Camilla – drottning mot alla odds
”Min mormors mor var älskarinna till din morfars farfar – så vad säger du”?
Camilla Shand var bara elva år gammal när hon berättade för sina nya klasskompisar vid Queens Gate School i fashionabla South Kensington i London att hennes familj var ”nästan kunglig”. Hon ljög kanske inte, men det var en sanning med modifikation.
Camillas mormors mor, societetsdamen Alice Keppel, hade helt öppet varit kung Edward VII:s älskarinna. Det sägs att Alice som ingen annan kunde få ”Bertie” på gott humör och att drottningen ska ha accepterat Alice – ja till och med tagit hjälp av henne när kungen varit omöjlig.
Camillas mormors mor var kungens älskarinna
Historien om Alice var Camillas första ord till Charles när de träffades på en polomatch i Great Windsor Park 1971: ”Min mormors mor var älskarinna till din morfars farfar – så vad säger du”?
Camilla var 24 år gammal och Charles var 22. Vad Charles svarade på Camillas öppningsreplik vet vi inte, men han har senare sagt att det var kärlek vid första ögonkastet.
Charles hade börjat spela polo som 16-åring och snabbt blivit som besatt av sporten. Det var också en värld där Camilla kände sig hemma. Hon är uppvuxen med hästar och red gärna både hopptävlingar och rävjakter, precis som Charles.
Camilla hade ögonen på fler polospelare
Men kronprinsen var inte den enda polospelaren som Camilla hade ögonen på. I samma lag spelade också den sju år äldre Andrew Parker Bowles – rik, snygg och av fin familj. Hans pappa var nära vän med Charles mormor, och Andrew hade varit en av pagerna när Elizabeth II kröntes 1953. Camilla hade träffat Andrew på sin debutantbal 1965, när hon bara var 17 och han 25. De blev ett par, men relationen var av och på.
Utbildning och karriär var aldrig aktuellt för Camilla
Familjen Shand var övre medelklass, överklass med svenska mått mätt. De hade det gott ställt, kontakter och en baron bland släktingarna. Man hade aldrig någon nanny till barnen, vilket var ovanligt i deras kretsar, och syskonen har beskrivit en varm uppväxt där de stod sina föräldrar nära.
Men utbildning och karriär var aldrig aktuellt för Camilla. Hon skulle gifta sig och bilda familj, och därför räckte det gott att hon gick ut grundskolan och sedan skickades till flickpensionen Mont Fertile i Schweiz för att öva på vett och etikett.
Jo, hon läste också franska och fransk litteratur under sex månader i Paris, men någon yrkesutbildning var det aldrig tal om, och egentligen inte heller något jobb. Camilla jobbade ett tag som sekreterare och receptionist – men fick sparken efter att hon kommit in sent en morgon efter en danstillställning.
Camilla hade humor och charm och en självklar trygghet. Hennes harmoniska uppväxt hade försett henne med ett självförtroende som både syntes och hördes. Det gjorde henne flitigt uppvaktad – men det var flirten från debutantbalen, Andrew Parker Bowles, hon ville ha.
Introducerades för kronprins Charles
Men så, en sommardag 1971, introducerades Camilla för landets kronprins av sin vän, ambassadörsdottern Lucia Santa Cruz som även var Charles före detta flickvän från Cambridge. Camilla och Charles började träffas – men hon släppte inte helt tankarna på Andrew.
Min mormors mor var älskarinna till din morfars farfar – så vad säger du?
För att ytterligare komplicera saken var en av de kvinnor som Andrew dejtade Charles syster, prinsessan Anne. Men major Parker-Bowles skickades på tjänstgöring i Tyskland, och under tiden utvecklades Camillas och Charles relation.
Kronprinsen hade precis inlett sin karriär inom flottan och visste att han följande vår skulle skickas på en åtta månader lång utbildning i Västindien. I december 1972 tog Charles med sig Camilla till Portsmouth för att visa henne skeppet som han snart skulle resa iväg med.
