Efter kraschen: "Vi såg vår häst rulla ner mot motorvägen"

Redan som litet föl var han nära döden. Han tålde inte sin mammas råmjölk och blev så svårt sjuk när han var två dagar gammal att han fick behandlas på djursjukhus. Som tur var fick han akutvården på den klinik där hans matte Barbro Wiengren, 48, jobbade och fortfarande jobbar på som djursjuksköterska.

– Det var efter det han fick sitt namn – Kat’s Hero. Veterinären vi hade hette Katarina och resten är superhjälten i honom, säger Barbro och kramar om den ovanligt stora vita hästen som gärna tar kommandot över situationen.

Idag är han äldre, 12 år, och det man genast ser är de stora ärr som täcker hans kropp – ett som en blixt i pannan och flera på benen. Kat’s Hero fick nämligen kämpa för sin överlevnad ännu en gång när olyckan drabbade honom. Att han står här idag är inget annat än ett mirakel.

Barbro har tävlat honom sedan han var fyra år och hon har erfarenhet från de högsta klasserna i hästhoppning med andra hästar. De flesta har hon ägt tillsammans med Ann-Sofi Berg, 57, som också äger gården i Getinge där alla står – och de har en lång historia tillsammans av att njuta av att träna och tävla runt omkring i Sverige.

Kat’s Hero skulle visa sig vara en stor talang och när han var sju år var det dags att ta steget upp i karriären. Första dagen på tävlingarna i Varberg hade gått riktigt bra och nu var det dags för att åka dit för andra dagens starter.

– Det var inte långt att åka och vi gav oss iväg vid lunch. Först skulle vi lämna av en hund på vägen och sedan styrde vi mot motorvägen – E6, berättar Ann-Sofi.

Hon körde bilen med släpet efter. Två hästar – Kat’s hero och stoet Campella stod där bak. Barbro satt bredvid och med sig hade de också Barbros systerdotter och hennes sambos dotter, som då var 11 respektive 14 år.

Det var den 23 juli 2016.

– Det var jättevarmt, en sådan där dag där alla var på väg till stranden, säger Barbro.

Skrek rakt ut

De hade precis passerat Falkenbergs trafikplats då de kände vad som var en rejäl knuff bakifrån. De förstod att de blivit påkörda.

– Påskjutsbromsen till släpet slog till så det gnisslade i däcken. Allt tar tvärstopp och jag skrek rakt ut. Det var det värsta jag någonsin varit med om, säger Ann-Sofi.

Hon och de andra kunde bara se på när hästsläpet vek sig, lossnade från bilen och åkte förbi dem i väldigt hög fart rakt in i mitträcket. Deras bil åkte också in i räcket och vände runt ett helt varv innan de stannade. De ser sig omkring och inser att de klarat sig bra alla fyra. Snart kommer också människor som stannat och de hjälper till med tjejerna.

– Jag höll stenhårt i ratten och vi hade hjälp av mitträcket som sviktade. Kanske räddade det oss.

Värre var det med släpet som smulades sönder, båda hästarna kastades ur. Campella åkte in under räcket och när Barbro kastade sig ut ur bilen fick hon se Campellas blick gå från levande till död.

– Hon såg ut att vara helt oskadd, men hade brutit nacken. Det var obehagligt tyst runt omkring för nästan all trafik hade stannat av. Jag kan inte beskriva hur fruktansvärt det var. Det finns inga ord.

Under tiden sprang Ann-Sofi fram till bilen som orsakat allt och som kört på släpet bakifrån.

– Jag skrek på den unge mannen som satt där; ”Vad fan – du har kört på oss!” Men han sa att inte hade kört, utan en tjej som nu sprungit iväg, säger Ann-Sofi och skakar på huvudet.

Hon hade varit framme direkt och insåg att bortförklaringen var omöjlig.

– Jag blev så arg att han inte ens kunde erkänna vad han gjort. Sedan gick han bara därifrån, ställde sig och rökte en bit bort.

