Balqis hölls fången i Syrien – nu hjälper hon ungdomar i Sverige
Balqis Khattab, 26, brinner för det hon gör och vet att hon gör skillnad. Varje dag. De ungdomar hon träffar dagligen på sitt kombinerade fritidshem och jobbcenter i centrala Malmö, är hennes liv. För dem är hon både coach, psykolog och kompis. Och lite av en mamma, trots att hon själv bara är några år äldre än dem.
2005 var hon knappt fyllda tolv år och hade nyss kommit hem från Syrien, föräldrarnas hemland, där hon hållits kidnappad under nästan ett år.
Balqis är född i Sverige
Balqis, som är född och uppvuxen i Sverige, åkte med sin mamma Malak Wahbeh på semester till Syrien. Men när de skulle resa tillbaka hem blev de stoppade av militärpolis på flygplatsen. Upptakten till dramat var att Balqis mamma ville skiljas. Det ville inte hennes pappa.
I Syrien är det pappan som har lagen på sin sida när det gäller familjerätt. Han beslutade sig för att hämnas på sin fru genom att bestämma att dottern skulle stanna i Syrien. Själv försvann han och Balqis flyttades runt till olika platser och bodde länge på någon slags militäranläggning.
Inte förrän han låg på sin dödsbädd bad han om förlåtelse
Hon minns inte att hon själv var rädd men hennes mamma var förtvivlad och flög fram och tillbaka mellan Syrien och Sverige, i ständig kontakt med advokater och ambassader.
Balqis lyckades till slut få ett så kallat rosa pass och smugglades bland annat in i Libanon, bara för att tvingas återvända till Syrien. Men till slut blev Balqis mamma den första kvinnan i Syrien som fick rätt mot sin man i ett familjemål. Hon fick 24 timmar på sig att hämta sin dotter och äntligen fick Balqis komma hem till Malmö.
Balqis mamma Malak Wahbeh om sin dotter
”Jag är så stolt över allt Balqis har åstadkommit under så kort tid av sitt liv. Hennes tålamod har fått henne att veta hur hon ska hantera olika situationer...”
– Jag tyckte själv att jag mådde bra men antar att jag hade något slags trauma efter vad som hänt mig. Jag fick aldrig någon hjälp, i stället gick jag till hundra procent in för allt jag gjorde. Och det gör jag fortfarande. Jag är aldrig rädd utan kastar mig in i saker jag tror på. Min envishet har jag främst fått från mamma. Men kanske är den och min oräddhet också något jag utvecklade under de månader jag hölls kvar i Syrien.
Balqis mörka ögon är fulla av beslutsamhet, men också av humor. När hon pratar om allt som hänt och allt hon gjort efter att hon kom tillbaka, utstrålar hon livsglädje. Hon verkar gilla utmaningar och risker och säger sig aldrig ha sökt ett jobb.
Jag gick in för skolan till hundra procent och hade alltid bra betyg
– Jag har i stället sett att vissa saker inte finns eller inte funkar i vissa verksamheter. Då går jag dit och säger vad jag tycker skulle kunna vara en bra lösning och att jag kan fixa det. Och sedan gör jag det, förklarar Balqis och ler stort, med glimten i ögat.
Pappan bad om ursäkt på dödsbädden
Hennes rättframma, självsäkra men också inkännande sätt har lett till många spännande projektanställningar och fina referenser. Hon har inte varit arbetslös sedan hon var fjorton. Men just i de där känsliga åldrarna i högstadiet, efter kidnappningen, kunde det gått illa.
– Jag gick in för skolan till hundra procent och hade alltid bra betyg. Jag jobbade också i restaurangbranschen från att jag var 14, och där satsade jag också fullt ut. Samtidigt började jag hänga med killkompisar, först i ett gäng, sedan i flera. Och även här var jag med så mycket jag bara kunde. Till mamma sa jag att jag jobbade ännu mer än vad jag redan gjorde.
– Redan då fattade jag nog att jag ville jobba med ungdomar på något vis. Jag var själv ung men hade en slags roll i de där gängen. Aldrig att de någonsin rörde mig eller försökte få mig att testa droger. Och de höll mig alltid utanför när det var dags för något brott. Men de frågade mig ofta om råd om relationer eller konflikter med andra och jag lyssnade och sa vad jag tyckte. Redan då var det många som tyckte att jag borde bli psykolog eller något liknande.
Balqis mamma Malak Wahbeh om sin dotter
”... Jag är också glad att hon har kombinerat de fina sidor hon fått av sina föräldrar till något positivt...”
I högstadiet blev Balqis pappa sjuk. De hade inte träffats efter bortförandet men nu ville han ses. Balqis mamma trodde att en försoning nog ändå skulle vara bra och övertalade sin dotter att hälsa på honom.
– Inte förrän han låg på sin dödsbädd bad han om förlåtelse. Han har aldrig haft lätt för att prata känslor. Jag förlät honom. I dag har jag generellt sett väldigt lätt att förlåta. Jag tycker att alla har rätt till en andra chans.
