Camilla-Kenya och Mulle blev bästa vänner: ”Vi är precis som alla andra”
Det enda som betyder något är deras fantastiska vänskap.
De är varandras största motsatser, men också bästa vänner.
De två vännerna är varandras motsatser. 33-åriga Camilla-Kenya Julendal är lugn och dämpad. Hon gillar att planera allt noggrant och följer alltid receptet i detalj när hon är i köket.
36-åriga Mulle Skouboe slänger däremot receptboken i papperskorgen och provar sig fram. Hon är typen som fyller vilket rum som helst, med sina stora armrörelser och smidiga beröringar, så fort hon rullar in genom dörren.
Vännerna är som natt och dag, men det finns fortfarande mycket de kan komma överens om. För det första känner de sig som alla andra, trots att de båda sitter i rullstol. För det andra vill de aldrig, aldrig vara utan varandra.
Stod inte ut med varandra
De minns båda tydligt kvällen de sågs första gången. Camilla-Kenya, som har diagnosen muskeldystrofi, och Mulle, som har diagnosen spasticitet, var båda på ett event för personer som har en funktionsnedsättning. Under kvällen kom en kompis till Mulle fram till henne med Camilla-Kenya i släptåg.
– Mulle, jag har någon du behöver träffa, konstaterade vännen entusiastiskt och presenterade Camilla-Kenya.
Han var övertygad om att de två kunde bli vänner, men det var Camilla-Kenya och Mulle långt ifrån överens om. Trots att de bara hade sagt hej kunde de inte stå ut med varandra. Ändå höll de ihop resten av kvällen – utan att säga ett enda ord till varandra.
Flera år senare fick Mulle det nedslående beskedet att hennes dotter behövde placeras i ett nytt hem. Plötsligt var hon i en svår situation och fick ta itu med olika utredningar och allt vad det innebar. Framför allt upplevde hon att hon möttes av stort motstånd eftersom hon sitter i rullstol.
På sociala medier la hon upp ett inlägg som förklarade situationen, vilket Camilla-Kenya såg. Hon hade varit med om en liknande situation när hon 2012 förlorade sin syster och fick full vårdnad om sin systerdotter, som också placerades. Hon kände till processen och tänkte direkt att Mulle saknade en stödperson.
Rädd för att förlora sin vän
Till Mulles stora förvåning sträckte Camilla-Kenya ut handen och erbjöd Mulle stöd under denna svåra tid.
– Camilla-Kenya hjälpte mig när jag behövde prata eller hade frågor. Det var nog där vår vänskap började.
Camilla-Kenya är lite som ett ogräs – hon försvinner inte så lätt
Väninnorna bodde i varsin ände av landet, men en dag reste Mulle till Camilla-Kenya. Hon hade sina farhågor om att bli vän med henne, men bestämde sig ändå för att ge det ett försök.
– Om jag ska vara ärlig så var jag lite nervös över att bli vän med Camilla-Kenya eftersom hon har muskeldystrofi. Risken att personer med muskeldystrofi dör är relativt hög, och när jag väl knyter an till en människa gör jag det helt och hållet. Men Camilla-Kenya är lite som ett ogräs – hon försvinner inte så lätt, säger Mulle och skrattar högt.
– Vi kommer alla att dö en dag, men jag kan förstå Mulles fruktansvärda föraningar. Visst är det något man tänker på, säger Camilla-Kenya.
Egna sätt att visa kärlek på
Ända sedan den dagen då Mulle besökte Camilla-Kenya har de varit tight sammansvetsade. När de umgås brukar de spela spel och sjunga till gamla sånger. Deras helger tillsammans blir ett ledigt utrymme och de älskar att umgås med varandra.
Camilla-Kenya och Mulles funktionsnedsättningar är inget de tänker på när de är tillsammans. Visst har de några praktiska begränsningar, men de hittar alltid lösningar på det.
Vi är bara två människor som älskar varandra
Det kan till exempel vara svårt att krama varandra när man sitter i rullstol, men väninnorna har hittat sitt egna sätt att visa sin kärlek. De kör upp på sidan om varandra och sedan slår Mulle ut vilt med armarna tills de lägger sig på Camilla-Kenya.
– Mulle tänker inte på att jag har muskeldystrofi, och jag tänker inte på att hon lider av spasticitet. Det spelar ingen roll att vi har funktionsnedsättningar. Vi är bara två människor som älskar varandra, konstaterar Camilla-Kenya.
Både hon och Mulle är väldigt aktiva på sociala medier, där de pratar om hur det är att leva med en funktionsnedsättning. De vill visa alla att de är människor som agerar och tänker precis som alla andra.
– Det är så många som tror att vi inte kan göra någonting, eller att våra liv är väldigt annorlunda. Det som har betytt mycket för mig har varit att humanisera mig själv. Jag är människa och gör precis samma saker som alla andra. Skillnaden är bara att jag får hjälp med många av sakerna, säger Camilla-Kenya.
Mulle tillägger:
– Det värsta jag vet är när folk tycker synd om mig. Vem säger att mitt liv inte kan bli bättre än ditt bara för att jag är handikappad?
Både Mulle och Camilla-Kenya är väl medvetna om att de förmodligen aldrig hade träffats om det inte vore för deras funktionsnedsättningar. Då hade ingen av dem varit på tillställningen där de först träffades, och deras vänskap hade aldrig börjat.
Det är en tanke de egentligen inte gillar, för ingen av dem kan föreställa sig ett liv utan sin vän.
Bor nära varandra
Under sin långa vänskap har Mulle och Camilla-Kenya insett att deras olikheter också är en styrka i många avseenden.
Mulle pushar Camilla-Kenya att utmana hennes stora kontrollbehov, precis som Camilla-Kenya ger Mulle mer stabilitet och lugn i vardagen.
– Jag och Camilla-Kenya är varandras motsatser, men vi är bra på att kompensera varandra. Jag gillar att dra henne ur hennes komfortzon. Hon njuter av det, säger Mulle leende och med ett skratt tillägger Camilla-Kenya:
– Jaja, ska vi hoppa bungyjump då?
För ett år sedan bestämde sig Camilla-Kenya för att lämna sin trygga hemmamiljö eftersom hon ville bo närmare Mulle. Med hjälp av sin entusiastiska väninna hittade hon ett nytt hem i närheten av henne och snart var flyttlådorna packade.
Även om Camilla-Kenya har flyttat långt bort från allt hon vet tvivlar hon inte på att det var rätt beslut. Så länge de två vännerna har varandra så löser sig allt.
– Alla borde ha en Mulle! Ringer jag Mulle och säger att jag behöver hjälp så kommer hon utan att fråga, säger Camilla-Kenya.
– Det har inget med vårt handikapp att göra, det är bara för att vi är människor, fortsätter hon att bestämt slå fast, samtidigt som hon skickar ett tacksamt leende till sin bästa vän.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]
Svensk bearb: Redaktionen