Dna-testet förde okända systrar samman: ”Overkligt att vi funnit varandra”

I nästan 19 år växte Hanna Lundgren upp i Linköping – utan att veta att hon har en biologisk syster på andra sidan jorden. Samma sak för ett år äldre Catherine Eadie med skillnaden att hon vuxit upp i Cambridge utanför Toronto i Kanada.

Efter reklamen: Se också: @pappapappadotter om nya tillskottet i familjen

– Det är klart att jag har funderat en hel del på min bakgrund, vilka mina biologiska föräldrar är och jag tänkte att chansen är stor att jag även har biologiska syskon. Men samtidigt är Kina ett enormt stort land och möjligheten att hitta någon av dem skulle vara i stort sett obefintlig, menar Hanna.

– Ja, det känns overkligt att vi fann varandra. Det här hade jag inte trott i min vildaste fantasi, säger Catherine.

Först ingen match med släktingar i dna-databasen

Bägge har vuxit upp på liknande sätt – med sina föräldrar och en betydligt äldre storebror i ungefär lika stora städer.

Hanna adopterades från ett barnhem i Yueyang, i sydöstra Kina, då hon var cirka elva månader. Mamma Maud och pappa Jan längtade efter ett syskon till sonen Jonas – men naturen ville annorlunda.

– Eftersom ingen kände till mitt exakta födelsedatum uppskattades jag till att vara född den 10 april 2002. Personalen hittade mig i en liten låda med en blå filt utanför barnhemmet och jag bodde först där i flera månader, förklarar Hanna.

Att Catherine föddes den 11 juli 2001 var däremot fastställt när hennes föräldrar Deborah och Norman adopterade henne.

– Jag hade en lapp i min ficka med mina födelsesiffror när de anställda på barnhemmet hittade mig utanför, berättar hon.

Catherine har också många gånger funderat över sina rötter – men nästan alltid har det slutat på samma sätt.

– Och det är att jag blivit arg på mina biologiska föräldrar för det som de gjorde. Man överger inte en bebis på det sättet bara, det finns liksom inte i min värld. Samtidigt är jag förstås väldigt glad över att jag hamnade hos Deborah och Norman, som jag alltid sett som min mamma och pappa. Tyvärr gick min far bort i sviterna av cancer tidigare det här året, berättar hon.

Hannas mamma Maud har ett stort intresse för släktforskning. Jakten på hennes farfars farfar eskalerade efter att dubbelmordet i Linköping löstes sommaren 2020 med hjälp av dna och tjänster som släktdatabanker erbjuder.

– När mamma skulle skicka in sitt prov frågade hon mig om jag också ville göra ett dna-test och jag tänkte väl att det kunde vara kul. Hade inga större förhoppningar på resultatet. Och på den första släktdatabanken hittades ingen nära biologisk släkting till mig, säger Hanna.

Annat var det då hon senare samma år gjorde ett nytt dna-test, denna gång med en annan släktdatabank.

I början av 2021 kom svaret, då Hanna var på väg till sin orienteringsträning.

– Det var mamma som hade sett att resultatet av topsingen hade kommit. Vi öppnade svaret tillsammans och där stod Catherines namn samt orden ”Syster” och ”Stark matchning”. Jag trodde inte mina ögon. Det kändes väldigt konstigt att hitta en så pass nära släkting och dessutom i ungefär samma ålder som mig, menar Hanna.

Systrarna har väldigt lika ansikten

Hanna tog upp en bild på sin biologiska syster på dataskärmen och ropade på pappa Jan.

– Han var säker på att bilden föreställde mig, vi är verkligen jättelika. Frånsett att hon är tio centimeter längre än jag är och att vi har olika form på läpparna, är det inte så lätt att se skillnad på oss, ler Hanna.

För henne var det en självklarhet att ta kontakt med Catherine.

– Mamma skickade ett meddelande via släktdatabanken först, berättar Hanna.

– Men det kastade jag, för jag trodde att det var någon form av reklam. De skickade massor sådant, säger Catherine med ett skratt.

Som tur var gav sig inte Hanna. Hon hittade både en massa Youtubeklipp som Catherine lagt ut på nätet, liksom hennes sida på Facebook.

– Jag skrev ett meddelande till henne på messenger. Då fick jag svar ganska fort. Jag bad henne att logga in för att se matchningsresultatet, förklarar Hanna.

– Och där blev jag lika chockad som Hanna. Det kändes otroligt mäktigt och häftigt, säger Catherine.

Catherine hade gjort tre olika dna-tester under 2020, då covid-19-viruset härjade som värst och hon kände sig uttråkad.

– Umgänget var ju väldigt begränsat under pandemin och jag fick för mig att se om jag kunde få fler svar om min bakgrund. Jag förmodar att jag adopterades bort för att jag var flicka under en tid då familjer i Kina bara fick ha ett barn var och då gärna en pojke, säger Catherine.

Även systrarnas föräldrar tyckte att det var roligt och började jämföra bilder på döttrarna när det var små. Likheten har alltid varit slående.

– Maud och Jan kommer alltid att vara min mamma och pappa vad som än händer. Men jag är ändå intresserad av att få veta mer av min bakgrund och det känns fantastiskt roligt att jag även har fått en syster, ler Hanna.

Nervös inför första mötet på flygplatsen

I ett år och några månader skrev de till varandra och pratade även ibland med videosamtal. Sedan, i slutet av maj 2022, var det dags att träffas för allra första gången.

Catherine flög från Kanada till Göteborg där Hanna pluggar till civilingenjör på Chalmers.

Under en knapp vecka umgicks de intensivt, även Hannas föräldrar var med en stor del av tiden.

– Det var väldigt nervöst innan. Jag ville så gärna att det skulle kännas bra och vara kul. Att det inte skulle kännas stelt. Men det hade jag inte behövt vara orolig över, för det kändes väldigt naturligt och bra, tycker Hanna.

– Jag håller helt med om det. Jag tänkte att det skulle varit väldigt tråkigt om vi inte hade klickat som personer. Men det var avspänt och roligt. Det kändes som att vi har många likheter, bland annat samma humor. Både är ganska sarkastiska och ironiska, berättar Catherine.

Något som de har gemensamt är också att bägge tycker om djur och att vara ute i naturen.

– Båda gillar också musik och spelar instrument då och då, lägger Hanna till. Sedan kanske hon är mer intresserad av exempelvis att fiska, samla på fossiler och snäckor än vad jag är, men det är säkert sådant jag skulle gilla också.

Hanna visade Göteborg för Catherine, de shoppade och åt middag på restauranger tillsammans eller lagade mat ihop hemma.

– Det var inte bara första gången jag träffade Hanna, utan också första gången jag besökte Sverige. Ett härligt land som jag gärna åker tillbaka till. Nästa gång jag flyger dit får hon visa mig sin hemstad Linköping och Stockholm, ler Catherine.

Men först ska Hanna, och antagligen också hennes föräldrar, åka till Catherine i Kanada.

– Det skulle vara så roligt att få se var min syster har vuxit upp och bor. Dessutom träffa hennes familj. Mina föräldrar vill gärna göra det också. Och de har faktiskt en koppling till Kanada. Innan jag föddes bodde de ett år i Montréal och vill återvända dit också, berättar Hanna.

Kanske blir nästa träff mellan systrarna någon gång sommaren 2023.

– Fram tills vi ses kommer vi fortsätta att ha mycket kontakt genom att både skriva och prata. Jag är så glad över att vi lyckades hitta varandra. Det är inte alla som får en ett år äldre syster när man är 19 år, ler Hanna.