Hederskulturen är komplex. Jag kände ju killarna också. Visste hur jag skulle ta det med båda sidor
Uppmärksammat arbete Balqis gick ut grundskolan med fina betyg, började på ett bra gymnasium men fortsatte att hänga med värstingkillarna. Hon fortsatte sin karriär inom restaurangbranschen, numera med laglig timanställning, samtidigt som hon engagerade sig i föreningslivet. Hennes arbete blev uppmärksammat i stadsdelen Rosengård, där man såg hennes potential och gjorde henne till projektledare. Hon kastade sig rakt in i hedersproblematiken.
– Nu ville jag göra skillnad! Jag visste ju vad det handlade om. Men visste också att man behövde prata med tjejerna för sig och killarna för sig. Hederskulturen är komplex. Jag kände ju killarna också. Visste hur jag skulle ta det med båda sidor. Jag la mycket kraft i det ideella arbetet, under flera år.
Efter gymnasiet läste hon på högskolan och jobbade samtidigt på ett fastighetsbolag där hon själv föreslog att hon skulle vara arbetsledare för deras sommarvikarier. CSR (corporate social responsibility) innebär att ett företag tar socialt, samhälleligt ansvar utöver vad lagen kräver. Balqis jobbade just så, innan hon ens visste vad termen betydde. I Balqis och fastighetsbolagets fall blev det olika projekt med inriktning på integration och hållbarhet.
Bland annat tog det henne bara tre dagar att fixa ihop en mimfestival och fotbollsturnering med 27 lag – i samarbete med polis och räddningstjänsten som fanns på plats. Balqis chefer var imponerade. Så när hon väl, bland annat på uppmaning av ungdomar i området, kom med en färdig projektplan och budget för ett mer bestående ungdomsprojekt, fick hon fortsätta i en permanent lokal. En lokal hon givetvis själv valt.
Hit kommer ungefär lika många tjejer som killar, mest invandrarungdomar men också en del svenskar från olika delar av stan
– Vi öppnar vid fem. Sedan går jag inte hem förrän ungdomarna vill gå hem, berättar Balqis medan hon visar runt i de hemtrevliga lokalerna.
Möllan Basement – mötesplats för ungdomar
Vi sitter i mjuka soffor. De halvtomma godisskålarna på bordet skvallrar om en myskväll framför tv:n kvällen innan. Möllans Basement heter hennes och ungdomarnas mötesplats. Det ligger i stadsdelen Möllevången i centrala Malmö. Det unika med ”Möllan” är att det är ett centralt beläget, hipstertätt bostadsområde där det bor ungefär lika många svenskar som invandrare. Det är känt för sin torghandel och har ett populärt uteliv; här vimlar det av barer och restauranger. Men här finns också en del problem med droger och kriminalitet. Och ungdomarna behöver någonstans att vara.
Balqis mamma Malak Wahbeh om sin dotter
”... Det är skönt för mig att höra att hon hjälper så många och att hon kallas för 'Malmös psykolog'.”
– Hit kommer ungefär lika många tjejer som killar, mest invandrarungdomar men också en del svenskar från olika delar av stan. Vi har mycket aktiviteter ihop och jag har stenkoll på alla.
Balqis har ännu en anställd till hjälp med framför allt jobbcoachingen och hon lär upp vissa av ungdomarna till att bli ungdomsledare. Själv har hon det övergripande ansvaret och är samtidigt engagerad in i detalj.
– Är det så att en kille ska träffa någon ny tjej händer det att de vill att jag ska träffa dem först för att snacka. Jag vill gärna gå in på individplan, ofta för att minimera kulturkrockar. Ibland hänger jag med på fest till och med. När jag var yngre skyddade killarna i gängen mig. Nu skyddar jag de här ungdomarna. Och vi pratar mycket.
Inne på Möllans Basement är reglerna tydliga. Det räcker att en kille säger något taskigt till en tjej, så får Balqis veta det och tar tag i saken direkt. Ibland tar hon med ungdomar på möten hon går på, till exempel inom näringslivet.
...tanken med Möllans Basement är ju också att erbjuda jobbcoaching och fixa fram praktikplatser.
– Det är bra för dem att se hur det funkar där ute. Jag har kontakter överallt och tanken med Möllans Basement är ju också att erbjuda jobbcoaching och fixa fram praktikplatser.
Balqis pratar vidare om fler projekt, fler planer och drömmar. Bland annat om tjejprojektet Tjejdriven där hon tillsammans med Selin Altinidis ger tjejer möjlighet att plugga entreprenörskap och hjälp att stärka självförtroende och självkänsla.
– Jag vill inte ha ens fem minuter ledigt under en dag. Jag gillar när det händer grejer hela tiden. Och jag brukar tycka det mesta är lugnt. Jag gillar att vara med dessa ungdomar. Ibland säger de ”Du ska väl aldrig skaffa egna barn, för då kanske du glömmer oss…”
Foto: Karin Oddner och Privat