Försökte klättra

Ann-Sofi och Barbro såg till att småtjejerna satte sig under viadukten i väntan på räddningstjänsten och sedan var det nästa problem. Kat’s Hero hade på något märkligt sätt överlevt kraschen och vandrade omkring som en zombie innan han försökte klättra upp för viaduktens vallar.

– Jag kunde se att han var alldeles blodig och han ena öga såg spräckt ut, mycket gult kom ut där, berättar Barbro.

– Jag trodde att det var helt kört för honom med, men vi var tvungna att få tag på honom så vi kunde ta honom till djursjukhuset, för vad jag trodde skulle bli avlivning.

Hennes tankar ändrades knappast när hon såg att han förlorade greppet på den höga gräsvallen och ramlade på sidan för att sedan rulla ner mot motorvägen igen.

– Det var som en skräckfilm. Nu dog han också, var min tanke.

På något sätt och med gemensamma krafter lyckades Barbro och Ann-Sofi få tag på honom och då kom dessutom en stor hästlastbil på väg från tävlingarna med en ryttare de kände. De stannade för att hjälpa och på något sätt fick de upp Kat’s hero där bak så att de kunde köra till djursjukhuset.

– Jag och tjejerna åkte iväg i lastbilen, säger Barbro.

Ändrade sin story

Ann-Sofi fick stanna och ta hand om det andra. Prata med polisen och räddningstjänsten som skulle ordna bortforsling av Campella.

– Det gick väldigt snabbt allting. Motorvägen behövde ju öppnas upp igen.

Men mitt i allt fick hon också problem med att polisen till en början var tveksam över händelseförloppet eftersom mannen nekade till allt och nu ändrats sin story till att det Ann-Sofi som kört om honom och trängt sig ner. En av flera versioner av händelseförloppet.

– Men polisen såg i alla fall att han verkade påverkad och hon tog åtminstone ett bra beslut när han togs in för provtagning, säger Ann-Sofi.

Mycket riktigt visade sig han ha substanser i kroppen och han hade förlorat körkortet två veckor tidigare, då han tagits av polisen, men släppts. Han visade sig ha en historik av tungt drogmissbruk och bilen var hans mammas.

– Det gör mig så arg. Det här är en person med ett jättelångt brottsregister.

Medan Ann-Sofi plockade ut all utrustning och skaffade sig skjuts till djursjukhuset hade Barbro fullt upp med att få Kat’s Hero att stå upp hela vägen.

– Han var i chock och ville lägga sig ner, men det hade varit farligt inne i lastbilen.

Resan var bara tio minuter och tack var det fick de honom undersökt snabbt.

– Min tanke var bara att de skulle få in en kanyl i halsen för avlivning. Jag kunde inte se hur han skulle kunna överleva detta. Det var extremt mycket blod, säger Barbro.

Men veterinären trodde på hästen och satte in dropp med smärtstillande och avsvällande mot hjärnödem. De satte in öronproppar för att få honom lugnare och för att lindra chocken.

Sov utanför hästboxen

Snart hade de samlats allihop på djursjukhuset och när de inte kunde göra mer just då så såg de till att åka till en bekant som hade jobbat inom polisen som krishanterare.

– Vi gjorde det direkt för vi kände att vi behövde hjälp och det var det bästa vi kunde gjort. Hon gav oss precis det vi hoppades på. Berättade om hur man upplever trauma och det gav lugn och trygghet.

Direkt efter mötet efter åkte de till Kat’s Hero igen och Barbro sov utanför hans box på djursjukhuset under fyra nätter.

– Han hade så ont, svullnade upp som en flodhäst och kunde inte äta först, men sedan bad veterinären oss att testa gräs och det gick bättre. Varje dag åkte vi runt med Ikea-kassar i bygden för att fylla med gräs att ta med oss till honom, berättar Barbro.

– Det var som en terapi för oss allihop att pyssla om honom och han blev lugn när han hörde våra röster. Jag bara fasar över vad som hänt med oss om vi inte haft det. Om både hästarna dött, säger Ann-Sofi.

