Burlesk blev Marias lycka: "Nu älskar jag min kropp"
Livet kan ibland ta oväntade vändningar och ibland finns nya möjligheter där man inte alls tror att man ska hitta dem.
Så var det för Maria Bielke von Sydow. Hon utstrålar kraft och självförtroende, är 51 år gammal och bor i ett hus i Karlskrona tillsammans med de snart vuxna tvillingdöttrarna och deras pappa. Hon är författare och har gett ut flera böcker på eget förlag. Dessutom har hon även gett ut andras böcker och är en flitigt anlitad skrivkursledare. Skrivandet har under större delen av hennes liv varit hela hennes allt.
Men när hon närmade sig sin 50-årsdag hände något som skulle få henne att upptäcka en okänd och spännande värld. Det kom från ett oväntat håll.
– Av en händelse såg jag en annons i mitt Facebook-flöde om en helgkurs med burleskdans.
Maria hade bara en vag aning om att burlesk, eller burlesque, var en sorts showdans med sensuella undertoner och ”busig” utstyrsel såsom fjädrar och boa.
– Jag läste annonsen och kände genast att ”det här är jag”.
Hon är medveten om att vissa kan ha andra åsikter om dansformen, och till och med tycka att burleskdans är något skamligt och fult.
– Uppvuxen i bibelbältet förstår jag att det inte direkt ligger överst på missionsförbundets agenda.
Eftersom Maria arbetar mycket i religiösa sammanhang har hon full respekt och förståelse för det. Ändå talade den där annonsen starkt till henne.
Fokus på de andra
Dans var inget nytt för Maria, men det hon tidigare sysslat med var av mer traditionellt slag.
– Som mycket ung dansade jag både jazzdans och showdans, men det var aldrig lustfyllt.
Hon berättar att hon aldrig riktigt kände någon kontakt med sin egen kropp, med sina egna rörelser. Allt fokus låg på de andra i dansgruppen.
Senare reste hon en period runt med Up with people, som är en världsomspännande organisation för ungdomar med rötter i USA. Syftet är att genom dans och musik utbilda och skapa förståelse för olika kulturer runt om i världen. Där deltog hon med dans i deras shownummer. Men det var aldrig möjligheten att få dansa som var drivkraften under året med Up with people.
– Det var istället lusten att få komma ut och resa och träffa nya människor, berättar Maria.
Som vuxen blev dans något som helt kom i skymundan i hennes liv, även om hon ibland tänkte att hon skulle vilja lära sig att dansa salsa. Men utöver familjelivet satsade hon på utbildning och skrivkarriär.
Ändå blev det tack vare dansen som mycket av Marias förhållningssätt till både sig själv och andra förändrades i vuxen ålder.
Burlesk skiljer sig från annan dans på fler sätt än de överdådiga attributen som glitter, plymer och fjäderboor. Maria märkte det redan vid det första kurstillfället efter att hon anmält sig via annonsen på Facebook. Ledaren berättade vad burlesk är för något. Att det är så mycket mer än bara dans. Att det är ett mindset.
– Det handlar om att älska och högakta sin egen kropp, att acceptera alla kroppar, hur de än ser ut, säger Maria.
Jag kände mig underlägsen där jag kom med gympaskor och vanliga träningsbyxor och vägde 20 kilo mer än de andra
Till en början var det svårt att ta till sig den attityden. Ledaren var smal, fit och bar nätstrumpor och högklackade skor. Även de andra, mer vana deltagarna, var klädda i iögonfallande utstyrslar.
– Jag kände mig underlägsen där jag kom med gympaskor och vanliga träningsbyxor och vägde 20 kilo mer än de andra, minns Maria.
Dessutom har Maria en skada i högerknät, där hon en gång slitit av korsbandet, som gjorde henne orolig för att inte kunna delta när hon såg dansrörelserna som de skulle utföra. Men hon märkte snabbt att det inte var några problem. Alla var välkomna att delta på sitt sätt, helt utifrån sina egna förutsättningar. Maria upplevde aldrig något jämförande. Istället var alla uppmuntrande mot varandra.
– Jag kände genast att det var detta jag hade längtat efter hela livet. Det var det bästa som hade jag gjort. Det var rena lyckan!
Enorm kroppsglädje
Trots att hon som ung hade dansat showdans var detta något helt annat. Dansen sammanfattade allt hon tyckte om med rörelse, koordination, självuppfattning, show, sensualism och exhibitionism.
Först när Maria började dansa burlesk kände hon att hon förstod hur fantastisk en kropp är. Genom dansen har hon fått en enorm kroppsglädje.
– Jag tar på min arm, känner på den och blir tacksam för vad jag kan göra med den. Att klä av och på sig har nu blivit lite som en ritual.
Hon berättar att hon varje dag tänker på hur fantastisk kroppen är, med sina fel och brister. Hållningen har också förändrats till det bättre. Hon tror att det till stor del beror på att hennes inställning till kroppen har förändrats, och på träningen som dansen ger.
– Efter ett danspass har jag träningsvärk till och med i ögonfransarna, skojar hon.
