David Sundin om sorgen efter sin morfar
Nu berättar han om den stora saknaden efter sin morfar och hur han missade att säga hejdå med bara några minuter.
– Säg till folk vad de har betytt och betyder för dig när du har chansen, uppmanar han.
Sommar i P1 är i full gång och idag var det ingen annan än Bäst i test-komikern David Sundins tur att berätta sin historia. I förhållande till andra sommarpratare var hans upplägg lite annorlunda, då han genom hela sommarpratet enbart bjöd på små anekdoter från hans liv.
– Är det inte så att vi alla är och blir summan av just våra historier?, säger han i början av sitt sommarprat.
Han fortsätter sedan.
– Har jag förresten berättat för dig om dagen min morfar dog?
Dagen som förändrade allt
Davids morfar levde i över 100 år och 100-årsdagen firades med smörgåstårta och kalas. Men under hans 101:a år på jorden blev han allt sämre, och personalen på äldreboendet som han bodde på ringde till Davids mamma för att berätta att det började dra ihop sig. David och hans lillebror, som var hans enda barnbarn, bestämde sig därför för att åka och hälsa på honom redan samma helg för att säga hejdå. Men strax därefter ringde de igen för att berätta att de nog borde komma ännu tidigare.
Bröderna ville såklart inte riskera att missa sin morfar och gav sig därför av några dagar tidigare för att besöka honom. Men innan det var dags att åka skulle David bara ta lite pressbilder först, något som han tyckte kändes väldigt viktigt då. Hans bror, som satt i bilen utanför och väntade, smsade och frågade när han skulle vara klar varpå David svarade att de bara skulle ta någon bild till. Men en bild blev till fler, och när de väl kom iväg skulle de snart få reda på att det var för sent.
Hans morfars dödsbesked
David och hans lillebror satte sig i bilen och åkte mot sin morfar.
– Vi pratade väl om något oviktigt, något trams, som vanligt för att slippa prata om det vi borde prata om. Hur säger man hejdå till någon man har känt hela sitt liv, som man älskar, som ska dö snart?, säger komikern.
Men mitt under samtalet, när bröderna bara var en kvart ifrån att vara hos sin morfar, ringde deras mamma med beskedet.
– Nu har han gått bort, sa hon i andra sidan luren.
David berättar om den dagen.
– Han blev imponerande 101 år och nej, han hade kanske inte ens hört oss om vi stått där och mumlat “hejdå morfar”. Men det enda jag vet är att det absolut sista jag behövde den dagen, var ännu ett fotografi av mig själv.
Precis som David var inne på i början av sitt sommarprat så formar alla våra händelser oss som personer. Och den här händelsen är något som har format honom. I slutet av sommarpratet uppmanar han därför alla som lyssnar till att berätta för folk i ens närhet vad de betyder och har betytt medan man fortfarande har chansen.
FOTO: TT
