Birgitta får inte träffa sina barnbarn
Birgitta har haft sin beskärda del av svårigheter i livet. 2004 avled hennes förstfödda dotter, blott 29 år gammal, efter lång tids sjukdom. Efter sig lämnade hon en liten flicka som ännu inte hunnit fylla ett år vid sin mors bortgång, en make, mamma och en yngre syster tyngda av sorg och saknad.
I den bottenlösa sorgen klamrade Birgitta och hennes yngsta dotter sig fast vid varandra i ett försök att finna fast mark under fötterna och för att kunna orientera sig i ett nytt landskap där en älskad familjemedlem inte längre fanns vid deras sida.
— Vi kämpade tillsammans för att orka ta oss igenom sorgeprocessen.
Svärsonen träffade en ny livskamrat
När sorgen lagt sig något och livet utanför började göra sig påmint och pockade på uppmärksamhet träffade svärsonen en ny livskamrat och bildade ny familj, men kontakten med Birgitta var viktig att behålla, hon var ju faktiskt mormor.
— Vi har en jättefin relation och jag träffar ofta mitt lilla barnbarn.
Några år efter att dottern gått bort drabbades hennes syster av en livskris.
— I ett slag ville hon klippa alla band med mig, vilket såklart kom som en jättechock och jag förstod ingenting. Vi som alltid hade varit så tajta.
Yngsta dottern anklagade henne
Frågorna hopade sig utan att Birgitta, hur mycket hon än rannsakade sig själv, begrep varför dottern var så fientligt inställd. För att få en förklaring till varför hon plötsligt stängts ute sökte hon upp sin dotter som inte var nådig i sin kritik av modern.
— Hon var väldigt besviken och anklagade mig för att aldrig ha älskat henne. Som ensamstående mamma har jag alltid varit mån om att inget ska fattas mina döttrar, jag var en allmänt snäll och hygglig mamma som såg till att inget fattades dem när det gällde saker. Det var mitt sätt att visa kärlek.
Men dottern hade velat få höra att hon var älskad. Det var viktigare än prylar.
Birgitta har ägnat åtskilliga timmar åt självrannsakan och kommit fram till att hon handlat fel.
— Jag har skrivit flera brev till min dotter där jag bett om ursäkt för att jag inte visade hur mycket jag älskade henne, men det räcker inte. Hon godtar inte ursäkten och vägrar konsekvent att ha med mig att göra.
— Om hon har kommit fram till att det bästa är att hon inte träffar mig så har jag full respekt för det.
Får inte träffa sina barnbarn
När dottern så småningom träffade en man som hon gifte sig och skaffade barn med fördjupades krisen när Birgitta inte heller fick träffa sina nya barnbarn.
Det sved i mormorshjärtat.
— Föräldrarnas uppfattning är att det bästa för barnen är att de inte träffar sin mormor.
Sörjer varje dag
Även om det inte går en dag utan att Birgitta sörjer att hon aldrig fått hålla om sina barnbarn, som i dag är ett och tre år gamla, har hon förståelse för och respekterar dotterns ilska, och mer än något annat önskar hon att hon kunnat vrida klockan tillbaka, och ”göra om och göra rätt”.
I dag lever Birgitta med en ny man som har egna barn och barnbarn som hon umgås mycket med.
— De får till viss del kompensera för mina biologiska barnbarn som jag inte får träffa.
Respekterar dotterns val
Hur smärtsamt det än är har hon tvingats förlika sig vid tanken på att hon troligtvis aldrig mer får träffa sin dotter, och barnbarnen kommer att växa upp utan sin mormor.
— Emellanåt gör det såklart väldigt ont men jag är en rationell person. Jag har fått en ny familj och i den är jag farmor. Jag har gjort så gott jag har kunnat för att återknyta kontakten till min dotter och för att få träffa mina barnbarn. Mer kan jag inte göra. Och jag vill inte att någon skugga ska falla över henne. Hon har sina skäl och de respekterar jag till fullo, även om jag önskar att verkligheten sett annorlunda ut.
Fotnot: Birgitta heter egentligen någonting annat och bilden är arrangerad.
Experten: Mor- och farföräldrar saknar laglig rätt
Hur många det är som inte får träffa sina barnbarn finns det ingen statistik på, men att det är många står klart.
— Att döma av alla de samtal som kommer till föreningen ”Saknade barnbarn” verkar det finnas ett väldigt behov av att få utbyta erfarenheter med andra i samma situation, säger Ove Eriksson.
Föreningen “Saknade barnbarn“ bildades för 20 år sedan och arbetar för att mor- och farföräldrar ska ges laglig rätt att få umgås med sina barnbarn.
