Då är det störst risk att drabbas av en ålderskris – så slipper man
Samtidigt menar psykologen Jan-Martin Berge att alla hanterar åldrande på olika sätt – och att vissa är mer benägna än andra.
– Sådana övergångar bjuder in oss till att tänka på våra liv. Det kan vara tankar som "är jag där jag vill vara" eller "är mitt liv som jag hade föreställt mig det", säger han.
Att fylla jämt kan vara jätteroligt, för att man firas mer av vänner och familj, kanske får fina presenter och bjuder in till en stor fest. Men de stora födelsedagarna kan också bli de jobbigaste, för att de påminner en om vart man känner att man borde vara i livet – och var man faktiskt är.
I en amerikansk studie undersökte man om personer som var i åldrarna före de stora jämna siffrorna – 29, 39 och 49 till exempel – var mer benägna att göra drastiska skillnader i sina liv än folk i andra åldrar. Man kunde då slå fast att personer vars ålder slutar på 9 var mer benägna än andra att vara otrogna, anmäla sig till maraton och ta livet av sig. 49-åringar är tre gånger mer benägna att springa maraton än de som är 50.
Se också: Bengt blev Birgitta – vid 83 års ålder
Psykologen Jan-Martin Berge håller inte med om sambandet mellan åldrar och stora livshändelser, men menar att många börjar fundera mer när de närmar sig ett nytt decennium, men att människor hanterar det på så olika sätt att det är svårt att dra slutsatser.
– Sådana övergångar bjuder in oss till att tänka på våra liv. Det kan vara tankar som "är jag där jag vill vara" eller "är mitt liv som jag hade föreställt mig det".
Familj spelar roll när man får ålderskris
Berge menar att mycket grundar sig i tankar kring livet och, kanske framförallt, döden.
– Jag tror att dessa övergångar påminner oss om att vi inte kommer att vara här för alltid och att vi en dag kommer att dö. Detta är något som de flesta av oss inte tänker på varje dag, inte heller vill vi tänka på varje dag eftersom det för många är förknippat med obehag. Men ju äldre vi blir, desto mer tror jag att tanken på döden lurar i mitt huvud och många associerar det med ångest.
Mycket handlar om huruvida man känner att man är där man vill vara i livet. Har man en partner och familj så är risken mindre att drabbas av ålderskris – mycket bottnar i att man kan känna en rädsla för att vara ensam livet ut.
– Barn och familj är ett centralt tema för många. Ju äldre du blir, desto större är rädslan för att bli väldigt ensam. I slutet av tjugoårsåldern har du ofta haft en partner du kan tänka dig att starta en familj med, men när du är 49 år, kretsar dina tankar om du har den familj du ville skapa. För andra blir ensamheten tydligare med åren och det är också ofta förknippat med mental stress. Om du till exempel har barn är väldigt mycket viktigt för dig, men om du som 49-åring varken har barn eller har varit i ett långvarigt förhållande kan det vara svårt att förlika sig med det. Speciellt om de flesta människor runt omkring dig har barn.
Källa: Måbra.se.