Därför är romantik kärlekens största fiende
Det har aldrig varit lättare att möta nya människor. Det vimlar av datingsidor och appar som kan hjälpa oss att hitta den rätta. Ändå upplever många singlar jakten på kärlek som frustrerande. Vi svajpar till höger och vänster men ofta leder det ingenstans.
Till och med när vi hittar en partner så lever förhållandet inte alltid upp till våra förväntningar. Ungefär vartannat äktenskap i Sverige slutar i skilsmässa.
Forskare menar att våra ideal förstör relationen
Varför är det så svårt att hitta kärleken när vi nu har så många verktyg som kan hjälpa oss på vägen? Och varför är det så svårt att få kärleken att vara. Enligt Alain de Botton, som är filosof och författare till boken Kärlekens väg (Volante förlag), är problemet att vi har orealistiska förväntningar på kärleken.
Vi har orealistiska förväntningar på kärleken
– Vi har ett ideal kring vad kärlek är och vi har historier om kärlek som inte hjälper oss. De är överallt – exempelvis i film och sånger. Vi måste motstå idén om att äkta kärlek är detsamma som konfliktlös kärlek och att det ska vara enkelt. Så är det inte. Kärlekens väg är krokig och ojämn även i goda tider. Det är varken ditt eller mitt fel; det är för att vi är människor. Ju generösare vi kan vara med våra brister desto bättre chanser har vi att göra det arbeta som äkta kärlek kräver, säger Alain de Botton.
Våra kärleksideal har inte alltid varit som de är i dag. Många av dem har vi från romantiken – en kulturströmning under 1800-talet som bredde ut sig inom europeisk konst, litteratur och filosofi. Romantiken hade särskilda idéer om kärlek och vi är alla påverkade av dem i dag:
– Den mest centrala föreställningen är att vi alla har en själsfrände och om vi letar länge nog kommer vi finna denna. När det inträffar kommer våra själar smälta samman och alla delar av våra liv som tidigare präglades av ensamhet och förvirring bli förlösta, säger Alain de Botton.
Det är en gammal idé som romantiken blåste nytt liv i. Och det är kanske grunden till att de flesta kärlekshistorier fokuserar på förälskelsen:
– Vi är besatta av upptakten till kärlek. Det vi kallar en kärlekshistoria är i verkligheten bara början på en kärlekshistoria. Men de flesta av oss är intresserade av långvariga förhållanden. Vi är inte bara intresserade av ögonblicket av förälskelse; vi vill att kärleken ska överleva en längre tid, säger Alain de Botton.
Förälskelsen på piedestal
Det är förståeligt att romantikerna sätter förälskelsen på en piedestal: Om man tror på att det finns en person som man passar perfekt med är det klart att kärlek först och främst handlar om att hitta sin själsfrände. Men det skapar en förväntning som verkligheten inte kan leva upp till och det gör många av oss olyckliga.
– De romantiska idéerna är otroligt vackra och de har stor betydelse för hur vi ser på kärlek i dag. Men jag menar att romantiken har varit en katastrof för vår förmåga att ha goda långvariga förhållanden säger Alain de Botton.
En generösare utgångspunkt skulle vara att ge en mycket mer pessimistisk bild av kärleken menar han.
– Vi borde säga till folk: ”Kärlek är ett smärtsamt och rörande försök av två ofullständiga människor med ambitioner om att uppfylla varandras behov, i situationer präglade av osäkerhet och ovisshet om vem man själv är och vem den andra personen är”.
I kärleksromanerna är det aldrig någon som städar badrummet
Våra förväntningar på kärlek skapar frustration när de inte blir infriade.
– Romantiken lär oss att äkta kärlek är större än vardagens banaliteter. I de stora kärleksromanerna från 1800-talet är det aldrig någon som tvättar, tar bort smulor från köksbordet eller städar badrummet. Det händer helt enkelt inte eftersom man antar att det avgörande i kärlek är känslor och passion och inte vardagens tristess, säger Alain de Botton.
Han menar att lycka är verkligheten minus förväntningarna. Vi kan inte ändra verkligheten, så om vi ska vara lyckliga så ska vi ha mer realistiska förväntningar på kärlek.
– Om vi ska få våra relationer att fungera måste vi ge upp våra romantiska idéer som fick oss att gå in i dem. Romantiken har på ett sätt dödat kärleken, eller den är i varje fall kärlekens fiende, säger Alain de Botton.
Men var ska våra idéer om kärlek istället komma ifrån? En möjlighet är att vända blicken mot vetenskapen och se närmare på vad som händer i ögonblicket där det uppstår kärlek mellan två människor.
Kärleken uppstår på en nanosekund
Om man frågar folk vad kärlek är så nämner de ofta det speciella bandet som uppstår mellan två människor som förälskar sig i varandra. Men kärlek är mycket mer än det.
– Det är inte bara den elektriska känslan som binder dig samman med din själsfrände. Det er också det simpla, uppriktiga leendet som du kan dela med vem som helst under dagen, säger Barbara Fredrickson, som är psykologiprofessor på University of North Carolina at Chapel Hill.
Hon har under mer än två decennier forskat om känslor och hon menar att det är synd att så många har en begränsad uppfattning om vad kärlek är. Undersökningar visar att de flesta associerar den med en amorös relation. Men faktum är ju att väldigt många människor lever som singlar.
