Christian från Kevinfallet berättar om familjelyckan
Det lyser om Rebecka och Christian. Vi ses på ett fik i centrala Karlstad och ingen av dem kan dölja sin entusiasm.
– Alla barnkläder var inköpta långt i förväg, utbrister Rebecka och går bort till fikakön.
I nästan hela hans liv har folk sett på Christian och hans bror Robin som mördare. Allt sedan den där dagen den fyraårige pojken Kevin hittades död i Arvika den 16 augusti 1998.
Först trodde polisen att det handlade om en drunkningsolycka, men sedan inriktade de sin utredning på att det var ett barn som dödat pojken. Christian och Robin anklagades för brottet och påstods ha erkänt mordet.
– Vi befanns aldrig skyldiga till brott av domstol, men vi var skäligen misstänkta, säger Christian som levt med den stämpeln i 20 års tid innan fallet återigen togs upp, efter ifrågasättande av media, år 2017. Inte förrän den 27 mars 2018 friades bröderna helt från misstankar.
Till en början sa polisen till Christians föräldrar att de skulle behöva ”packa lite för vi ska åka iväg”. Man tog då hela familjen till ett sjukhus.
Christian Karlsson hölls inlåst
– Där hölls jag inlåst. Jag fick inte träffa några andra och bara gå ut och leka någon stund om dagen. De gjorde en massa tester, man satte elektroder på kroppen och jag röntgades. Jag antar att man villa kolla om vi var psykiskt störda helt enkelt, säger Christian vars pappa hamnade på psyket på grund av hela situationen.
– Jag tror inte han kunde hantera att hans söner faktiskt blev anklagade för mord och inte heller hela den massmediala uppståndelsen som detta medförde.
– När vi blev skäligen misstänkta omhändertogs vi av socialtjänsten. Till en början fick jag, min bror, pappa och min styvmor flytta in i en lägenhet. På våningen fanns personal som vi övervakades av.
Vi bestämde att aldrig berätta att vi var vi
Christian berättar hur man sökte olika fosterhem för honom och hans bror.
– Men när fosterföräldrarna fick reda på vilka vi var ändrade de sig. Det fanns ingen som ville ha oss. Därför flyttades alla till en annan stad i närheten av Karlstad, jag fick bo med mamma och Robin med pappa och styvmor.
Christian försökte skapa sig ett så normalt och vanligt liv som vanligt. Ångesten har tagit sig uttryck på lite olika sätt under åren för de båda bröderna. Han beskriver Robin som en ”tänkare” medan han själv ”kört på”.
– Jag bet ihop. Jag har alltid skött skolan och jobbet, men känslomässigt la jag locket på. Under åren har jag drabbats av dippar och gått ner mig. Det är hela tiden hos min mamma jag har kunnat prata och gråta ut.
Christian förklarar att efter händelsen och anklagelserna hade familjen en överenskommelse.
– Vi bestämde att vi aldrig någonsin skulle berätta för någon att vi var vi. Ingen skulle få veta att det var vi som var anklagade för mordet. Vem vet vad det hade fått för konsekvenser för oss som barn?
Höll mordanklagelserna hemliga
Men Christian menar att tystnaden och hemligheten fick honom att emellanåt må dåligt.
– Mamma tog med mig till läkare och psykologer så att jag kunde få hjälp, hon fick hitta på andra anledningar till varför jag kände mig deprimerad. Hon kunde ju aldrig säga orsaken, sanningen.
– Automatiskt lärde jag mig att hela tiden trycka undan mina känslor.
Räddningen och det som gav glädje i Christians tillvaro blev innebandyn.
– Vid ett tillfälle tog en av socialens personal med mig på innebandy. Han gav mig också min första innebandyklubba. Sedan dess var jag fast. Ända fram till 2014 körde jag sju träningspass och två matcher i veckan.
Innebandyn och dataspel blev Christians frizon och Christian kände sig aldrig ensam. Han såg till att ständigt hålla sig sysselsatt.
– Jag tycker att jag haft ett hyfsat normalt liv, även om media regelbundet hört av sig under åren. Jag har aldrig pratat om händelsen med någon, inte ens med familjen om det inte varit nödvändigt.
Rebecka har stillsamt satt sig intill sin käraste och ger honom en smetig kladdkaka. Paret träffades i mars 2016. Från Rebeckas håll var det kärlek vid första ögonkastet. Christian däremot hade redan en flickvän. Men med tiden tog de kontakt med varandra på Facebook och snart började de umgås.
– Vi tyckte om att bara hänga med varandra, säger Rebecka som hamnade på samma arbete som Christians mamma.
Berättade till sist för nya kärleken
Rebecka berättade vad hon kände för sonen och fick genast lite draghjälp. Efter tre månader som ett par funderade de på om de inte skulle flytta ihop. Allt fanns ju där, så varför inte?
– Jag kände att jag inte kunde flytta ihop med Rebecka om jag inte berättade om min bakgrund. Jag hade redan ljugit för henne för att skydda min familj.
