Camilla Hamid om fattiga uppväxten: ”Vi använde kläder från soprummet”
Samma år som hennes yngsta dotter kom till världen, 2017, fick Camilla Hamid en förfrågan om att börja blogga för TV4. Året därpå började hon jobba som hemkunskapslärare, men tack vare de enorma framgångar hon fick med bloggandet och sedermera bokskrivandet, sa hon upp sig från sin fasta anställning.
– Om det skiter sig med bloggandet, och om jag inte får skriva fler bakböcker, så finns läraryrket alltid där. Det är min mentala livboj. Men just nu känner jag bara att det är sådan enorm lyx att kunna livnära sig på bakning och kreativitet. Detta är en otrolig dröm, för i mitt huvud är jag fortfarande den lilla fattiga ungen som letar efter kläder i soporna, säger Camilla, 30.
I dag är hon en av Sveriges mest framgångsrika influencer inom bakning. Hon bakar i TV4, skriver bästsäljande kokböcker och finns med i de flesta sociala medier. Bara på Instagram har hon över 470000 följare.
Vi ses en varm vårdag på Södermalm i Stockholm, inte långt ifrån det område där Camilla växte upp. Hennes föräldrar skilde sig när hon var fyra år, varpå hennes pappa försvann ur familjebilden.
Det här är Camilla Hamid
Ålder: 30 år.
Bor: I Stockholm.
Familj: Maken Benjamin och döttrarna Ghita, 8, och Kauthar, 5.
Yrke: Receptkreatör, kokboksförfattare, tv-kock och hemkunskapslärare. Har skrivit böckerna Baka utan ugn (2019), Godare glass utan glassmaskin (2020) och Kaka på kaka (2021) på Bonnier Fakta. I augusti kommer hennes fjärde bakbok.
Camilla var äldst i syskonskaran och fick agera extramamma åt sina tre bröder, eftersom deras ensamstående mamma behövde jobba extra mycket för att ha en chans att försörja dem alla.
– Vi bodde i lägenhet och jag minns särskilt loven då jag och mina brorsor kunde tillbringa hela dagar på en skyddad innegård där vi spelade fotboll eller burken. Mina kompisar åkte till sina sommarhus eller på olika resor, men vi hade aldrig råd med sådant, berättar Camilla, som betonar att hon alltid hade väldigt roligt med sina syskon som hon hittade på kreativa lekar med.
Tog ett stort ansvar för sina småbröder
I stället för att köpa nya kläder tog Camillas mamma med barnen ner till soprummet där de ”shoppade kläder” som grannarna hade slängt.
– Det var viktigt för mamma att vi såg hela och rena ut, så det var inga trasiga kläder vi hämtade, och de tvättades såklart noga innan vi tog dem på oss. Utåt sett anade ingen att vi gick runt i soprumskläder, men vetskapen påverkade mig nog mer än jag förstod då.
Redan som sexåring var Camilla den som följde sina småsyskon till förskolan. Och eftersom hon inte visste något annat var det helt naturligt att hon som tolvåring började jobba som tidningsbud.
– Det är först sedan jag själv blev mamma som det gick upp för mig hur liten jag faktiskt var, och hur stort ansvar jag behövde ta som barn. Det där är inget jag kan få ogjort och jag kan i dag se hur stärkt och självständig jag blivit som människa på grund av det tidiga ansvaret, menar Camilla.
En av hennes överlevnadsinstinkter genom livet har varit att försöka se det positiva i saker och ting, även om det många gånger inte varit lätt. Under hela sin uppväxt blev Camilla Hamid misshandlad av en nära släkting. Hon vill inte prata så mycket om det, men berättar att det var slag från så tidigt hon kan minnas ända in i vuxen ålder.
– Jag minns att jag såg på mig själv som en liten människa som inte var värd någonting alls, och att jag säkert var värd de där slagen, säger hon.
Fick ätstörningar i tonåren
Tidigt kände Camilla att hon skiljde sig från mängden. Inte bara för att hon inte hade råd med samma saker som alla andra – hon såg också annorlunda ut.