Burlesk
Burleskdans (på franska burlesque) föddes i Paris på 1840-talet och var från början en sorts teater, med humoristiska inslag. Senare utvecklades det till en sensuell dans där inspirationen från cirkus och kabaré fortfarande lever kvar. Burleskdansare har ofta ett artistnamn med lite fräck antydan. 2010 gjorde Christina Aguilera och Cher burlesk känt genom filmen Burlesque.
Även synen på andras kroppar har förändrats. Maria ser på dem och förundras över hur vackra de är.
– Det spelar ingen roll hur de ser ut. Alla är fantastiska på sitt sätt, säger hon.
Inte långt efter att hon hade börjat dansa burlesk blev hon tillfrågad om att hålla en egen danskurs. I gruppen fanns många unga kvinnor med stor vana vid dans. Ändå vittnade deras kursutvärderingar om att de hade upplevt samma sak som hon själv när det gäller förhållandet till den egna kroppen.
– När jag förstod att de också hade blivit berörda på djupet förstod jag att det verkligen finns kraft på riktigt i burleskdansen, berättar Maria.
Förutom att själv känna sig stark och kvinnlig genom dansen upplevde hon också att hon för första gången blev en lagspelare. Fotboll och andra lagsporter var nämligen inte något för Maria under uppväxten. Men efter att ha börjat dansa burlesk har hon upplevt det positiva med att vara en del av en gemenskap.
– Vi är som ett stim. En enhet. Det är nästan som pardans, men utan att vi håller i varandra, förklarar Maria.
Hon säger att det känns euforiskt att se de andra i ögonvrån, att känna deras närvaro, men ändå dansa för sig själv. Gemenskapen med de andra i dansgruppen har blivit viktig för henne.
– Trots att jag övar på stegen och koreografierna så jag kan dem utantill har jag svårt att dansa dem på egen hand hemma.
Ett hårt slag
Maria menar att stegen får en mening först när hon är ihop med de andra i dansgruppen. Därför blev det tufft när pandemin under en lång period satte stopp för all dansträning. I början försökte de hålla igång genom att träna i en liten grupp och med munskydd och stora avstånd till varandra, men till sist fick de ställa in helt.
För Maria blev det ett hårt slag. Hon hade äntligen kommit in i dansen ordentligt och ville inte förlora det som hon hade byggt upp. Att träna på egen hand hemma i vardagsrummet var ingenting som passade henne. En lösning blev att hon genom en danslärare fick tillgång till en dansstudio som hon bokade in sig på ett par timmar i veckan. För henne blev det en ny och spännande upplevelse att öva på ett solonummer. Hon fick tänka på sig själv som en grupp, att hennes egna rörelser skulle fylla scenen och kunna ses från alla håll. En annan fördel med att dansa ensam var att hon kunde röra sig precis som hon själv ville och göra rörelser som passade bäst för henne.
– Att se numret växa fram, det var häftigt. När man är ensam kan man ta ut svängarna hur mycket man vill, förklarar Maria.
Ju närmare döden man kommer, desto friare blir man
Numera dansar Maria gärna själv i full mundering med nätstrumpor och boa. Det får henne att känna sig stark och kvinnlig.
Vad andra tycker om vad hon håller på med bryr hon sig inte om.
– Man har blivit äldre och bryr sig inte så mycket om folk applåderar eller inte. Ju närmare döden man kommer, desto friare blir man. Man vet att det finns ett slut, resonerar Maria.
Även när hon tränar ensam går hon helt in sina kläder. Det är en njutning för henne att ta den tiden det tar att få på sig korsett och allt annat som hör till. Vad hon har för kläder beror på vilket nummer hon övar på. Sen hon började träna ensam har hon utvecklat flera olika stilar och kläderna har då stor betydelse för vad hon vill förmedla.
– Det är som en persona, säger hon.
Miss Red van Vaarlook
Även om hon njuter av att dansa på egen hand i full mundering känner hon att det är en viktig bit att få uppträda också. Hon jämför det med en författare som visserligen kan skriva texter enbart för sin egen skull ibland, men som ändå ofta har sina läsare i åtanke när de skriver. På samma sätt kan hon träna på rörelser och smidighet som bara är för hennes egen nytta och njutning, men när hon förbereder sina nummer gör hon det med tanken att få visa upp dem för en publik.
– Det finns en historia i mina nummer som jag vill berätta.
Maria har även antagit ett eget artistnamn. Som burleskdansare går hon nu under namnet Miss Red van Vaarlook, vilket ytterligare förstärker känslan av att gå in i en roll.
Syftet är inte att behaga män, utan att leka med sina egna uttryck
Det finns de som menar att den syn på kvinnlighet, sensualism och kroppslighet som förmedlas genom burlesk är ett steg bakåt för feminismen. För Maria är det tvärtom. Hon tycker att det är motsatsen till förtryck.
– Det handlar om kvinnlig frigörelse, att ha makt över sin egen kropp. Syftet är inte att behaga män, utan att leka med sina egna uttryck.
Se också: De 10 största klubbhitsen – från 2011 till 2021
Maria menar att hon i burleskdansen har hittat ett sätt att vara kvinna helt på sina egna villkor och har fått ett nytt förhållningssätt till både sin egen och andras kroppar. Hon säger med stolthet i rösten att hon har blivit en kroppsaktivist:
– Här duger alla kroppar, alla kan. Det är lycka.