Barnbarnen fixade eget kalas för Ami:"Ville ha kvalitetstid"

När Emma Steorn var liten var det en självklarhet att hälsa på mormor och morfar på gården i Simris. Där fanns grisar och hästar och inte minst kusiner att leka med. Somrar, jular och släktkalas.

– Där har vi varit jättemycket och umgåtts, berättar Emma.

– Sedan träffades vi mycket annars också och sov över hos varandra.

Släkten har inte varit så värst spridd så förutsättningarna för att träffas har varit goda. Emma och hennes syster Mathilda är uppvuxna i Dalby och deras fyra kusiner i trakterna av Simrishamn. Gården i Simris var en naturlig träffpunkt.

Efter reklamen: Se också: 5 kändisar som fått barnbarn tidigt

Hon beskriver sin Ami som en ”redig bullmormor” som alltid tillbringat en hel del tid i köket när släkten träffats. En sån som planerar, fixar och är mån om att alla ska trivas.

Med årens lopp har familjen vuxit och förgrenat sig åtminstone lite utanför Skåne också. Ett av barnbarnen flyttade till Stockholm och där har han blivit kvar. Men familjen har fortsatt att träffas till de vanliga högtiderna även om det är fler som ska ha scheman som klaffar.

Och det är inte alltid schemat har klaffat.

– Jag pratade med min kusin som bor i Stockholm om det. Det visade sig att det var fyra år sedan vi hade setts. Då var det i samband med morfars begravning.

Ville ge tillbaka

Emma och de andra barnbarnen var eniga om att det var kul att träffas och vill göra det mer. Dessutom ville de på något sätt träffas kring en person som betytt mycket för dem alla. De ville ge sin farmor/mormor något av det som de själva fått av henne.

Fast den här gången skulle Ami få sitta ner och slippa bry sig om steken i ugnen.

Festföremålet visade sig vara försiktigt förtjust i idén när Emma ringde och bjöd till middag i Simrishamn.

– Hon började fnittra men sa att det är klart jag följer med.

En del av festligheterna fick Ami ändå ta hand om.

– Vi frågade om hon orkade bjuda på kaffe och kaka hemma hos sig efteråt och det ville hon.

Det låter som att hon grep sig an den uppgiften med iver. När Emma kollade av inför den stora dagen hade Ami precis bakat en rulltårta. Dagen efter hade hon vikt åt en paj.

Den gemensamma middagen hölls på en restaurang i Simrishamn. Alla barnbarnen var där. Två av barnbarnsbarnen hade också fått hänga med för att schemat skulle gå och lösa. Men de kunde hålla varandra sällskap när de vuxna pratade om sitt.

– Det blev nog mest vuxenprat. Det var ju det som var meningen. Och de är ändå så stora att de kanske kommer att minnas det här när de bli äldre: ”Kommer ni ihåg var mormor Ami sa…”. Men det var nog vi som pratade mest.

"Jätteglada att vi gjorde det"

Det blev speciellt. Både med restaurangbesöket och med kaffestunden efteråt hos Ami. Gemensamma minnen avhandlades, historier berättades. Det fanns utrymme för att prata.

– Vi fick prata färdigt hela meningar både med henne och med varandra, säger Emma.

– Det var ett tydligt fokus på mormor. I vanliga fall är det hon som fixar och planerar. För en gångs skull fick vi fixa kring henne. Jag gillar ju att samla familjen och jag har ju sett hur hon tog hand om sin mamma och sina syskon så jag tror att inspirationen kommer från henne.

Efteråt var kusinerna glada åt att träffen blivit av utan att den hängts upp på någon födelsedag eller högtid.

– Vi gjorde det och vi är jätteglada att vi gjorde det.

Och det låter som att mormor/farmor uppskattade kvalitetstiden med barnbarnen.

– Det blev hur bra som helst. Någonting extra. Dom är duktiga både mina barn och barnbarn, säger Ami.

– Men det var väldigt omtänksamt av dem. Man blir lite rörd när man tänker på det.

Med sex barnbarn och åtta barnbarsbarn finns det hur som helst mycket att hålla i minnet. Hur det går i skolan och på fotbollsplanen till exempel. Men hon är intresserad och vill veta hur det går för de yngre och vad de tänker på.

– Jag försöker att hålla reda på dom. Det är roligt när det går bra för dem.

Flera av de äldsta barnen är pensionerade och bor nästgårds. De kommer på besök då och då. De som bor längre bort talar hon i telefon med ”var och varannan dag”.

– Det är väl inte alla som har det så men det har blivit såhär.

Familjen och sammanhållningen har alltid varit viktig för henne. Hon minns att det var samma med hennes farmor Mathilda och mormor Anna.

– Ja, vi hade mycket kontakt.

Och att hon fick baka var ju mer en bonus. Det är ju handarbete, bak och trädgård som hon gillar att pyssla med.

Det behöver faktiskt inte vara sju sorters kakor att välja emellan.

– Nej, det räcker med tre.