Kat’s Hero läkte i lagom långsam takt. Ögat var faktiskt inte så skadat som befarat. Han hade inga ögonfransar kvar, men han kunde se.

– Vi var rädda att han skulle ha neurologiska skador, men sedan gnäggade han när han fick se mig och kliade bort sina öronproppar när han inte längre ville ha dem på sig. Det var tydligt att han var sig själv, ler Barbro.

– Som avskedspresent sparkade han sin veterinär rakt på knäet dagen han skulle lämna djursjukhuset. Precis vad man skulle kunna förvänta sig av honom. Han är lite speciell.

Efter två veckor fick han komma hem igen och i september började han ridas igen så smått.

– Men det blev en del bakslag – som att han av chocken tappade sin päls efter två månader och att han blev infektionskänslig.

Rättsligt efterspel

Glädjen var ändå stor bland alla fyra. Kat’s Hero var hemma igen. Det enda som hindrade den sanna lyckan var bristen på aktivitet hos polisen.

– Vi hörde inget, men min sambo var förutseende och åkte till skroten och fotade av bilarna och släpet, fotade bromsspåren innan de försvann på olycksplatsen och en del annat. Polisen hade väl semester, antar jag. De ringde inte oss, utan vi fick kontakta dem, säger Barbro.

Efter en tid uppmanades hon och Ann-Sofi att lägga ner alltihop för det fanns ändå ingen chans vid åtal då det saknades vittnen.

– Men där sa vi nej. Det går vi inte med på. Han ska hållas ansvarig, var vårt svar. Ändå tog det tid och det var först i december som polisen kallade till förhör.

Den ansvarige åklagaren var däremot hoppfull och rättegången skulle hållas i mars. Tyvärr fick tiden flyttas fram och nästa datum blev i juni.

Det blev inte som tänkt. Den anklagade dök inte upp och Barbro och Ann-Sofi fick veta att detta var vanligt vid första försöket och då blir allt inställt.

– Där satt vi och såg förvånade ut. Hade ingen aning om detta hände så ofta.

I september var det dags för nytt försök, men inte heller då dök mannen upp eftersom han inte var i stånd att genomgå en rättegång.

– Varenda gång vi skulle till rätten var vi nervösa och spända och varenda gång var det som att det inte spelade någon roll. Jag kan förstå att många lägger ner att försöka få rätt, konstaterar Ann-Sofi.

Det var först i december ett och ett halvt år efter olyckan som de till slut lyckades få honom till rättssalen.

– Den åklagare vi hade då hade inte hunnit läsa in sig och det blev inte bra alls. Men vi fick berätta vår historia och han fick till slut en dom på sig, säger Barbro.

Se också: Sofie Jahn om nattliga skräckridningarna på hästgården

Efter reklamen: Sophie Jahn om nattliga skräckridningarna på hästgården

Mannen dömdes för grov olovlig körning, rattfylleri vid två tillfällen – vid den här olyckan, men också när han togs sex dagar tidigare och dessutom narkotikabrott också vid två tillfällen.Han dömdes till skyddstillsyn och ett beslut om att betala 60 000 kronor plus rättegångskostnader till Barbro och Ann-Sofi, som ersättning för deras utgifter och självrisker på hästsläpet och hästarna. Pengar han inte hade. Sedan skulle han genomgå fortsatt behandling mot sitt narkotikamissbruk.

– Våra liv stannade av helt, men jag vet inte om detta påverkade något i hans. Det kändes inte som ett straff.

Det är inte förrän alldeles nyligen som Barbro och Ann-Sofi började klara av att köra förbi motorvägsmotet där det hände. Att ha någon liggande efter sig på vägen är numera alltid en stressfaktor för dem båda två och framförallt på vissa platser.

Men tävlingar har det blivit, både för Kat’s Hero och Barbro.

De tänker ibland på olyckan och vilken tur de hade som sitter här idag.

– Att vi överlevde utan en skråma allihop är verkligen osannolikt. Det var Campella som fick betala med sitt liv, säger Barbro.

– Det var så onödigt.