Så en dag när de satt i bilen berättade Christian allt. Rebecka fattade ingenting. Hon kände inte ens till historien och var själv bara två år gammal när Kevin dog.
– Inga av mina vänner jag haft under alla dessa år eller ex-flickvänner har vetat något, detta var första gången jag berättade historien så här i detalj för någon, säger Christian.
– Jag blev bara tyst, chockad. Christian började gråta och jag förstod att han var allvarlig, det var inget dåligt skämt. Så fort jag kom hem sökte jag på nätet, jag kollade flashback och såg alla tidningsrubriker där det stod att min Christian var en mördare, att han och Robin hade planerat mordet på Kevin i detalj. Att de var psykopater. Min pojkvän! Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle tro, jag stod någonstans i mitten. Det var ju inte så att jag plötsligt blev rädd för att själv skulle bli dödad. I mina ögon är Christian den sista som skulle kunna skada någon. Han kan ju inte ens slå ihjäl en fluga, menar Rebecka och fortsätter:
– Det var svårt att inte kunna prata med Christian för han var ganska tyst om detta på den tiden. Men det värsta var att jag inte fick prata med någon om det, jag hade ju behövt bolla mina känslor med mamma inte minst. Mamma kände ju till fallet, men inte hade hon någon aning om att det var DEN Christian som jag var tillsammans med.
I samband med dokumentären kom allt ifatt mig
Christian sa till Rebecka att hon gärna fick lämna honom.
– Jag sa att jag älskade honom innan och älskade honom ännu mer nu. Han kunde ju inte lämnas själv i den här karusellen.
När dokumentären Kevinfallet visades på SVT något år senare blev medieuppståndelsen större än någonsin och Rebecka hade hunnit sätta sig in i historien.
Dokumentären Kevinfallet gav svar
Christian fick inte förrän nu, när han fått del av alla utredningar, svar på så många av de frågor han haft under åren.
– Det var egentligen i samband med dokumentären som allt kom ifatt mig, nu lades alla pusselbitar på plats och jag insåg vad jag faktiskt varit med om.
För Christian har det aldrig betytt så mycket hur utgången skulle sett ut, han har främst velat få svar på alla frågor.
– Jag har aldrig trott att det var vi, men OM det hade funnits bevis att det faktiskt var vi så hade vi alla åtminstone fått svar.
Idag kan Christian släppa ut alla de känslor han så länge burit på. Rebecka menar att han gråter när han ser barn fara illa på tv eller hör en viss typ av låtar.
– Desto fler svar han fått, desto lugnare har han blivit.
I maj 2017 återupptogs förundersökningen i Kevinfallet. Den 27 mars 2018 avskrevs alla misstankar mot de två bröderna, och de avfördes från utredningen. Samtidigt förklarade förundersökningsansvarig åklagare att dödsfallet kan ha skett genom olyckshändelse.
Helt rentvådda från mordmisstankar
Beskedet som friade Christian och hans bror kom på Christians födelsedag.
– Äntligen! Det kändes hur gott som helst. Samtidigt var jag inte förvånad, det enda som fanns i mitt huvud var att vi skulle bli frikända, menar Christian som kort därefter firade med sin och Rebeckas familj, SVT och en massa andra anhöriga på den lokala pizzerian.
Det är en lycklig tid nu
Christian hade under alla dessa år aldrig träffat Kevins föräldrar. Inte förrän han rentvåtts från misstankarna, och inför detta möte var det minst sagt oroligt.
– Jag var jättenervös och rökte febrilt. Men mötet var glatt och fint. De, precis som vi, har saknat svar. Men de är fina människor.
Tre dagar efter frikännandet friade Christian till Rebecka via radion, och de har nu också blivit föräldrar till en liten Maximilan.
– Christian är världens bästa pappa.
Christian har i dag fru och barn
– Det är fantastiskt och spännande, utbrister Christian. Det är en lycklig tid nu, med familjen, vännerna, Maximilian och vårt bröllop som var i somras. Jag förlorade en hel del när vi rycktes från våra vänner och skola som barn och även särades på som bröder. Men jag är glad och tacksam för allt stöd svenska folket visat oss efter frikännandet.
Idag arbetar både Christian och Rebecka på hennes pappas jobb, som mekaniker för grävskopor. Ihop med familjen skriver Christian på en bok om hur fallet påverkat dem, och så har de skapat Kevinstiftelsen som verkar för ungdomar och att göra Arvika till en bättre plats.
– Jag vill också hjälpa unga som hamnat fel på i livet på grund av andras beslut.
Vem är Christian och Rebecka Karlsson?
- Namn: Christian Karlsson
- Ålder: 28 år
- Yrke: Mekaniker
- Namn: Rebecka Karlsson
- Ålder: 23 år
- Yrke: Jobbar med lager och logistik
Av Frida Funemyr
Foto: Frida Funemyr, privata, TT