– Kärlek är inte detsamma som sexuell lust. Det är heller inte detsamma som romantik eller engagemang, eller ett band mellan två speciella människor, säger Barbara Fredrickson
Hon förklarar vidare att kärleken inte är exklusiv, tvärtom så kan den uppstå i ett ögonblicks förbund mellan en människa och ett annat levande väsen, där man delar en positiv känsla. De här ögonblicken uppstår under en nanosekund och kallas därför mikroögonblick.
Kärlek är inte detsamma som sexuell lust
– Det är som om en positiv känsla flyter genom er som en våg och skapar synkronisering mellan er. När du verkligen känner ett band till en annan person, uppstår en vackert koreograferad biologisk dans: era leenden och kroppsspråk speglas och synkroniseras. Det kan till och med ske en synkronisering av era hjärtrytmer och biokemi.
Kärleken varar inte för evigt
Enligt Barbara Fredrickson kan kärlek uppstå när du skrattar med en vän, ler mot en baby eller tröstar en granne med en kram.
Hon menar vidare att kärlek inte är en konstant, snarare är den flyktig. Alltså är det inte som i den romantiska uppfattningen något som ”varar för evigt”. Deprimerande? Nej tvärtom tycker Barbara:
– Jag tycker att det är befriande att veta att det är helt okej. Känslor är kortvariga, så är det, men vi kan återskapa dem närsomhelst. Det är en resurs som kan förnyas. Om man delar tillräckligt många av dessa mikroögonblick med andra människor så kan man fylla sitt hjärta med kärlek.
Det är då den riktigt stora kärleken uppstår.
– Det som vi föreställer oss som kärlek – såsom förhållandet, förpliktelserna och lojaliteten är produkter av dessa mikroögonblick. Det är den näring som hjälper oss att skapa band, säger Barbara Fredrickson.
Och det gäller oavsett om man är i parförhållande eller inte, det viktiga är att man är öppen för dessa kärlekens ögonblick. Och i en amorös relation blir som ett lim som kittar ihop förhållande om man hela tiden dela positiva upplevelser och ögonblick, menar hon.
Känslorna varar inte för evigt – de är flyktiga
Kärleken är överallt
För att inte gå miste om kärleksfulla ögonblick är det viktigt att vi är närvarande och inte uppslukade av sociala medier som utgör en större och större del av våra liv, menar den amerikanska psykologen Eva Hertz.
Vi behöver lägga undan våra smarttelefoner och se varandra i ögonen. I parförhållanden handlar det om att göra en insats och att ha realistiska förväntningar.
– Många glömmer att det är nödvändigt att vårda sitt parförhållande och att avsätta tid för att vara tillsammans. Många glömmer att värdesätta varandra verbalt och att göra allt det man gjorde för varandra i början av förhållandet.
– Ofta har vi ett hopp eller en dröm om att alla våra djupaste behov kan bli uppfyllt av en person. En mer realistisk förväntning är att försöka få våra behov uppfyllda av en rad olika människor. Så istället för att tvinga sin partner att se en film man själv älskar, gå på samma konserter eller semestra på ett visst sätt så ska man tänka lite bredare och göra några av dessa aktiviteter med andra människor. Annars kan det uppstå stora frustrationer, säger Eva Hertz.
Det finns lika många idéer om vad kärlek är och hur vi vårdar den som det finns bankande hjärtan. Men om det är en sak som forskarna och filosoferna är eniga om så är det att kärlek är mer än förälskelse och romantik. Om vi lägger våra ideal på hyllan, öppnar våra ögon för kärlek så är den tillgänglig för oss alla. För den finns överallt.
Vi behöver lägga ifrån oss telefonerna och se varandra i ögonen
Så får du kärleken att blomstra
Kärleken är överallt. Här är fem tips på hur du får den att blomstra oavsett om du är singel eller i ett förhållande:
1. Glöm romantiken
Om du förväntar dig att kärlek ska vara som på film blir du besviken när det inte blir så. Och så missat du kanske den spirande kärleken medan du letar efter ett fatamorgana. Så lägg romantiken på hyllan och gör plats för äkta kärlek.
2. Lägg undan din smartphone
Kärlek uppstår när två människor märker ett band till varandra och delar en positiv känsla. Det kan varsomhelst men kräver att vi är närvarande och ser varandra i ögonen. Så lägg undan telefonen och ge uppmärksamhet till människorna du är tillsammans med.
3. Vänd irritationen till något positivt
Människors styrkor är sammankopplade med deras svagheter. När något hos en annan person irriterar dig så fundera över vilken styrka det är en skuggsida av. Om din väninnas brist på eftertänksamhet går dig på nerverna ibland beundrar du kanske andra gånger hennes spontanitet. Även om din partners fjanterier irriterar dig, så var det kanske hens humor du föll för från början. När vi ser andras svagheter i ljuset av deras styrkor blir vi mer förlåtande och mindre frustrerade.
4. Fokusera på likheter
Fokusera på vad du har gemensamt med andra istället för det som skiljer er åt.
5. Testa kärleksfull meditation
Finn en lugn plats. Blunda. Skicka goda tankar till de du älskar och till dem du inte känner. Det ökar din empatiska förmåga och ditt välmående.
Källor: Eva Hertz, Barbara Fredrickson och Alain de Botton.
Av Christian Staal
Översättning och bearbetning: Malin Aunsbjerg