Christina: Min nya vän på Facebook lurade mig
Facebook är något jag använder för att hålla kontakten med släktingar, vänner och före detta arbetskamrater. Det har blivit viktigt sedan jag och min man Henrik flyttade 30 mil när vi fick nya och bättre arbeten.
Mina vänner på Facebook har jag alla haft personlig kontakt med, aldrig skulle jag acceptera en vänförfrågan från en okänd person. Mina döttrar tycker att jag är inskränkt och osocial. De har själva hundratals vänner medan jag har ett 70-tal på min vänlista.
Sjukskriven och kraftlös
Så drabbades jag av sjukdom och blev sjukskriven en längre tid. Jag var kraftlös och sov eller vilade större delen av dagen. En dag när jag låg och vilade i soffan tog jag upp min telefon och loggade in på Facebook och upptäckte att jag hade fått en vänförfrågan från en kvinna som vi kan kalla Linda. Jag kunde inte minnas att jag kände någon Linda så jag gick in på hennes profil och läste. Hon var en ung tjej på 25 år som var allvarligt sjuk och saknade släktingar som kunde hjälpa henne. Helt emot mina principer accepterade jag vänskapen.
Det tog inte många minuter förrän Linda började skriva. Hon berättade att hon hade jobbat som fotograf tills hon för två år sedan drabbades av skelettcancer.
Lindas pappa var död och mamman missbrukare. Hennes vänner hade försvunnit när hon fick sin cancerdiagnos och nu var vännerna på Facebook hennes familj. Jag såg att hon hade nära 1 000 vänner på sin lista.
Berörd av hennes öde
Jag berättade om min sjukdom och min familj. Efter vår chatt var jag mycket berörd av hennes öde.
Det blev en vana att vi skrev till varandra en stund varje morgon. Linda skrev ofta att hon önskade sig en mamma som kunde ta hand om henne och stötta henne när hon låg inlagd på sjukhuset och genomgick krävande behandlingar.
En morgon svarade Linda inte på min chatt och jag blev orolig att hon hade blivit sämre. Det tog en vecka innan hon gjorde ett inlägg där hon skrev:
I en vecka har jag varit borta från Facebook och bara en person har märkt detta och frågat efter mig. EN person av nära 1 000 vänner! Jag är helt värdelös, ingen bryr sig. Snart kommer ni ändå att slippa mig. Jag har varit inlagd och läkaren har gett mig det smärtsamma beskedet att det inte finns mer att göra. Jag är döende och får palliativ vård.
Pratade i telefon
Linda kontaktade mig och berättade att jag var den enda som undrat var hon varit, men hon hade varit för svag för att svara. Hon ville gärna prata med mig i telefon så jag ringde upp henne. Vi pratade om livet och döden. Hon berättade att den kommande påsken skulle vara hennes sista och hon ville inte vara ensam denna högtid.
Jag kände genast att jag måste prata med Henrik om att bjuda hem henne till oss under påskhelgen. Nog kunde vi uppfylla en sista önskan hos en döende ung kvinna.
När jag sedan pratade med min man var han med på noterna, men han ville att jag skulle träffa Linda först. Han undrade också om Linda skulle orka med den långa resan hem till oss om hon fick palliativ vård.
Så fick Henrik idén att jag skulle åka med honom till Stockholm när han skulle jobba där nästkommande helg. Han kunde då köra mig till staden där Linda bodde. Det lät bra, men eftersom jag fortfarande var trött efter min egen sjukdom sa jag inget till Linda. Jag ville inte göra henne besviken ifall jag inte skulle orka resa.
Ville ha pengar till chokladpraliner
Linda och jag fortsatte prata i telefon en stund varje dag. Hon sa att hon hade svårt att äta och det enda hon var sugen på var chokladpraliner.
Kunde jag tänka mig att skicka en slant till henne så att hon kunde be hemtjänsten köpa praliner?
Jag sa att det var emot mina principer att skänka pengar, men att jag gärna skickade en chokladkartong om jag fick hennes adress.
Expert på att manipulera
Helgen efter körde Henrik och jag mot Stockholm och han lämnade av mig i Lindas stad. Jag hade köpt fina praliner och blommor till henne.
Ingen öppnade när jag ringde på dörren, trots att Linda bara tio minuter tidigare skrivit på Facebook att hon låg i sängen och inte orkade göra något. Jag ringde henne, men hon svarade inte.
Då hörde jag någon ropa och fick se en kvinna i fönstret ovanför Lindas lägenhet. Hon kom ner och presenterade sig som Anette. Jag sa att jag skulle hälsa på Linda och undrade om hon visste om hon hade blivit sämre och fått åka till sjukhuset igen.
Anette bjöd in mig och började berätta:
– Du är inte den första som blivit lurad av Linda eller vad hon nu väljer att kalla sig. Hon har inte cancer utan är psykiskt sjuk och är expert på att ljuga och manipulera.
Anette sa att Linda hade flera identiteter på Facebook och att många blivit lurade att skänka pengar till henne. Pengar som hon sedan använt till shopping och resor.
Jag blev chockad, arg och ledsen av att ha blivit lurad. Anette bjöd in mig på kaffe och vi åt upp chokladen med god aptit. I stället för att sitta hos en döende ung kvinna fick jag en trevlig stund med Anette.
När Henrik kom och hämtade mig var jag glad igen och hade bestämt mig för att glömma Linda eller vad hon nu hette egentligen.
Christina