Helgen tillbringade de tillsammans hos lord Mountbatten, som prinsen beskrivit som ”den farfar jag aldrig hade”. Mountbatten var bror till Charles farmor och kronprinsens rådgivare i allt, inklusive kärlekslivet.
Senare har Charles avslöjat att det var under den där helgen i december som han insåg att Camilla var kvinnan han ville leva med, han hade mött sin själsfrände. Efter helgen skrev Charles i brev till Mountbatten: “Det var sista gången jag skulle få se henne på åtta månader”. Föga visste han då att nästa gång de sågs skulle Camilla vara gift, och den kärlekssaga han hoppats på skulle få vänta en hel mansålder.
Charles hade charmats totalt av Camillas naturliga självsäkerhet, glädje och närhet till skratt – men kretsen runt honom ansåg att bara de allra finaste aristokratiska kretsarna var gott nog åt kronprinsen. Lord Mountbatten tyckte att Camilla var utmärkt – som älskarinna.
Med Charles i Västindien återvände Camilla till Andrew, vilket uppmuntrades av hennes familj som aldrig uppskattat flirtandet med kronprinsen. Kanske trodde de inte att Charles menade allvar med Camilla. Andrews familj ansåg att det var dags för honom att stadga sig – och Camilla var just den passande fru han behövde. De båda fäderna skrev notisen till The Times, som annonserade förlovningen och det förestående bröllopet.
Friade snabbt
Så när Andrew friade bara ett par månader efter att Charles rest iväg sa Camilla ja, för trots att hon alltid vetat att han träffade andra hade hon alltid varit fast besluten att de en dag skulle gifta sig. Förmodligen insåg hon också att hon inte riktigt dög i kungahusets ögon.
I mars 1973, bara ett par månader efter Camillas och Charles kärleksweekend hos lord Mountbatten, var Camilla och Andrew förlovade. I juli samma år stod bröllopet med 800 gäster, och det saknades inte kunglig glans; drottningmodern Elisabeth I, prinsessan Margaret och prinsessan Anne var alla där. Charles var däremot kvar i Västindien. Hur han reagerade när han nåddes av nyheten vet vi förstås inte, men han förblev nära vän med både Camilla och Andrew.
1974 föddes paret Parker-Bowles första barn, sonen Tom. Till sonens gudfar utsåg föräldrarna kronprins Charles. Fyra år senare fick de en dotter, Laura. 1979 mördades lord Mountbatten av IRA, och Charles sörjde honom djupt. Den som tröstade honom då var Camilla.
Andrew sägs ha varit fullt medveten om Camillas relation med Charles, men dels kunde han knappast klandra henne med tanke på sina egna affärer, och dels ska han inte ha ogillat tanken på att hans fru dejtade den framtida kungen. Men Charles var nu 31 år fyllda, och en kung måste ha en fru som kunde producera arvingar. Efter ett antal misslyckade frierier tackade den tolv år yngre och oerfarna lady Diana Spencer ja. Hon var allt som Camilla inte var; dotter till en greve och blåblodig ut i fingerspetsarna, oskuld och medlem i engelska kyrkan. Hon var perfekt.
Smärtsamt att se
Charles frieri ägde rum i Windsor Castles trädgård på den tolfte dejten, och Charles ska ha ringt sin mamma direkt efteråt och meddelat att han hittat en fru, friat och fått ja. Klappat och klart, ”mission completed”!
Presskonferensen efter förlovningen är med facit i hand rent smärtsam att se. När paret får frågan om de är förälskade och Charles svarar ”vad nu kärlek är”, slocknar Dianas strålande leende på ett ögonblick.
