Sexologen: Lättare att ifrågasätta än att försöka förstå
Katerina Sparr Holinkova har jobbat som sexolog och skolkurator i fleraår. I hennes jobb pratar hon ofta om relationer, sexualitet och normer.
Vad gäller just normer är det fortfarande den heterosexuella tvåsamheten som är den rådande i samhället. Men tidigt i intervjun vill Katerina understryka något viktigt.
– Bara för att majoriteten av människor beter sig på ett visst sätt, så betyder inte det att det måste vara så. Eller att andra relationsformer skulle vara fel.
Se också: Axelina älskar två män – alla sover tillsammans
Dock är det enkelt för folk att tycka till om hur andra väljer att leva sina liv.
Det är inte ovanligt att polyamorösa konstellationer får utstå kritik från omgivningen. Relationen kan till och med sticka i ögonen och anses vara moralistiskt förkastlig.
– Det är en normavvikande relationsform som personer inte är vana att möta. Och när vi möter det annorlunda kan det kännas läskigt och främmande. Då är det lättare att ifrågasätta och bli kritisk i stället för att försöka förstå.
Människor som får höra att det finns barn i polyamorösa relationer, blir ibland oroliga. Katerina ser dock inte problemet.
– Barn kan få sina behov tillgodosedda av olika slags vårdnadshavare. Det viktiga för barn är att känna trygghet och kärlek. Och känna att man alltid kan vända sig till en vuxen vad som än händer.
Jag har fått höra från polyamorösa att omgivningen tror att de bara ligger i en ormgrop hela dagen vilket skulle vara skadligt för barnen?
– Det är bilden som många har av polyamorösa. Att det bara handlar om sex och att barnens behov negligeras. Men att vara polyamorös handlar främst om att man har valt en relationsform som omfattar flera på ett eller annat sätt.
Med andra ord. Att vara polyamorös gör en varken till en bättre eller sämre förälder. Det är bara en relationsform som inte innebär tvåsamhet.
Polyamorös – så vanligt är det
Men hur vanligt är det att leva i någon form av polyamorös relation? Katerina säger att frågan är nästintill omöjlig att svara på. Det förs ingen statistik och dessutom finns inte alternativet att kryssa i när blanketter ska fyllas i. Det finns också ett socialt stigma kring att leva i relationer som omfattar flera. Men det har börjat pratas mer om att leva i polyrelationer.
– Spontant tror jag inte att polyamorositet är vanligare i dag än tidigare. Skillnaden är att folk vågar nog vara lite öppnare med att de lever i en sådan relation.
Just öppenheten kring alternativa relationsformer till den rådande monogama, bidrar till acceptansen av dem, anser Katerina. Om man ser att andra vågar bryta normen, kanske man själv vågar testa något nytt.
– Chansen ökar för att andra ska uppleva igenkänning. Och ju mer man pratar om något desto mer normaliseras det, säger Katerina som drar en parallell till samkönade relationer. - I ett historiskt perspektiv har det inte varit tillåtet särskilt länge.
Våga testa något nytt
Ur ett mänskligt perspektiv anser Katerina att det finns mycket att vinna om fler människor är beredda att lyssna inåt och fråga sig vad de själva vill med sin relation – eller relationer. Det kan leda till att man hamnar rätt i livet.
–Polyrelationer är inte för alla, men det är fantastiskt när personer vågar testa något nytt som sedan fungerar för dem. Att det sen finns andra som vill ifrågasätta att människor blir lyckliga i nya slags relationer, det förstår jag inte. Det är ingen som far illa per automatik i en polyrelation. Det är bara människor som valt att ha relationer på ett annat sätt än hur majoriteten har valt det.
Vad säger du till den som anser att det är onaturligt att leva i en polyamorös relation?
– Då tycker jag man kan bolla tillbaka frågan: vad är naturligt egentligen? Och sen kolla hur det ser ut i världen. Monogami förekommer inte överallt.
Mest onaturligt är att gå emot det man själv känner, säger Katerina.
– Tänk om man ”känner att tvåsamhet inte är för mig” och ändå leva i en sådan relation. Det måste väl vara mer onaturligt?
Se också: Camilla Läckberg om mammarollen och relationerna
