Dan: Jag fick en syster i julklapp!

Dan letade upp sina syskon efter 30 år

Det senaste året har varit minst sagt omvälvande för Dan Ericsson, 36. Dels på grund av att han blev pappa till Svante som föddes i augusti 2017, men också för att hans familj utökades på ytterligare ett sätt. Han fick nämligen träffa sin storasyster för första gången – en syster han visste fanns men aldrig tidigare mött.

Dans föräldrar levde åtskilda redan innan han föddes, och när han var sex år dog hans pappa. Mamman berättade då att Dan hade två äldre syskon, en syster och bror, som pappan hade från ett tidigare förhållande.

Hon tyckte att sonen borde veta om det ifall han någon gång ville söka upp dem.

– När man är sex kanske man inte tänker speciellt mycket på att det finns en annan familj. Då var det bara jag och morsan som gällde. Men när jag blev lite äldre började jag reflektera över att mina kompisar hade systrar och bröder, berättar Dan och tar en klunk kaffe på ett kafé i centrala Kalmar.

Åren gick. Hela tiden fanns tanken hos Dan att söka upp syskonen. Ju äldre han blev desto nyfiknare blev han.

Skulle han våga ta kontakt? Skulle de någonsin ta kontakt med honom? Visste de ens om att han fanns? Frågorna var många.

– Men det var inte förrän jag blev lite äldre som jag tänkte att jag nog får ta tag i det här själv. Jag hade insett att de nog inte kommer höra av sig, berättar Dan.

Tillsammans med sambon Lina började han göra efterforskningar, men det var först efter att hans mamma gick bort 2016 som han verkligen tog tag i det på allvar.

– Då kände jag att det var dags. Min familj var i princip borta.

Genom sin mamma hade Dan fått namnen på syskonen.

Han och Lina sökte på nätet, kollade Facebook och googlade. Men utan resultat. Hos Skatteverket kunde de med hjälp av Dans pappas personnummer få namnen på hans barn. Det visade sig att båda syskonen var gifta och hade bytt efternamn.

– Det går inte att hitta personer på Facebook om du söker på fel efternamn. När vi väl fick rätt efternamn var det en ganska enkel historia att hitta dem på nätet.

Annorlunda julklapp

En lättnadskänsla infann sig hos Dan. Han hade funnit sina syskon. Ändå tvekade han att höra av sig, av oro för hur han skulle ge sig tillkänna och hur syskonen i så fall skulle reagera. Vad skulle han säga eller skriva?

– Troligtvis analyserande jag för mycket i stället för att chansa, säger han.

Tiden gick utan att Dan gjorde slag i saken, men på ett högst oväntat sätt fick han svar på sina frågor. När alla paket var öppnade på julafton 2017 fick han en sista julklapp från sambon Lina. Det var en pappersrulle.

Han hade ingen aning om vad det kunde vara men gissade att det var en resa.

Dans ögon tåras när han berättar vad det verkligen var.

– Jag öppnade och började läsa. Efter två, tre meningar trillade polletten ned.

Det var ett brev från hans äldre syster Marie Nork, 46.

Utan hans vetskap hade Lina skrivit till Marie. Svaret hon fick var julklappen till Dan.

– Det var tungt att läsa men ändå glädjande och spännande. Marie hade skrivit om min pappa.

Dan minns att tankarna snurrade i huvudet och att han blev chockad.

– Jag fick ganska snabbt en fullständigt blackout när jag läste brevet och fick gå och lägga mig så jag kunde läsa det i lugn och ro för mig själv, berättar Dan.

Han läste brevet om och om igen. Det var mycket att smälta. Samtidigt kände han en lättnad, och en befriande känsla infann sig.

– Det är väl det här som har funnits med mig alla år, det som legat här bak hela tiden, säger han och pekar på huvudet och blinkar bort tårarna i ögonen.

– Nu hade jag något konkret i handen. Jag har aldrig upplevt en sådan känsla tidigare, det går inte att beskriva riktigt. Det är väl som att man har burit på ett ok i en herrans massa år och så blir man av med oket så här fort, säger han och knäpper med fingrarna.

Lik sin far

I brevet framgick det att Dans oro varit helt obefogad. Han kände en stor lättnad.

– Det som betydde mest för mig var att Marie skrev att det absolut inte fanns något agg mot mig från deras sida. Det var väl det jag har oroat mig mest över i alla år. Hon bekräftade att hon kände till mig, och att jag hade funnits i deras tankar …

Dan darrar på rösten, stannar upp och tänker efter innan han fortsätter:

– De hade haft liknande samvetskval och funderat över om de skulle kontakta mig eller låta saken bero. Sedan hade åren gått. Jag är 36 i år och farsan gick bort när jag var sex, så detta har funnits i mina tankar i ungefär 30 år. Det viktigaste var att Marie skrev att de ville att jag skulle bli en del av familjen.

