”Båda mina föräldrar visste att de skulle dö innan jag fyllt 9 år”
Sydni Dunns föräldrar visste att de skulle dö, och gjorde allt de kunde för att stärka dottern inför dagen hon skulle bli föräldralös – nu berättar hon.
Att förlora sina föräldrar är en oundviklig och sorglig del av livet, och jobbigt oavsett hur gammal man är när det händer. Men att förlora båda sina föräldrar redan som barn är nog svårt att sätta sig in i, om man inte råkat ut för det själv.
För Sydni Dunn präglades uppväxten av sorg och förlust, då hon förlorade sin pappa i aids när hon var fyra år gammal, och sin mamma i samma sjukdom fyra år senare. Men trots det fruktansvärda i att bli föräldralös vid så ung ålder så ser Sydni tillbaka på barndomen med mycket värme, för att hennes föräldrar – som visste att de inte skulle leva tillräckligt länge för att få se sin flicka växa upp – gjorde allt de kunde för att stärka och förbereda henne på ett liv utan dem.
I ett artikel på Vice skriver Sydni Dunn om den speciella uppväxten, och föräldrarnas kamp för att ge henne ett bra liv trots allt.
”Ingen förberedelse i världen kan förbereda ett barn på en förälders död. Ingen mängd förberedelse kan gör ett barn redo att bli föräldralös vid åtta års ålder. Men min mamma, som hade sett sin ungdomskärlek och pappan till sitt enda barn förlora kampen mot aids samtidigt som hon kämpade sin egen kamp, gjorde vad hon kunde för att ge mig de verktyg jag behövde för att stå ut de dagar, månader, år och årtionden efter deras respektive död”, skriver Sydni Dunn.
Förbereddes på sin mammas död
Hon berättar hur mamman inte försökte skydda henne från sorg och död, utan jobbade i stället för att dottern skulle lära sig omfamna det. När hennes pappa gick bort tre månader innan Sydni fyllde fyra år försökte mamman ändå förklara döden på ett småbarns nivå. Hon såg också till att pappan inte glömdes bort – så även om Sydni inte har så många egna minnen av honom har han varit en del av hennes uppväxt.
Efter ett biobesök en kväll börjar Sydnis mamma prata om vad som skulle hända om hon gick bort – Sydni skulle flytta från Texas till Louisiana för att bo med sin moster, och få bonussyskon och hund.
”Vad tyckte jag om den här planen? Hade jag några frågor? Faktum var att jag inte hade det – jag var så säker på att det inte skulle hända. Visst var hon sjuk ofta, men hon var ju inte döende”, beskriver Sydni sina tankegångar som barn.
Så har föräldrarnas bortgång påverkat henne
Men vid åtta års ålder fick Sydni se sig själv utan föräldrar. Men även från andra sidan graven försökte hennes mamma ge Sydni den bästa uppväxten – hos sin moster i Louisiana fick Sydni öppna kuvert med gamla minnen och bilder som mamman hade förberett åt henne.
Nu är Sydni lika gammal som hennes egen mamma var när hon fick veta att hon hade en dödlig sjukdom, och började planera för sin dotters framtid. Och hennes föräldrar hade varit stolta över vilken person hon har blivit.
”Mina föräldrars dödsfall är ingraverade i min identitet. Jag ser livet i tydliga före- och efter-kapitel. Jag har ångest över saker jag inte kan kontrollera och min sorg lurar bakom glädjefulla milstolpar som examensdagar, nya jobb och min bröllopsdag. Men de samlade ansträngningarna från min mamma och min familj lärde mig hur jag skulle hantera livets ofrånkomliga utmaningar från ung ålder.”