– Jag var den enda i min klass med utländsk bakgrund. Jag blev utfryst, fick höra att jag hade rufsigt svart hår och att jag var tjock, berättar Camilla som berättar hur hon försökte kamma sina nordafrikanska lockar raka och hur hon kunde sitta och knipa med läpparna under skolfotograferingen.
– På den tiden var det ju inte särskilt trendigt att ha fylliga läppar, säger Camilla och demonstrerar genom att pressa in läpparna som tunna streck.
Mobbingen ledde till att Camilla fick ätstörningar när hon var tolv år, och som varade i tio år framåt.
– Jag hade hittat något som jag kunde ha kontroll över, och målet var att åtminstone passa in rent kroppsligt, berättar hon.
Värst var det under gymnasiet. Hon slutade äta i skolmatsalen och tog i stället med sig små matlådor med ärtor och gurkskivor som hon noggrant hade vägt på vågen.
– Detta var ett sätt för mig att få koll på tillvaron, säger Camilla.
Så träffades Camilla Hamid och maken Benjamin
Det var först i samband med att hon själv bildade familj och såg hur en familj ska vara som hon insåg hur destruktiv hennes barndom varit.
– Framför allt var det genom terapi som jag för något år sedan lät alla känslor komma ut och som jag allt eftersom började läka. Det har tagit lång tid för mig att få ut allt, att känna alla känslor jag burit på så länge och bara få gråta ikapp.
Hon upplevde att hon inte hade någon alls att prata med, varken i skolan eller hemma. Samtidigt uppmanar hon andra barn att inte göra som hon.
– Det är viktigt att försöka hitta någon man kan lita på och berätta vad man går igenom. I mitt fall hade misshandeln kunnat få ett slut så mycket tidigare. Jag tror att jag var rädd för att man skulle gör en orosanmälan och separera mig från mina brorsor och min mamma. Av rädsla vågade jag inte prata, och eftersom mamma slet sitt hår för att jobba och ta hand om oss ville jag inte lägga mer på hennes axlar.
När Camilla var 18 år sa hennes mamma till henne, mest på skämt, att hon nu var myndig och att det kanske var dags för giftermål. Lite allvar låg det dock i mammans ord, eftersom hon hade pratat med sin syster i Marocko som i sin tur hade en grannkille som hon trodde skulle kunna passa Camilla.
– Det är en lång historia, men jag och den här killen började höras på nätet. Vi videochattade med varandra i ett helt år. Och även om vi båda var helt anti den här ihopparningskampanjen kände vi att det fanns något där. Vi hade jättemycket att prata om och blev snabbt vänner, berättar Camilla som till slut åkte till Marocko för att hälsa på.
Camilla Hamids och Benjamins äktenskap bygger på respekt
Camilla och Benjamin blev ett par, och eftersom Camilla är muslim och inte ville ha en relation innan äktenskap flyttade hon snart till Marocko där de gifte sig.
– Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag föll för hans utseende, men han är också snällheten och tålmodigheten personifierad. Det finns ingen som utmanar och pushar mig som han, inte minst nu när det går så bra för mig i mitt yrke.
Kärnan i deras relation stavas respekt.
– Tidigt i vår relation sa vi att, hur sura eller arga vi än kommer att kunna bli på varandra får vi aldrig tappa respekten, förklarar Camilla.
När Camilla och Benjamin fick sina två döttrar kände hon sig fulländad.
– Som barn kunde jag gå runt och dagdrömma när jag såg hur lyckliga de andra familjerna i parken såg ut. Jag vet att gräset inte alltid är grönare på andra sidan, men jag förstod att jag inte hade en helt harmonisk familj. Att jag i dag får leva med den familj som jag har, är en dröm som gått i uppfyllelse. Och jag ser det som att våra barn är ett lån. Vi har några år på oss där jag villl göra allt för att bygga upp våra döttrars självförtroende och få dem att bli trygga individer. Lånar man något måste man vara extra försiktiga med det, menar Camilla.
