Cathys och Martins kärlek övervann alla hinder på paradisön
Inredningsdesignern Cathy Walker blev en lokal tv-stjärna, men bytte karibisk värme, vackra stränder och ett stort socialt myllrande liv för att flytta till lilla Örby i kalla Sverige. Kärleken förändrade allt.
– Visst är det annorlunda, men jag har vant mig och gillar verkligen Sverige, ler Cathy.
Hon växte upp i en stor familj med många syskon – både biologiska och adopterade på den lilla ön St. Lucia i Västindien. Hennes pappa jobbade inom regeringen och mamma var barnmorska.
– Jag älskade att leva i en stor familj, men det var ljud hela tiden och förväntningar på vad jag skulle göra, säger Cathy, som utbildade sig till civilekonom.
Hon ville gå sin egen väg och bestämde sig för att se mer av världen, flyttade till Kanada och funderade sedan på att studera vidare i New York. Men först åkte hon hem till St. Lucia tillfälligt för att bestämma sin framtid.
En kväll när hon varit hemma i ett par månader ville hennes kompisar att hon skulle följa med dem ut. Men Cathy hade ingen lust.
– Men de slutade aldrig tjata och till slut gav jag med mig. Vi tog oss till en bar där det var massor med folk.
En av alla dessa festande människor var Martin från Sverige som var där med några andra svenska killar. Tillsammans skulle jobba med olika byggen på ön. Det var inte "love at first sight", kärlek vid första ögonkastet, som Cathy uttrycker det.
– Snarare irritation vid första ögonkastet, ler hon.
Martins storväxta kompis Anders lyfte nämligen upp Cathy när det blev trångt vid bardisken och när hon kom ner på marken var det Martin som befann sig i skottgluggen.
– Jag var urförbannad, men alla andra skrattade.
Cathy ville hem.
– När jag skulle backa ut med min bil utanför kom de igen, Martin och hans gäng. De stod i vägen och jag blev ännu mer irriterad och kände mig omringad av idioter.
Martin däremot blev fascinerad av den extremt arga tjejen.
– Jag har nog aldrig sett någon så arg, konstaterar han.
Många hinder innan de blev kära
På något sätt lyckades han ändå bjuda in sig själv på middag. Han dök helt enkelt bara upp och när Cathy märkte honom utanför var hon egentligen bara förvånad, inte orolig – för familjen hade två stora rottweilers som han och hans kompis skulle vara tvungna att passera för att komma in. Men inga hundskall hördes och snart kom beskedet.
– Du har två gäster utanför, sa man till mig. Och när jag kom ut satt Martin där och lekte med våra stora hundar. Jag var helt chockad. Det gjorde de absolut aldrig med någon.
Martin och hans kompis visade sig till slut vara ganska trevliga middagsgäster och alla hade roligt.
Jag har nog aldrig skrattat så mycket
– Jag har nog aldrig skrattat så mycket.
Men även om de det slog gnistor om dem båda så skulle det bli många hinder på vägen. Först gick allt bra. Cathy flyttade in i en lägenhet i samma hus som Martin. De kom båda ur dåliga tidigare relationer och behövde egentligen lite tid innan de satsade på något nytt.
– Jag sa till Martin att inte bli för bunden till mig. Jag kände att allt var för osäkert. Hade inte bestämt vad jag ville göra i livet.
Under ett år stannade Martin för olika byggprojekt och sedan var det dags att åka hem till Sverige. Då ordnade hans pappa så att Cathy kunde studera i England för att det skulle bli närmare, men relationen höll bara en termin.
– Jag hade ändå god kontakt med Martins föräldrar, som jag lärt känna, berättar Cathy.
Det var också de som såg till att blåsa liv i kärleken igen. För när Cathy skulle på besök i Sverige såg de till att det var Martin som hämtade upp på flygplatsen trots att de lovat att Cathy skulle slippa träffa honom.
– Jag ville inte att han skulle vara i närheten, men där stod han på Landvetter, skrattar hon.
Cathy och Martin blev ett par igen. De pendlade fram och tillbaka mellan Västindien och Sverige. Cathy drev en designbutik och var bland annat inspirerad av Martins mamma som visade henne Horredsmattan.
– Den här borde gå att sälja hemma, tänkte jag, berättar Cathy.
Hon skulle få rätt – mattorna blev en succé. Nu började Cathy göra sig ett riktigt namn i designvärlden. Hon drev butiken, skrev i magasin och fick snart dessutom en egen tv-show inom inredning och matlagning.
– Det var ett tv-team som kom och gjorde en intervju i min butik och sedan hörde de av sig och frågade om jag ville ha ett eget program, berättar Cathy.
Något av en chock att bo i Sverige
Hennes vänner pushade henne och menade att alla ändå redan frågade henne om inredning så varför inte dela med sig till en större publik. Cathys egen tv-show Tropical Lifestyles startades upp och den blev mycket populär.
Under 2001 var hon och Martin dessutom med i en realityshow om deras bygge av sitt nya hus på ön. Då hade de hunnit gifta sig och fått tre barn, dottern Zannah som föddes 1998 och tvillingarna Zack och Josh år 2001.
– Under tio år höll jag på med designshowen innan vi flyttade till Sverige 2009. Vi ville att barnen skulle få sin svenska sida också.
Idag är Zannah utflyttad och tvillingarna på god väg. Cathy har hittat en ny karriär inom inredning även här och har mängder av prestigefyllda kunder som kända hotell, huvudkontor på företag, en advokatbyrå och en och annan privatkund.
– Jag tar in lite färg i det skandinaviska och jag tror de gillar det. Men framförallt så lyssnar jag på kunden och hittar kärnan i vad som behövs. Det är jätteroligt. Men anpassningen till Sverige var inte lätt till en början. Det var något av en chock.
– Vintern var tuff och man umgås inte på samma sätt som i Västindien. Men att leva tillsammans handlar om att ge och ta. Man kan inte vara hundraprocentigt lycklig hela tiden. Det gäller att hitta nya vägar och när jag startade eget här så fick jag ett annat liv ganska snabbt, säger Cathy.
Jag förstår fortfarande inte det ordet lagom
– Man går ner på knä och så tar man sig upp igen. Livet är vågor och dalar, förklarar hon och Martin nickar instämmande.
– Det är mer spännande också, intygar han.
Båda tror att deras bästa sidor är att de alltid pratar med varandra, vågar visa känslor och vågar uppleva både glädje, sorg och ilska. Cathy har också vågat ta in lite västindisk stämning till lilla Örby. Barnen i grannskapet har alltid varit välkomna och bjudna på mat. Att meddela sånt i förväg är inget man gör på St. Lucia.
– Jag älskar festerna där. Vem som helst kan dyka upp, alla är välkomna i alla åldrar och allt är avslappnat. Tider är inte viktigt. Lagom finns inte. Jag förstår fortfarande inte det ordet.
Men hon älskar ändå Sverige, naturen och det är först nu när barnen är på väg ut allihop som hon och Martin funderat på att återvända till paradisön där de träffats.
– Kanske flyttar vi tillbaka. Vi får se.
Foto: Susanne Stamming, Privat