Dan och resenären Paulina möttes på färdtjänstturen
Dan Lallerman, 44, bröt mot oskrivna regeln att en taxichaufför inte ska prata för mycket. Det struntade han blankt i:
– Jag tjatade på rätt bra, skrattar han och lägger armen om Paulina, 34, som numera också heter Lallerman och är hans fru. Men när jag efter körningen försökte bjuda in mig själv på kaffe var det tvärstopp – den gången fick jag dricka mitt kaffe på ett fik i Gränna, och jag fick kämpa lite för att få henne …
Funderade på nätdejting
Gå fyra år tillbaka i tiden och Dan levde i ett äktenskap som var på upphällningen, då han och hans förra fru hade vuxit isär. På den tiden bodde han i Huskvarna, medan Paulina bodde i Gränna. Hon hade ett samboförhållande bakom sig och varannan vecka bodde sonen Alexander, åtta, hos henne. Hon trivdes inget vidare med ensamheten, utan hade så smått börjat fundera på att nätdejta. Hon kom aldrig så långt, hon tog färdtjänstbussen i stället. Där sa det pang, även om hon ville gå lite försiktigt fram.
Mycket har hänt under de år som passerat sedan första mötet. I dag är de lyckligt gifta och stolta föräldrar till Sixten, två år. De bor i Gränna, och till familjen hör även Dans son Robin, 22, och Paulinas Alexander som fortfarande bor hos dem varannan vecka. Att det skulle bli resultatet av en helt vanlig körning hade väl ingen av dem kunnat drömma om.
Pippi visar vägen
Paulina är född med en synskada som innebär att hon bara kan skilja ljus från mörker. Det har aldrig stoppat henne, hon är en stark och självständig kvinna som samtidigt utstrålar ett stort lugn. Det tackar hon sin mamma för.
– Min mamma har alltid varit lite disträ, säger hon med ett leende. När jag var barn hände det titt som tätt att hon glömde bort att jag inte kunde se. Hon kunde gå ifrån mig i en affär, och jag lärde mig tidigt att ta mig fram på egen hand.
Det är en färdighet som Paulina haft stor nytta av i livet, och med ledarhunden, labradoren Pippi, vid sin sida tar hon sig lätt och ledigt fram. Hon åker färdtjänst till och från jobbet på Funktionsrätt Jönköping, där hon arbetar som ombudsman sedan sju år tillbaka. Men hon behöver vara ledig ibland och hade precis börjat sin semester när hon blev bjuden till sin grannes sommarstuga utanför Angerdshestra. De hade en trevlig dag tillsammans, och när hon skulle åka hem framåt kvällen hade hon i vanlig ordning bokat färdtjänst. Bussen kom, hon vinkade hejdå till väninnan och slog sig sedan ner i passagerarsätet, varpå en mycket trevlig och utåtriktad chaufför påbörjade denna deras livsavgörande resa.
– Han gav mig ett försök till komplimang, även om den inte var så smickrande, säger hon och ler mot sin tio år äldre man. Han sa: ”Jag är 40, och du ser ju inte heller så ung ut.”
Samtalet löpte dock lätt och ledigt, och vägen hem till Gränna kändes ovanligt kort. När Dan lite försiktigt började prata om kaffe, med baktanken att få följa med in på en kopp, rekommenderade hon i stället ett fik. Kemin stämde dock, och redan samma kväll ringde hon väninnan och frågade: ”Hur såg den där chauffören ut egentligen? Han var ju så trevlig.” Väninnan kunde då intyga att han såg bra ut, och Paulina började så smått hoppas på att han skulle köra henne fler gånger.
Dan såg sin chans
Dan tog ut skilsmässa, samtidigt som hans tankar gick i samma banor – han gjorde allt vad han kunde för att få skjutsa Paulina till och från jobbet.
På höstkanten skulle hon åka till Eksjö för att hälsa på sin syster, och han såg sin chans. Den långkörningen ville han för sitt liv inte missa, och den där kaffekoppen hägrade. Han körde henne dit och sedan hem igen och bestämde sig för att fråga om hon hade lust att bjuda på en fika. Hon svarade nej – med hänvisning till att hon bara hade snabbkaffe.
– Vad jag ångrade mig! Dagen efter sa jag åt mina jobbarkompisar att jag förmodligen hade gjort mitt livs misstag. Jag hade nekat honom en kopp kaffe.
Läs också: TV-mediet Terry Evans om sin kärlek: Andarna sa att hon skulle bli min
Dan lät sig inte avskräckas, han var fullt och fast övertygad om att det var Paulina han skulle ha och såg till att få köra henne med jämna mellanrum. Den 8 oktober 2014 fick han äntligen följa med in. Sedan gick det undan. Den 22 oktober flyttade han in, och lämnade Huskvarna för att bli Grännabo. Allt funkade jättebra från första stund och båda var säkra på sin sak: De ville ha varandra, och redan den 27 december friade han.
– Jag svarade ja – under förutsättning att han verkligen menade det.
Det gjorde han, och bara någon dag senare åkte de in till en guldsmedsaffär för att beställa förlovningsringar. De hade också kommit överens med pastorn som skulle viga dem om lämplig dag och plats.
Den 8 juni 2015 blev de man och hustru på en utsiktsplats strax utanför Gränna, med ett par vittnen som enda gäster. Därefter åkte de till Italien på bröllopsresa. Efter semestern väntade Paulinas ombudsmannajobb, medan Dan då bytte arbete. Han lämnade taxiyrket och jobbar numera som svetsare på en verkstad. Han slipper helg- och kvällsarbete, och det är skönt nu när de fått tillökning.
Den 3 juni 2016 gjorde Sixten entré i deras liv. En liten kille som består av till hälften blygsel och till hälften bus, och som ser till att hålla mor och far sysselsatta.
Stortrivs med livet
Paulina börjar jobba senare än Dan och är den som ser till att barnen lämnas på förskola och skola. Sixten sätts i kärra och Alexander går bredvid, men det är hunden Pippi som är hennes ögon och inte äldste sonen.
– Det är jag som ansvarar för barnen och inte tvärtom. Men de får samtidigt lära sig trafikvett, då de tittar och jag lyssnar efter bilar.
Hon ser nästan inget inomhus, och bara ljuspunkter som himmel och gatlyktor utomhus, men klarar sig bra med det. Familjen älskar att vistas utomhus. De lever ungefär som de flesta andra och gillar att göra saker ihop.
– Vi stortrivs med livet, skrattar de. Och det har blivit oändligt mycket rikare sedan vi träffade varandra!
Text: Anna Lindau Backlund
Foto: Jan-Erik Ejenstam och privat