Därför är det positivt att bli kallad hagga som kvinna

Förändringarnas vindar blåser. Nu börjar vi alltmer se kvinnokraften bakom förminskande tillmälen och det bidrar till att tvätta bort skammen från hånfulla uttryck.

Kanske kan man säga att betydelsen av orden på så sätt förändras. Kanske pratar vi i själva verket om kvinnor som vågar ta för sig av livet och gör som det behagar dem, oavsett vad andra tycker och tänker?

– Det är dags att ta fram haggan ur garderoben, eller som man kallade det för några år sedan ”Den arga tanten”. Dels mår man antagligen bättre själv av att göra det, är man arg så är man, dels lever man då utifrån egna val och inte andras förväntningar. På så sätt bejakar man sig själv mer, säger Anneli Häyrén som är forskare vid centrum för genusvetenskap på Uppsala universitet.

Viktigt att våga säga ifrån

Hon tänker att kvinnor kan tjäna på att plocka fram den inre haggan ibland och kliva ut ur den roll som förväntas av dem bara för att de har råkat födas som kvinnor.

Hon pratar inte om den bittra och elaka haggan utan om kvinnor som inte lever för att i första hand behaga andra, ta om hand, läsa av andras känslor eller dalta med personer i sin omgivning.

Det finns enligt Anneli Häyrén fördelar med att inte alltid vara mild till sinnes och att våga säga ifrån för att påtala egna behov och inte alltid tänka på andras.

Kanske känner vi oss orättvist behandlade på vår arbetsplats och vill klaga på det istället för att behålla de kokande känslorna för oss själva. Kanske vill vi få mer tid att göra karriär hellre än att vara den person som tar hand om det mesta obetalda arbetet med hem och barn.

– Om att underordna sig efter andra leder till att man blir vingklippt är det bättre att bli hagga, däremot behöver man inte vara elak, säger Anneli.

Men vem är då haggan?

– Min spontana beskrivning av haggan är en kvinna med starka åsikter som anses vara jobbig eftersom hon ställer krav på andra, säger Anneli. Eller så står det hon önskar i kontrast till vad andra vill.

Ta inte hand om alla andra hela tiden

En annan dimension av haggan är att hon, som andra ser det, inte fokuserar tillräckligt på att visa omsorg om andra.

– Omsorgskravet på kvinnor är ganska högt ställt, säger Anneli. Vi ska ta hand om allt från barn och barnbarn till chefer och kollegor och göra det med ett leende. Det behöver inte män bekymra sig om. Skulle de leverera omsorg ses det som något rart eftersom de inte förväntas göra det.

Det finns starka normer om hur vi ska vara med tanke på kön, konstaterar Anneli Häyrén vidare, som att män står för ledarskap och tydlighet medan kvinnor är omhändertagande och behagar. Hon tänker att vi behöver fundera över oskrivna sociala regler, beteenden och värderingar.

– Kvinnor reagerar ibland när andra kvinnor kliver utanför normen och beter sig på ett inte förväntat sätt, vi har inte större tolerans för detta än vad män har, säger hon. Vi kan vara hårda sinsemellan med syfte att dirigera tillbaka varandra in i den underordning som är normen.

Så blev en rosa kattmössa symbol för kvinnors rättigheter

Läs mer

Samtidigt betonar Anneli att det är männen som sitter på privilegierna. Att de som normbärare har mest att förlora på om makten omfördelas. Och som därför ofta stör sig mest på haggan eftersom hon visar andra kvinnor vad som är möjligt i livet.

Vi kan tjäna på att plocka fram vår inre hagga ibland. Inte den bittra och elaka utan den som vägrar att behaga. Möt två kvinnor som lever enligt den devisen.

Lena Padukova: ”Jag tar för mig av livet och lever som jag vill”

Ragata, satmara, kärring, hagga, ”ballbreaker” (någon som sabbar mäns självförtroende), bitch. Uttrycken är många för en kvinna som uppfattas som rivig eller otrevlig. Lena Padukova har genom åren kallats för flera av dem. Hon tror att det är för att hon gör det hon har lust med i livet och är tuff och självsäker.

– Jag kan uppfattas som bitchig, konfrontativ och obekväm, säger hon. Jag tar för mig i livet och lever helt och hållet som jag vill. Vissa uppfattar mig som för mycket eller skrämmande – andra ser mig som en inspiration. Främst andra kvinnor eftersom jag visar vad som är möjligt att uppnå i livet genom att vara mer sann mot sig själv och det man vill.

Männen borde omvärdera sitt synsätt

Medan hon fångar in en förrymd bagge på gården där hon och fästmannen bor, berättar Lena att hon ofta befinner sig i miljöer där män äger arenan, både i arbetslivet och på fritiden. Och att det kan ha sina utmaningar som beror på de förväntningar vi har på varandra.

– När jag anlitades för att leda ett projekt med stora förändringar på kort tid, så var VD:n fantastiskt nöjd med resultatet, men sa ”Kan du inte vara lite mjukare, killarna på företaget är rädda för dig” Då tänkte jag att en sådan feedback hade nog inte en man fått. Han hade setts som en rak och djärv ledare med pondus och där VD:n istället hade fokuserat på resultatet.