— I dag saknar vi denna, som vi anser självklara, rätt till umgänge. Det finns en stor förtvivlan och maktlöshet hos de som ringer hit och berättar att de inte får träffa sina barnbarn. Maktlösheten blir inte mindre av att vi inte har möjlighet till egen talan inför domstol utan tvingas stå med mössan i hand inför socialnämnden och be snällt att den vänder sig till tingsrätten för att vi ska få umgänge. Om socialnämnden säger nej saknar vi möjlighet att överklaga, säger Ove Eriksson som, liksom övriga i styrelsen för Saknade barnbarn, delar samma förtvivlan över att förvägras kontakt med sina barnbarn.
Ingen förklaring till varför
Ove har aldrig fått någon förklaring till varför hans son plötsligt bröt all kommunikation med pappan för fyra år sedan.
— Jag har försökt få kontakt men det är hopplöst. Jag har väntat och väntat på att situationen ska lösa sig av sig självt men det gör den inte. Därför har jag kopplat in socialnämnden i den kommun där barnbarnen är skrivna. Jag väntar nu på att den ska ta upp mitt ärende, säger han.
Det äldsta barnbarnet, som föddes 2010, har han träffat några gånger men det yngsta, som föddes 2013, har han aldrig sett.
— Det är oerhört jobbigt och frustrerande och har lett till många sömnlösa nätter. Speciellt jobbigt är det att inte ha fått någon förklaring till varför min son inte vill ha med mig och min fru att göra.
Han vill absolut inte sätta ”änglavingar” på alla mor- och farföräldrar.
— Det finns säkert de som är klart olämpliga att umgås med sina barnbarn, men i normalfallet tror jag att den yngre generationen mår bra av att ha kontakt med sina mor- och farföräldrar, inte minst för att inte förlora perspektivet bakåt i tiden.
Utestängs från umgänge med barnbarnen
Skälen till varför barnen klippt kontakten med sina föräldrar skiljer sig åt.
— Det kan finnas en lång och komplex bakgrundshistoria, men påfallande ofta tycks mor- och farföräldrar bli fullständigt tagna på sängen och har svårt att förstå varför de plötsligt utestängs från allt umgänge med sina barnbarn, säger Ove.
Hjälper förtvivlade mor- och farföräldrar
Föreningen hjälper förtvivlade mor- och farföräldrar med stödsamtal och ser till att de kan träffas i olika stödgrupper.
— Men det är oerhört viktigt att vi också fortsätter arbeta politiskt för att få vår rätt till umgänge tillgodosedd. Som det är i dag saknar vi likhet inför lagen vilket drabbar oss äldre men också våra barnbarn. All forskning visar entydigt att barnbarn som har ett rikt kontaktnät under sin uppväxt blir mer harmoniska som vuxna, säger Ove Eriksson.
Råd till mor- och farföräldrar
1. Respektera föräldrarnas tankar och värderingar och låt föräldrarna uppfostra barnbarnen, på det sätt de själva anser vara det bästa.
2. Ställ upp så mycket du kan för barnbarnen och föräldrarna när de behöver dig. Ge hjälp och stöd efter lust och behov.
3. Lägg dig inte ständigt i barnfamiljens liv och deras barnuppfostran. Ge råd när du tillfrågas, och var medveten om när det är klokast att stänga ögon, öron och mun.
4. Stärk barnens självförtroende genom att visa intresse för deras liv, deras skolgång, intressen och aktiviteter.
5. Se till att ditt hem blir en plats där barnbarnen kan slappna av från det hektiska vardagslivet.
6. Om det är något med barnbarnen som bekymrar dig så ta upp det med föräldrarna, men aldrig i barnbarnens närvaro.
Källa: saknadebarnbarn.se
Organisationen ”Saknade barnbarn” arbetar för att:
1. Barn generellt ska ges laglig rätt till umgänge med far- och morföräldrar.
2. Barn som drabbas av vuxnas konflikter ska tilldelas ett eget neutralt ombud.
3. De myndigheter som handlägger frågor om barns välfärd, ska vara skyldiga att regelmässigt inhämta och beakta synpunkter också från barnets mor- och farföräldrar.
4. Mor- och farföräldrar ska vara självklart första alternativ som tillfrågas om ansvar för vårdnad i de fall föräldrarna av någon anledning inte kan tillgodose barnets behov.
5. FN:s Barnkonvention görs till lag även i Sverige så att barns rätt ytterligare stärks.
Källa: saknadebarnbarn.se
Text: Katarina Arnstad Elmblad
Foto: Shutterstock