Nathalie: Det tog oss flera år att göra slut

Efter reklamen: Se också: 5 tecken på att din partner går i tankarna om att vilja separera

Jonas var en snäll och mjuk kille med en jobbig bakgrund. När han berättade att han mist båda föräldrarna innan han fyllt tio grät jag. Mitt hjärta blödde för honom. Efter det han gått igenom ville jag att han alltid skulle få vara lycklig.

Jag trodde att min kärlek kunde läka såren han bar på. Jag förstod det inte då, men Jonas blev mer än ett förhållande för mig. Han blev ett projekt, en god gärning. Det kändes som min plikt att hjälpa honom, alltid finnas där för honom – ett klassiskt medberoende…

Tufft att leva i relationen – jag bet ihop

Vi hade några bra första år, men livet med Jonas var ingen dans på rosor. Han kunde få häftiga utbrott, känslomässiga urladdningar som var så intensiva att jag chockades. Han hade svag självkänsla och pendlade mellan kärlek och misstro. Han var rädd för både intimitet och att vara ensam.

relationerLea: Vi renoverade sönder vår kärlek

Allt det här gjorde det väldigt tufft att leva i en relation med honom, men jag bet ihop och var förstående.

Länge höll jag fast vid hoppet om att min kärlek kunde göra det annorlunda. Att få honom att förändras skulle bli beviset på att vi hörde ihop.

Men så blev det inte. Vi kom aldrig i närheten av det jag drömt om. Jag var naiv och förstod inte problemens omfattning. Till slut började jag dock tvivla. Efter tre år kändes det som om vi inte hade kommit någon vart.

Jag försökte göra det som var bäst för honom

Så fick min pappa en hjärtattack. Han jobbade för mycket och tog inte hand om sig. Mina föräldrar bodde kvar i min hemstad och pappas hälsa gav mig en ursäkt att resa hem till dem oftare än jag brukade göra.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Det var skönt att få paus från Jonas. Kanske insåg han detta och blev rädd för att jag skulle lämna honom. Under ett besök hos mina föräldrar ringde han och började prata om att göra slut.

– Vi kanske har gjort vårt, sa han. Vi måste prata om det här.

Trots allt så var jag inte förberedd på att han skulle ta det steget. Det kändes så brutalt och jag körde hem direkt. Jag tror att det var det han var ute efter; han kände sig ensam och ville tvinga hem mig. Det som följde blev två år av fram och tillbaka. Att göra slut låg hela tiden på bordet, men vi drog ut på det.

Just då trodde jag att vi båda styrde det som pågick, men så var det inte. Jonas styrde alltihop. Jag försökte främst göra det som var bäst för honom.

Det psykologiska spelet tog livsglädjen ifrån mig

Efter två år av det där var jag slutkörd. Jag hade tappat lusten till allt, det var länge sedan jag känt någon livsglädje. Mina vänner började bli bekymrade. De visste att vi hade det dåligt, men de var inte medvetna om det psykologiska spelet som pågick. Det var inte ens jag själv.

relationerNina: Min sambo valde bort mig och vårt barn

Men en dag fick jag nog. Tanken på att stanna i detta kändes som mer än jag kunde klara av. Jag bodde hos en väninna i några månader innan jag fick tag i en egen lägenhet.

Många år har gått sedan dess. I dag har jag familj och ett harmoniskt äktenskap. Jag tror att Jonas har Borderline personlighetssyndrom. I dag vet jag en del om det och hans beteende stämmer in – inte minst den utdragna processen att göra slut.

Det var ungefär som att vara bunden med ett rep. Jonas pendlade mellan att släppa greppet och sedan hala in mig igen. Det hade varit omöjligt för oss att ha en sund relation och jag är glad att jag tog mig därifrån.