mannen och Emma och hennes syskon kunde andas ut.

– Vi kände oss inte längre oroliga. Mamma hade ju själv sökt upp sina vänner och visat vad han gjort.

En ny man kom in i bilden. Han var snäll och hjälpte Eva-Lott med allt – raka motsatsen från den förre mannen, men kanske inte riktigt vad Eva-Lott var ute efter.

– De umgicks mycket, men han var nog mer kär än mamma, säger Emma.

I januari 2012 dog Emmas pappa Lennart i leukemi efter ett mycket snabbt förlopp.

– Det var fruktansvärt jobbigt och jag orkade inte riktigt engagera mig i mammas liv. Vi hade mindre kontakt under en tid, men jag hjälpte henne till sjukhuset ibland eftersom hon inte hade körkort och behövde hålla koll på sin lungsjukdom KOL.

Efter jul 2012 fick Emma veta av sin moster att något hänt – någon hade bestulit Eva-Lott. Plånboken hade försvunnit efter att hon släppt in den misshandlande mannen hon tidigare haft ett förhållande med.

– Jag blev helt chockad och åkte dit direkt. Jag fick veta att han kommit förbi precis när han visste att lönen kommit in på mammas konto. De hade druckit kaffe och pratat, och när hon gått på toaletten hade han passat han på. Han sa hej då och var försvunnen när hon kom tillbaka, säger Emma.

Eva-Lott hade alltid koden till sitt kontorkort i plånboken och det var lätt att utnyttja läget. Kontot tömdes och Eva-Lott fick problem med att betala räkningar mitt i julhelgen.

– Vi hjälpte henne att lösa det nödvändigaste och gjorde en anmälan till polisen, berättar Emma.

Hittades död i sitt hem

Emma fortsatte med sitt och innan sista helgen i januari ringde hon sin mamma, men fick inget svar.

– Hon brukade alltid ringa tillbaka om hon missat mitt samtal. Men det gjorde hon inte nu, berättar Emma.

När Eva-Lott inte hört av sig på måndagen blev Emma fundersam och hon ringde sina syskon. Det var något som inte stämde.

– Jag visste att hon ibland inte var på humör och jag ville inte ligga på. Men när jag fortfarande inte hört något på torsdagen åkte jag hem till henne.

Klockan var runt 17.00 och det var mörkt ute. Emma tittade in genom fönstret och såg att kaffebryggaren var avstängd, vilket hon tyckte var märkligt. Hon åkte hem och ringde runt till sin familj. Ingen hade hört något från Eva-Lott på hela veckan.

Senare samma kväll åkte Emma tillbaka till Eva-Lott och mötte upp sin halvbror och moster. Mostern berättade att Eva-Lott var död.

– Jag kommer ihåg ambulansen och att det snöade för fullt. De frågade om jag ville följa med in, vilket jag gjorde. Jag tror det var bra att få se henne, säger Emma.

– Men jag hade inte velat vara den som upptäckte henne.

Eva-Lott ströps till döds

Emma gick in i hallen och såg snart att något inte stämde. Eva-Lotts glasögon och mobil som alltid låg på nattduksbordet låg i köket. Hennes id-kort låg vid fönstret. Eva-Lott låg död i sin säng. Ambulanspersonalen konstaterade att det inte var en naturlig död och ringde polisen.

– En rättsläkare kom och förhörde oss som var där. Vi blev kvar halva natten, berättar Emma.

Emma trodde först att Eva-Lotts död kunde ha med hennes KOL att göra. Men rättsläkaren berättade att Eva-Lott blivit strypt och att hennes mun limmats igen, och det osannolika blev plötsligt verklighet för Emma. När hon förstod att det låg ett brott bakom kom chocken.

– Känslorna kom först senare, det var för mycket intryck i början. Det viktigaste blev att kontakta vår enorma släkt och alla mammas vänner, säger Emma.

Alla misstankar vändes mot Eva-Lotts före detta kärlek, den man som tidigare både misshandlat och stulit från henne. Denna gång hade han tänkt stjäla från henne igen, samma dag som Eva-Lotts lön skulle finnas på hennes konto.

– Polisen hittade hans skoavtryck och visste att han hade ekonomiska problem.

För Emma blev det en orolig väntan under tiden som polisen jobbade med fallet. Hennes kropp sa ifrån.

– Jag kunde inte tänka, kändes det som. Mamma och jag hade haft en ganska jobbig relation, men hon var värd att få leva ett långt liv – inte dö när hon vara bara 57 år.

Lång väg tillbaka

Samtidigt kom Emma och hennes syskon ännu närmare varandra, de började träffas oftare och umgås mer. Men hon mådde ändå dåligt och efter ett helt arbetsliv utan sjukskrivning blev hon till slut tvungen att sätta stopp.

– Jag slutade äta, brydde mig inte om något. En en av mina systrar drabbades ännu värre, vilket också var jobbigt. Hon hade alltid varit den starka, allt vändes upp och ner. Jag fick ta hand om min syster, trots att jag själv inte mådde bra.

Emma fick stressutslag över hela kroppen och de fysiska symtomen kom slag i slag. Dessutom hade hon inte hunnit bearbeta färdigt att hennes pappa dog året innan. Snart kom också tankarna.

– Det var som en film om hela mitt liv, min uppväxt, och det faktum att båda mina biologiska föräldrar nu var döda. Ett tag glömde jag att pappa var död och fick för mig att jag måste ringa honom, berättar Emma.

Det som ändå gjorde läkandet lättare var när Eva-Lotts mördare till slut hittades och ställdes inför rätta. Han dömdes till 15 års fängelse.

– Det var skönt att han blev dömd, men jag önskar vi fått veta mer om vad som hände den där dagen.

Till slut kom Emma tillbaka till ett riktigt liv. Men det tog tid och inte förrän 2016 kände hon att hon verkligen hade självkänslan och självförtroendet på plats igen.

– Hade jag fått leva om de här åren skulle jag sökt professionell hjälp direkt och inte försökt klara allt själv.

I stället var det en hund som blev något av Emmas livräddare.

– Lady är min systers hund men bor hos mig ibland. Det har betytt mycket. Jag har också börjat med yoga och annan träning, säger Emma.

– Min mamma blev mördad, men jag lever och måste fortsätta leva. 

Dödligt våld mot kvinnor – hur många drabbas?

• Under 2018 dödades 22 kvinnor i en nära relation.
• Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer minskade 2008–2013 till i snitt 13 fall per år. Mellan 1990–2007 låg snittet på 17 fall.
• De relationer där våld förekommer börjar precis som de flesta andra med förälskelse.
• Den största förklaringen till våldet är mannens behov av kontroll över kvinnan. Brotten begås ofta i samband med separation eller med svartsjuka som motiv.
• Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för dig som utsatts för hot eller fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Numret dit är 020-50 50 50 och samtalet är anonymt.
• På roks.se, tjejouren.se och unizon.se finns kontaktuppgifter till tjej- och kvinnojourer i hela landet.

 Källa: Brå.se, Nationellt centrum för kvinnofrid, kvinnofridslinjen.se