Brandkatastrofen blev början på nåt nytt
Kristin Rydberg, 59, stod i badrummet och borstade tänderna när hennes hus började brinna en juninatt för två år sen.
I sista stund och klädd i bara ett tunt linne tog hon sig ut och kunde sen bara maktlös se på när hennes hus och nästan allt hon ägde brann upp.
Ändå säger hon i dag, helt utan bitterhet:
– Stora katastrofer kan i slutänden leda till något bra. I mitt fall, att jag äntligen kunde förverkliga den dröm jag haft i 17 år om ett eget café.
– Jag har aldrig känt mig känslomässigt bunden till prylar eller haft behov av att äga en massa saker, däremot har jag ett starkt behov av att känna mig fri och få styra över mig själv och min tid.
– Tack vare caféet kan jag det och har också fått ett friare liv med mindre stress.
För tio år sen lämnade Kristin Nacka Strand utanför Stockholm för idylliska Trosa. Hennes yngsta barn hade flyttat hemifrån och hon var trött på hetsen och stressen i storstaden.
Att hon valde Trosa var ingen slump. Kristin växte upp i Sörmland och det bästa hon visste som barn var att åka med sina morföräldrar till Trosa med sina små dockhus för att gå på kondis eller köpa en liten leksak.
Efter något år i en lägenhet i centrum ville Kristin söka sig närmare naturen. Hon föll direkt när hon hittade en röd 50-talsstuga. En björkallé ledde upp till huset, som låg högt med utsikt över en liten damm med guldfiskar. Huset hade allt som hon drömt om: Punschveranda, en stor öppen spis, vedspis och ett trägolv med breda golvplankor.
Kortslutning
Försommaren 2016 hade varit varm och regnfattig men några dagar före midsommar kom ett välbehövligt skyfall. Regnet vräkte ner, som om himlens alla portar öppnat sig.
– Det är då, när allt är fuktigt som kortslutningar ofta sker, har jag nu lärt mig.
Klockan var 23.30 och Kristin stod i badrummet i bara ett linne och borstade tänderna. När brandlarmet gick blev hon mest irriterad, hon utgick ifrån att det som vanligt gått i gång av misstag. Varför nu? Hon hade inga ljus tända, hade inte eldat i öppna spisen eller lagat mat.
När hon tittade ut genom badrumsdörren såg hon stora lågor slå upp i rummet utanför. Hon rusade ut och på vägen ryckte hon till sig mobilen.
Händerna skakade, först efter ett par minuter lyckades hon slå 112.
– ”Mitt hus brinner upp”, skrek jag. De måste ha hört paniken i min röst och alla ljuden från elden. Det låter mycket när det brinner, pangar från glasrutor som krossas, dånar från elden och från tak och väggar som störtar in.
Sen bara stod hon där. Tom. Utan tankar. Allt var dramatiskt och overkligt.
Räddningstjänsten var där efter drygt tio minuter. Kristin sveptes in i varma filtar men valde att sova hos grannarna den natten istället för att åka med i ambulansen.
– Jag ville inte lämna min stuga.
Huset brann ner till grunden och brandkåren fick jobba hela natten innan elden var helt släckt.
Lånade pengar av grannen
Senare fick Kristin veta att fukten lett till kortslutning i elledningarna bakom väggen just där hon hade sin säng och huvudkudde.
– Det var tur att jag pratat så länge med min kompis den kvällen annars hade jag legat och sovit när branden började.
När morgonen kom gick Kristin över till det eldhärjade huset. Där kunde hon bara konstatera att allt hon ägde gått förlorat, även hennes smyckeskrin med juveler värda över 200 000, datorn och usb-stickorna med fyra färdiga romaner och alla hennes målarpenslar, färger och dukar.
Eftersom hon varken hade id-kort, pass eller betalkort fick hon låna pengar av sina grannar. En annan granne lånade ut sitt hus en vecka och andra okända Trosabor kom med saker, sängkläder och kläder.
– Jag kände en enorm tacksamhet, alla visade en sån omtanke. Efter någon vecka fick jag hyra ett annat hus, där jag bodde i drygt ett år innan jag hittade det hus som jag bor i nu.
Som tur var förvarade hon vissa bilder i gäststugan, foton på sina föräldrar och två vuxna barn, liksom modebilder från tidningar och annonser som hon sparat från sina tio år som modell.
Modebilderna har hon nu klistrat upp som en rolig och snygg tapet i hallen i sitt nya hus.
Sörjer unika kläder
Det har gått två och ett halvt år, ändå kommer Kristin fortfarande på saker som hon förlorat.
– Det enda jag verkligen sörjer är mina kläder.
– Jag hade en speciell stil, lite bohemisk och personlig och ägde många originella kaftaner och böljande klänningar som jag hittat på resor men som tyvärr visat sig svåra att ersätta, fast jag letat på nätet.
– Fortfarande kan jag gå in i min garderob och tänka: Vems är de här kläderna? Det är inte jag.
Kristin visste genast att hon inte ville lägga de pengar hon fick ut på försäkringen till att köpa dyra saker utan på att få ett annat liv. Ett friare, mer kreativt liv med mindre stress och – att förverkliga sin dröm om ett eget café.
Redan för 17 år sen registrerade hon namnet Deli Delight. När så en väninna tipsade om att det fanns en ledig lokal med bra läge vid torget i Trosa, gjorde Kristin slag i saken; hon sa upp sig och började planera.
– I januari fyllde jag 60. De yrkesår jag har kvar vill jag satsa på mitt café, Deli Delight är min bebis.
Vill satsa på cafét
Det är måndag och stängt men vi åker dit för att ta några bilder. Kristin vill med inredningen återskapa känslan av en kvarterskrog från 60-talet, så som hon föreställer sig den: hemtrevligt insutten och med personliga detaljer och fräscha, färggranna kuddar och många tavlor på väggarna.
Här serverar hon lättare rätter som soppor och sallader, allt lagat av henne själv från grunden och i förhoppning om att locka Trosabor och stammisar. Hon älskar att laga mat och jobbade under många år som kock.
– Jag tycker om alla möten och spännande samtal med gästerna. Och jag får utlopp för min kreativitet, här kan jag laga den mat jag känner för just den dagen.
Till känslan av frihet bidrar också Kristins nya hus som ligger bara några kilometer från det gamla men är vackrare och mer praktiskt och har en ännu bättre tomt, tycker hon.
Stora fönster öppnar upp mot naturen, vackra träd och en gräsmatta med vilda växter åt ena hållet och en hög bergvägg åt den andra. Inga grannar och ingen insyn.
– Här känner jag mig fri och harmonisk, det känns underbart att vakna i det här vackra huset och kunna ta det lugnt på morgonen innan jag åker ner till mitt café. Nu har jag fått det liv jag drömt om.
Av Ussie Hjelm