Känsloladdat möte

Dan har få minnen av sin far och gladdes mycket åt att systern i brevet berättade om pappan som hon vuxit upp med.

Hon beskrev hans personlighet och delade med sig av vad han sysslat med i livet.

– Det var nästan precis som att hon beskrev mig. Pappa älskade havet och arbetade som sjöman. Han stack ut på sjön som ung och åkte jorden runt ett par varv. Det hade jag också velat göra. Han trivdes inte med ett enformigt liv utan flackade runt ganska mycket och reste. Det är mycket som stämmer in på mig. Jag har inte flackat runt, men jag gillar att resa och jag älskar havet, förklarar Dan.

Tiden efteråt skrev Dan och Marie till varandra på sociala medier och talade i telefon. Sedan kom en fråga från Marie. Hon och familjen, som bor i Stockholm, skulle till Öland på semester. Om Dan ville kunde de stanna till i Kalmar. Det ville han mer än gärna och de bestämde att ses på Kalmar slotts vindbrygga.

Den 4 augusti 2018 var så dagen kommen. Dan hade med sig Lina och sonen Svante och inväntade Marie och hennes familj. Dan var spänd inför mötet och pulsen var hög. Han minns hur han såg Maries familj på långt håll och hur han direkt kände igen sin syster. Det blev ett känslosamt möte.

– Det var inte som när man kramar en gammal vän man inte sett på flera år. Det här var någonting annat. Det kändes ännu mer befriande än att läsa brevet tror jag. Efter en liten gråtfest gick vi och käkade lunch.

I flera timmar satt de och pratade. Marie hade med sig sin make och dotter och familjerna var nyfikna på varandra. Enligt Dan kunde de ha suttit där i flera dagar och pratat.

– Det första som slog oss när vi satte oss ner vid lunchen var att vi båda har ”delad” näsa, säger Dan och pekar på sin nästipp.

– Det är tydligen ett släktdrag. Det kändes som ett kvitto på att jag var en av dem, som att jag fick en godkänd-stämpel på något konstigt sätt, säger Dan.

När de efter lunchen tog en tur i kvarteret Gamla stan i Kalmar visade det sig att Marie och hennes familj övernattat på ett bed and breakfast som Dan och hans familj bor granne med.

– Tänk om de hade gjort den här resan utan att höra av sig till mig och bott där. Då kanske vi hade sett varandra utan att någonsin veta om det. Då är världen bra liten.

Dan har ännu inte träffat brodern som arbetar utomlands under långa perioder, men hoppas kunna möta honom och även resten av släkten. Dan har även två fastrar som vardera har sju barn.

– Det är 14 kusiner. Och vissa av dem har barn, så min familj har blivit lite större …

En stor familj

Kaffet är urdrucket. Om några timmar ska Dan hämta sonen Svante på förskolan. Det är näst sista dagen på föräldraledigheten, sedan väntar jobbet som analytiker på ett företag inom tv-branschen. Det är med glädje och värme i blicken som han berättar om halvåret hemma med Svante. Att Dan själv blivit pappa bidrog till att han ville nysta i familjeförhållandena. Han ville röja undan hemligheter och ville för sonens skull se om det gick att skapa familjeband med den sidan av släkten.

– Först och främst har jag tänkt att jag nu har en egen familj. Det är det viktigaste. Med syskonen tänkte jag först att det är en bonus eftersom jag aldrig träffat dem eller vet om de kommer behandla mig som familj.

Dan har funderat mycket på hur det ska bli i framtiden. Att träffa sina syskon senare i livet är något annat än att växa upp tillsammans.

– Jag kom fram till att det är något jag inte kan styra över. Jag kan bara vara öppen och ärlig mot dem och säga att jag vill ha en bra familjerelation med dem. Det kommer att ta tid att bygga upp en relation och det är säkert lite stelt i början men jag hoppas att det leder någonstans, berättar Dan.

Sedan Dan berättat öppet om sitt livsöde har han fått många positiva kommentarer. Han tycker det är viktigt att berätta – kanske kan det inspirera någon annan i en liknande situation.

– Jag kanske når ut till någon som nu vågar ta steget och inte sitter hemma och grubblar lika länge som jag gjorde. Man har inget att förlora, säger han.

När Dan tänker tillbaka kan han inte minnas vad han fick i något av de andra paketen förra julen.

Han minns bara brevet från Marie. Och han är naturligtvis glad för sambons initiativ.

– Det är svårt för mig att sitta här i dag och säga att jag nog förr eller senare hade tagit kontakten själv. Det vet jag inte. Jag är väldigt tacksam för vad Lina gjorde. Kan man få en finare julklapp?