Lena tänker att man kan vända på resonemanget och att det är männen som får omvärdera sitt synsätt.

– Folk förväntar sig vissa personlighetsdrag och beteenden bara för att jag är kvinna, som att jag ska vara omhändertagande, mjuk, gullig, duktig, söt, tyst och behaglig och främst bry mig om andra.

Lena vägrar att begränsa sig på grund av de här gamla invanda föreställningarna. Hon följer sin egen stig i livet. Det gäller även på fritiden där Lena har hobbies som traditionellt betraktas som maskulina. Hon konstaterar dock att allt fler kvinnor precis som hon själv ser tjusningen i att köra motorcykel, ge sig ut på extrema äventyr för att erövra svårtillgängliga bergstoppar eller segla i farliga hav omgiven av vithajar.

För Lena är ord som bitch, hagga och ragata inte nödvändigtvis något negativt. Eller att få höra att hon är hård. Hon tar det med ro. Hennes inställning är att man inte kan göra alla glada och får acceptera att man ibland retar upp folk. Annars kan man inte förändra något.

– Att vara sig själv, i mitt fall en rak person som utmanar och strävar efter utveckling, betyder inte att jag med flit vill vara taskig och söka konflikter, säger hon.

Personligen försöker Lena vara så sann mot sig själv som möjligt för att få fortsätta växa som människa genom att utmana sig själv.

– Vi har bara ett liv, säger hon. Det är vår förbannade ansvar att leva det fullt ut. Jag tänker att man får strunta i vad samhället anser eller vad föräldrar, partner och vänner kan tycka och följa sin inre röst och sitt hjärta.

En kärleksrelation där hon måste göra avkall på något som hon vill uppnå är hon inte intresserad av.

– Det är ju fruktansvärt om kärleken skulle vara en anledning att begränsa sig själv eller någon annan, säger hon. Min fästman accepterar hela mig och jag hela honom. Vi tar båda ansvar för att tillfredsställa våra behov och att njuta av livet. Han förstår att jag drar iväg på äventyr i perioder eftersom jag älskar det. Han är inte skrämd av en tuff och kaxig partner.

Har kostade vänner och relationer

Men det är inte okomplicerat. Att bry sig om sig själv kan ju betyda att andra tycker att man är självisk.

Kakan Hermansson: Jag är tjock, smart och snygg!

Läs mer

– Att vara noga med att följa sin egen vilja betyder ju inte att man strunta i sin partner, säger hon. En bra relation bygger på respekt och mycket kommunikation. Vi pratar hela tiden. Jag kompromissar genom att göra kortare resor än tidigare. Det viktigaste för mig är att jag kompromissar av egen vilja. Hade min sambo försökt tvinga mig till det så hade jag aldrig gått med på det.

Det kostar på att inte leva som de flesta andra. Allt har ett pris. Det är otäckt att vara någon som bryter mot normen, enligt Lena.

– Människans största rädsla är ju att inte passa in, att vara ensam och utstött. Vi vill vara omtyckta och vågar därför kanske inte vara öppna med våra behov, särskilt om de inte stämmer överens med de förväntningar som man har på sig.

För Lenas det har det kostat relationer och vänner att hon ibland har vågat konfrontera någons agerande rakt ut. Hon markerar direkt, vänligt men bestämt, om någon drar ett sexistiskt skämt eller är för närgången. Hon tänker att den personen då kanske blir mindre benägen att göra det igen. Då får det kosta på, som att någon mulnar igen eller stämningen blir lite dämpad. Om priset är att bli kallad bitch och hagga av andra, så får det vara värt det.

– Jag tror att jag vinner på att vara mig själv på lång sikt, säger hon. Jag har fördelen att leva det liv jag vill leva. Kanske bidrar jag även till en bättre värld genom att inspirera till mer mod och individualitet. Det kanske medverkar till att fler vågar följa sina drömmar.

Elin Lundberg: ”Jag tränar alla att bygga upp sina inre haggor”

Att ibland släppa fram sin inre hagga handlar om att undvika underkastelse, självuppoffring och att inte bli kränkt eller förnedrad. Liksom att stärka sina egna behov och rättigheter funderar Elin Lundberg.

– Jag är en ganska glad och positiv person men om någon tar sig friheter är jag inte rädd för att säga stopp, säger hon.

För Elin är begreppet hagga inte nödvändigtvis något dåligt.

– Jag tränar alla mina klienter i att bygga upp sina inre haggor som för mig betyder att stå på sig och säga vad man tycker och känner, och att våga säga ifrån när något känns fel, förklarar hon. På så sätt stärker man sina egna behov och rättigheter och förhindrar att andra roffar åt sig på ens bekostnad.

Inte så lätt som det låter. Att inte ta någon skit, har ett pris. Och att vara rakryggad och tydlig.

