Bloggaren Josefin Dahlberg berättar om sina alkoholproblem
Josefin Dahlberg, 29 år, kommer in på fiket på Södermalm i Stockholm med sin lilla älskling, dvärgpudeln Moon, på armen. Livsstilsbloggare som hon är så är hon personligt klädd, i lång hippieklänning, skepparkeps och massor med små smycken.
Ingen kan nog ana att det bakom den perfekta ytan bodde en riktigt trasig själ som bara kunde komma till ro med alkohol.
– Jag levde på stunden mellan den första klunken och blackouten som nästan alltid kom. Jag har vaknat upp i otaliga sängar utan att ha en aning om hur jag kommit dit och med vem, säger hon och ryser vid minnena. Jag måste ha mått så dåligt att jag inte ens tyckte det var jobbigt.
Josefin hamnade i fel umgänge
Allt började när hon bodde på Dalarö utanför Stockholm med sin mamma och sina systrar Viktoria och Annika. En av systrarna var allvarligt sjuk under många år och familjens fokus hamnade där. Pappa var alkoholist – en snäll och glad sådan – men han passade aldrig tider, kunde försvinna i månader och allt ansvar vilade på mamman.
– Jag tror jag blev osynlig. Ingen hade någon riktig koll på mig och så kom jag med i ett nytt gäng i skolan när jag var tio. Ett gäng som snattade, drack och rökte och det fyllde tomrummet inom mig.
– Första spritklunken spred en varm skön känsla som motade bort all ångest. Jag älskade kicken av att snatta kläder och smink och festa sent på kvällarna. Jag blev ett proffs på att manipulera och ljuga – visst anade mamma men hon förstod aldrig hur mycket och ofta det hände.
Har vaknat upp i otaliga sängar utan att ha en aning om hur jag kommit dit och med vem
Killar dök upp tidigt och Josefin älskade bekräftelsen.
– Jag har nog alltid haft svårt för närhet och dragit mig undan när det blivit för mycket krav. Alkoholen och kickarna gick före ett stabilt förhållande.
Josefin drack mer och mer och säger att hon hade allvarliga alkoholproblem redan vid 15 års ålder och insåg att hon var alkoholist vid tjugo.
Först var det hemmafester på Dalarö men de byttes snart ut mot inneställena kring Stureplan.
– Jag var stammis på de flesta krogar och blev ofta utslängd för att jag var för full. Då kunde jag gå runt kvarteret och släppa ut håret så de inte skulle känna igen mig, men det funkade inte, säger hon med ett leende. På slutet fick jag blåsa i ett alkotest för att få komma in så jag började skippa förfesterna.
Trots det var hon kompis med bartenders, gick före i kön till ställen som andra bara kunde drömma om. Hon betalade nästan aldrig drinkar och gjorde hon det så var det för stulna pengar från jobbet.
– Mitt liv gick ut på att festa och jobba. Ibland kom jag till jobbet utan att ens gå hem om. Tryckte i mig tuggummi för att inte stinka sprit och jobbade på tills det var dags att gå ut igen. Jag är glad över att jag blev nykter så ung. Annars hade min kropp slagits ut helt.
Sökte hjälp när hon var 18 år
När hon var 18 år sökte hon hjälp på en alkohol- och drogmottagning, gick i terapi och åt mediciner men det var först när hon var tjugo som vändpunkten kom.
En kille tittade nästan äcklat på henne och hon var helt slutkörd. Och i samma veva kom hon in på journalisthögskolan men det var inte många som trodde på henne.
– Det triggade mig. Jag skulle visa dem. Och det gjorde jag. En gång satt vi ett gäng och pratade framtid och jag sa att jag skulle jobba på ett modemagasin och bli min egen efter ett tag. De bara tittade på mig men jag fick rätt.