Känner sorg över sin frånvarande pappa
Som mamma beskriver hon sig själv som väldigt barnslig – men också pedagogisk. 2018 hade Camilla pluggat klart till hemkunskapslärare och hon tycker att utbildningen har hjälpt henne i rollen som mamma.
– Jag vet hur man löser konflikter på bästa sätt, men att vara mamma lärde jag mig nog redan som barn. Jag var inte gammal när jag fyllde i olika försäkringsblanketter, eller satt med nappflaskor och matade småbrorsorna. Allt sådant där kunde jag när jag fick barn. Det var en riktig ”crash course” i föräldraskap, menar Camilla som tror att hon kanske däremot är hårdare än sin man när det kommer till barnuppfostran.
– Jag är den som sätter regler, men jag är också väldigt kramig.
Barnen är Camillas allra största kärlek och lycka, men två barn räcker.
– Japp, vi har stängt verkstaden. Ett barn per vuxen är perfekt, och är en av oss sjuk eller bortrest funkar det för den andre att ta hand om två. När min äldsta dotter är 18 är jag 41. Tänk vilken ung och härlig mamma och mormor jag kommer bli, säger Camilla och avger ett av alla sina underbart härliga skratt.
Att själv växa upp utan en pappa var Camillas verklighet, hon visste inte om något annat. Men saknaden kom ikapp henne när hon såg sin man bli pappa.
– När jag ser hur fantastisk min man är som pappa till våra barn är jag oerhört lycklig, samtidigt kan jag känna en sorg över att jag inte fick uppleva det där, säger hon.
Camilla Hamid gör klassiska svenska bakverk
Bakningen har funnits med som en ventil för Camilla sedan barnsben. Hennes mamma lät henne styra och ställa i köket som hon ville. Och eftersom de aldrig hade råd att köpa fikabröd blev hembakat ett billigare och godare alternativ.
Karaktäristiskt för Camilla Hamids bakverk är ”mix and match”, det vill säga en rolig hybrid av olika redan befintliga bakverk. Hon skapar även typiskt svenska bakverk utifrån klassiska recept med lyxiga tips hur man bäst ska lyckas med sina verk. Camillas paradrätt är fisktacos och som efterrätt bjuder hon helst på chokladfondant eller crème brûlée.
– Bakningen gör mig glad, det är terapeutiskt för mig att få skapa och vara kreativ. Jag möter så extremt många fina människor och detta var mitt drömjobb utan att jag ens visste om det, säger Camilla.
Camilla berättar att hennes mamma, som aldrig fick möjlighet att gå i skola, önskade att hennes dotter skulle bli civilingenjör eller läkare.
– Hon ville att jag skulle ta vara på utbildningssystemet. Men eftersom jag hatar blod var läkaryrket uteslutet. Jag läste två år till civilingenjör, men hoppade av när jag blev gravid. Det var efter det, när jag började plugga till lärare, som jag startade mitt Instagramkonto och blogg – något jag aldrig kommer ångra.
Camilla Hamid drömmer om eget bakprogram i tv
Det har tagit tid för Camilla att jobba bort misstron på sig själv. Det spelar ingen roll att hon få besöka de största tv-sofforna eller pryda de största tidningsomslagen – barndomen och synen på sig själv som grundlades under de viktigaste åren i hennes liv har satt sina spår.
– Det är svårt att gå från att tycka sig vara värd stryk till att erkänna den populäritet jag fått. Men under terapin har jag också sagt att jag är trött på att älta den misstro jag har på mig själv. Jag försöker ta åt mig av alla mina följares fina kommentarer. För mig har det varit viktigt att läka och bli en så harmonisk mamma som möjligt, inte minst för mina barns skull, säger Camilla som ofta påminner sig själv om mantrat: ”Om du inte läker dina egna sår, kommer du fortsätta blöda på kommande generationer.”
Att få ett eget bakprogram i tv är en av Camillas drömmar och skulle innebära att få bocka av en punkt på önskelistan. Men fortsätter livet som det gör nu är hon ändå mer än nöjd.
– Det kanske låter klyschigt, men finns det något jag skulle vilja säga till mig själv som liten flicka är det: ”Everything will be good in the end. If it’s not good, it’s not the end.”