– Jag tycker att jag är en trevlig men bestämd person som säger vad jag tycker, säger Elin. Det uppskattas inte alltid. Jag har blivit kallad många saker genom åren, däribland fitta, hora, misantrop och rödstrumpa och har fått höra att jag har sabbat arbetsglädjen för andra när jag ville införa nya rutiner i ett jämställdhetsprojekt som jag var ordförande för.

Möter hat på nätet

Det händer att hon får hatmejl på sin Facebooksida och Elin tror det ligger rädsla bakom.

– Elaka kommentarer handlar ofta om något annat som avundsjuka eller en önskan om att man själv skulle våga det andra törs, säger hon. Jag har eget företag, webbkurser och har skrivit en bok. Jag har med hårt arbete skapat min drömtillvaro.

Den inre haggan kan som för de flesta andra av oss även vädra morgonluft och vilja göra ett framträdande när det gäller barnens väl.

– Nu befinner jag mig i en situation där ett av mina barn kommit hem från skolan och gråtit och sagt att hon inte vill gå dit något mer, berättar hon. Och där läraren sagt att ”nu får du inte gå hem till din mamma och gråta, för då skickar hon arga mejl till mig”. Då blev inte bara jag ilsken, utan även min man. Vi ska ta det på utvecklingssamtalet om ett par dagar. Då förvandlas jag nog i lärarens ögon till en riktig kärring.

Det är främst i sitt yrkesverksamma liv som Elin plockar fram sin inre hagga vid behov. Privat tror hon att hon är rätt behaglig att göra med. Skulle hon genom sitt direkta sätt såra någon, känner hon som de flesta andra skam och är noga med att försöka reparera den skadan. Hon är medveten om att det finns gränser för hur rättfram man kan vara utan att göra andra människor ledsna eller hamna i trubbel.

– Om man bara är rak och säger som det är kan man göra människor illa och det är inte min avsikt, säger hon. Jag tänker som Bamse, att om man är stark så måste man vara snäll.

Hon vet att hon gör grejer som folk kan bli arga över men gör det ändå. Även om det finns risk för att det blir obehagligt.

7 vanliga tankefällor – och hur du undviker att hamna i dem

Läs mer

– Jag står inte ut om någon är dum mot någon annan utan då ingriper jag. Även om jag inte känner personerna. Som när en kille dumpade sin flickvän på pendeln på väg till Uppsala. Det var fruktansvärt att lyssna på, karln var idiotisk. Då gick jag fram till tjejen och viskade i hennes öra att hon kunde sitta med mig istället. Jag kan inte vara tyst. Jag måste ingripa, säger Elin och fortsätter med glimten i ögat:

– Jag har lite hett temperament, min man är rädd för att jag ska mucka med fel person en dag och hittas mördad i ett dike.

Med åren har hon blivit bättre på att dosera haggan inombords och lärt sig när det är läge för att öppna munnen eller när det är bättre att hålla tyst.

– Jag har fått öva, säger hon. I terapirummet ingår ju att jag ska våga säga det ingen annan vågar om det är till hjälp för min klient men jag behöver känna efter om det är lämpligt just då eller ska skjutas på framtiden.

Funkar inte att bara vara snäll som kvinna

Det här med att som kvinna sträva efter att behaga andra är inget som ligger för Elin som person. Det gäller även det yttre. Till vardags är hon vanligen osminkad om det inte är något särskilt, som en föreläsning. Hon bestämmer själv när hon vill vara snygg.

Behaga är ju även att vara till lags, att vara smidig och följsam för att hålla alla i omgivningen på gott humör. Elin har sin strategi klar.

– I privatlivet kan man försöka vara snäll, säger hon. Men kvinnor som grupp kan inte sitta och vara bara snälla, då händer inget som för jämställdheten framåt.

– Mina barn har ännu inte börjat klaga på att jag är pinsam men jag inser att det kommer när de blir äldre, säger hon. Min man är mest oroad att jag ska råka illa ut. Och trött ibland när jag väljer att ta strider om sådant som för honom är oviktigt.

Tre tecken på att du är en hagga

• Du förstör stämningen på parmiddagen genom att hellre prata om riktiga problem än om senaste resan. Du ställer inte upp på att visa en fasad om ett enbart lyckligt familjeliv.
• Du har skaffat dig en egen ekonomi som inte är kopplad till någon man.
• Du söker inte andras bekräftelse utan bygger ett grundmurat självförtroende på egen hand.

Källa: Aase Berg, författare till boken Haggan

Sådan är haggan

Haggan underordnar sig inte någon.

Hon framhåller sina egna behov och står för det hon vill och tror på. Även om det inte stämmer överens med förväntningar på hur en kvinna ska vara eller göra. Hon håller inte tyst, backar inte, är inte alltid så vänlig och hänsynsfull som omgivningen förväntar sig att en kvinna ”ska” vara. Och har starka åsikter som kan provocera.

Källa: Anneli Häyrén, forskare

Av Mia Coull

Foto: Katarina Raft, Adrenalena.se, August Linnman, Linda Holmkrantz