– I dag driver jag min blogg josefindahlberg.se och har en podcast ihop med Vanja Wikström och har gett ut två böcker. I dag är jag fri som jag har skrivit själv och Livsstilsbibeln tillsammans med Vanja.
Ingen trodde att Josefin var alkoholist
Festerna kring Stureplan har bytts ut mot yoga och självhjälpsgrupper.
– Jag har hade gått i massor med behandlingar och samtal hos terapeuter men det var självhjälpsgruppen och min mentor Anna som hjälpte mig mest. Jag mötte alla slags människor som var alkoholister. Det behöver verkligen inte synas på dig att du dricker. Jag får fortfarande hjälp av min självhjälpsgrupp och min mentor. I början lärde hon mig att be om att få vara nykter en enda dag och tacka när den dagen var över. Det gick med små steg framåt, men det gick. Det var så skönt att slippa hålla på och ljuga, trixa och stjäla för att kunna dricka.
Det var först efter att Josefin varit nykter i fyra år som hon berättade sin story på sin blogg. Folk trodde henne knappt. Så snygg, så framgångsrik – skulle hon ha varit alkoholist… men så var det.
Det behöver verkligen inte synas på dig att du dricker
– Jag tror jag kan hjälpa andra unga tjejer att förstå att det inte alls behöver ta en livstid att bli alkoholist. Har du benägenheten, som jag hade, går det blixtsnabbt.
Ärvde sjukdomen från sin pappa
Josefin säger att hon ärvde sjukdomen alkoholism av sin pappa. Dryckesgenen fanns liksom färdig och väntade på att få hugga tag i sitt offer.
– Min grej när jag var ute och festade var att vara värst och galnast. Jag gjorde alla crazy grejer man kan tänka sig. Dansade på borden, skrattade högst och sedan hade jag en riktigt udda specialitet: att spela död för att få uppmärksamhet. Jag bara la mig ner och var livlös.
En gång ringde de på ambulans och jag lyckades bluffa dem också – trodde jag i alla fall. När jag sa att någon måste ha lagt något i mitt glas så tittade de bara på mig och sa: det fanns inga främmande substanser i ditt blod.
Josefin säger att hon har en missbrukspersonlighet och när hon blev nykter ersattes alkoholen av matkontroll och träning.
– Jag åt nästan ingenting och tränade som en galning. Men sedan släppte det och då blev jobbet en drog. Jag hade fått hoppa in på ett modeevent för en tjej som blev sjuk och det blev starten till min väg in i modevärlden.
– Jag blev chefredaktör för en stor livsstilssajt för unga tjejer när jag var 25 år, drev min blogg och som vanligt fanns det ingen stoppknapp alls.
Josefin har lanserat ett yogamärke
Nu har hon lärt sig balans.
– Visst jobbar jag mycket men jag yogar, umgås med vänner och om en månad flyttar jag in i en egen studio och lanserar ett eget yogamärke.
Hon har flyt just nu. Istället för att vakna bakis, låtsas vara pigg på jobbet för att festa på kvällen njuter Josefin av dagarna. Hon känner sig ren och full med energi istället för ångest.
– Nu är jag den där som jag avskydde. En som går upp vid halv sju och börjar dagen med meditation. Men det ger mig ett inre lugn som sitter i hela dagen. Jag har en pojkvän och jag har min lilla älskling Moon. Hon är bara nio månader och var egentligen ett impulsköp.
– Det var min mentor Anna som sa ”men köp en hund” när jag berättade att jag var sugen på det. Och det har jag aldrig ångrat. Moon hänger med mig dit jag går. Jag styr ju mina dagar som jag vill så jag har massor med tid med Moon.
Vi vinkar hejdå. Josefin ska sitta kvar på fiket och jobba innan hon ska ut på middag. I slutet av veckan åker hon på en månads yogaresa till södra Indien.
– Det blir en utmaning med tio timmar yoga om dagen men jag bara längtar. Jag ska bli yogalärare!
Av Birgitta Forssell