Bodil efter bröstcancern: Hur ska jag kunna träffa någon?
Lars och jag hade varit gifta i åtta år när han lämnade mig för en annan kvinna. Han ville inte ha någon betänketid utan ville skiljas direkt.
Bara ett par veckor efter att jag skrivit under skilsmässo ansökan fick jag veta att hans nya kvinna väntade barn. Det krossade mitt hjärta en andra gång. Vi hade pratat om familj, men skjutit det framför oss.
Sviken efter skilsmässan
Jag kände mig så oerhört sviken och ensam under året efter och kunde inte acceptera det som skett. Jag grubblade och vaknade kallsvettig och med ångest på nätterna.
Tanken på vad han hade för sig med den andra kvinnan och lyckan de upplevde över det nya liv som väntade var som ett gift inom mig. Jag tror att det giftet bidrog till att göra mig sjuk.
En knöl i vänster bröst
Året därpå upptäckte jag knölen i vänster bröst. Rädslan var som isvatten i kroppen, men jag förnekade verkligheten. Det dröjde flera veckor innan jag förmådde ringa sjukvården.
Det hela ledde till en cancerdiagnos och operation där jag vaknade ur narkosen med nästan hela bröstet bortopererat.
Det var en av mitt livs mörkaste stunder. Visst, jag levde och tack vare operationen och strålbehandlingen så lever jag än i dag, men just då gick det inte att se det positiva.
Jag hade tvingats möta två av mitt livs tuffaste känslomässiga motgångar på kort tid och jag hade fortfarande inte kommit över skilsmässan.
Förknippade brösten med min kvinnlighet
Det var för mycket att hantera. Jag var överväldigad av känslor, inte minst av sorg. Jag sörjde äktenskapet och framtiden som jag aldrig skulle få med Lars, och nu sörjde jag också en fysisk del av mig själv med allt vad det innebar.
Inte förrän i den stunden hade jag förstått hur mycket jag förknippade brösten med min kvinnlighet.
Nu rasade den insikten över mig med full kraft. Det kändes som om jag aldrig skulle våga närma mig en man igen.
Hur skulle någon kunna attraheras av mig?
Hjälp av psykolog och vänner
Det blev en väldigt tung tid, men jag fick hjälp av en psykolog och goda vänner.
Jag gick med i en stödgrupp för kvinnor i min situation och genomgick även en bröstkorrigering. Allt detta hjälpte mig enormt.
Så undersöker du själv dina bröst efter cancer
Det som hände sedan var väldigt oväntat. Som från ingenstans dök en man upp på nätet, Anders, och vi blev vänner.
Veckor av textkommunikation ledde till att vi träffades för en fika. Allt var så lätt och trevligt.
Rädslan försvann
Gradvis byggdes detta upp till något mycket mer och efter några månader insåg jag hur starka mina känslor höll på att bli.
Konstigt nog kände jag vid det laget inte längre någon rädsla. Han visste om både skilsmässan och operationen. Även han hade en skilsmässa bakom sig och delad vårdnad om en son.
När vi blev ett älskande par upplevde jag såklart en viss fysisk medvetenhet, men det blev inte alls så jobbigt som jag tidig are trott att det skulle bli.
Nu har vi delat två år och just börjat försöka få barn. Jag känner inte längre något agg mot Lars, utan fokuserar min energi på mitt eget liv.
När det var som mörkast kändes det som om jag hade förlorat allt. Kärleken, min självkänsla, möjligheten att bli lycklig igen. Men det kunde inte ha varit mer fel.
Visst hade jag gärna sluppit de där tuffa åren, men utan dem hade jag inte befunnit mig där jag är i dag. Och jag har aldrig varit lyckligare än just nu. Det finns hopp i det.
Bodil