Camilla fick en avskedsgåva av sin kungliga älskare; ett guldarmband med en blå emaljplatta och de två bokstäverna ”G” och ”F” sammanflätade. ”Gladys” och ”Fred” var de namn de brukat använda när de velat vara inkognito. Diana fick av misstag se armbandet och blev förstås både arg och svartsjuk.
Hon vägrade låta Charles gudson Tom, Camillas son, vara brudnäbb, men avskedsgåvan kunde hon inte göra något åt, och inte heller Camillas närvaro på bröllopet. Klädd i grå dräkt och pillerburk såg Camilla sin älskade gifta sig – medan hennes man Andrew ledde kavalleriet som eskorterade bröllopskortegen.
Dianas svartsjuka grodde
Efter sagobröllopet förflöt de första åren av 1980-talet i relativt lugn, åtminstone på ytan. Prinsarna William och Harry föddes i rask takt och därmed var tronföljden säkrad. Familjen bodde i Kensington Palace mitt i London. Camilla och Andrew bodde i Wiltshire i sydvästra England, inte långt från Charles lantställe Highgrove i Gloucestershire. Diana avskydde Highgrove lika mycket som Charles älskade det, inte minst för att Camilla bodde nära.
För bakom fasaderna grodde svartsjukan och misstankarna om otrohet. Diana kallade Camilla, som alltid fanns i periferin av hennes liv, för ”fienden” och ”rottweilern”. 1985 var ryktesspridningen om problem i det kungliga äktenskapet i full svang, och sedan gick det hastigt utför.
Du har allt. Alla män i hela världen blir kära i dig. Du har två vackra barn. Vad mer kan du begära?
Charles har erkänt att affären med Camilla fick en nystart 1986, medan båda var gifta på var sitt håll. Diana konfronterade Camilla och berättade att hon visste vad som pågick. Camilla ska ha svarat: “Du har allt. Alla män i hela världen blir kära i dig. Du har två vackra barn. Vad mer kan du begära?” Dianas svar var lika korthugget som välfunnet: ”Jag vill ha min man.”
Diana: "Jag vill ha min man!"
Ett par år senare separerar båda paren. 1996 blir skilsmässan mellan Charles och Diana klar, och i juli 1997 ställer Charles till med ett jätteparty för Camilla som fyller 50. Efter mer än tjugo år och en massa smusslande ser kusten äntligen ut att vara klar för Charles och Camilla – men så enkelt var det inte.
Efter sin död 1997 blev Diana praktiskt taget helgonförklarad, medan Charles anklagades för att mer eller mindre ha drivit henne in i döden. Först efter ett par år hade svallvågorna lagt sig så pass att Camilla och Charles vågade synas offentligt tillsammans. Den första bilden på paret togs när de lämnade Camillas systers födelsedagsfest på Hotell Ritz tillsammans i januari 1999.
Sakta började britterna acceptera att paret som älskat varandra en hel livstid också skulle få dela liv – trots hans kungliga börd och bådas otrohet och svek. En av de sista att acceptera Camilla var drottning Elisabeth. Så sent som 1998 kallade drottningen Camilla ”den där hemska kvinnan” när Charles försökte få sin mor att välkomna henne i familjekretsen. Han bjöd trots det in till sin 50-årsfest med Camilla som hedersgäst . Drottningen stannade då hemma, hellre än att ”godkänna” relationen.
Men 2002, när drottningen firade sitt guldjubileum på tronen, bjöds Camilla in till Buckingham Palace. Mammas godkännande var uppenbarligen vad Charles behövde, för ett år senare flyttade Camilla in med Charles i Clarence House.
När paret gifte sig 2005 var varken drottning Elizabeth eller prins Philip med på den borgerliga vigseln, men däremot på den kyrkliga välsignelsen senare samma dag. Och bara sju månader innan drottning Elizabeth gick ur tiden uttryckte hon en önskan att Camilla, när den dagen kom, skulle bli drottning.
En kärlekshistoria som varat i över 50 år hade äntligen fått ett lyckligt slut. ■