Maria: Att dansa är som medicin för kroppen

Efter reklamen: Se också: Zanna brinner för rullstolsdans: "Man glömmer smärtan."

Ända sedan jag var ­liten har jag alltid vetat att jag ville utbilda mig till sjuksköterska, jag strävade hårt efter min dröm och kämpade för att få höga betyg i skolan. År 2009 avslutade jag min sjuksköterskeutbildning och samma år gifte jag mig med Magnus.

Min svärmor sa ofta till honom att han var lyckligt lottad att ha hittat en fru som förmodligen aldrig skulle bli arbetslös. Det fanns en stor sanning i det, för under alla mina år inom yrket har det alltid varit brist på arbetskraft.

Efter att ha provat många olika avdelningar, både som elev och som färdigutbildad sjuksköterska, kände jag att jag föredrog att arbeta på en medicinsk avdelning.

Drabbades av stress – blev sjukskriven

Magnus och jag fick en dotter år 2010 och en son år 2012, och vi lyckades balansera familjelivet även om jag hade skiftande arbetstider.

I början av 2020, när coronakrisen slog till i Sverige och i resten av världen, hamnade sjukvården under en enorm press. Vi sjuksköterskor kunde genom en särskild ordning få en generös ekonomisk ersättning om vi arbetade övertid, och i samråd med Magnus tog jag på mig extrapass och mer därtill.

Pengarna var lockande, men jag ville också göra en insats i en svår tid.

relationerKarin: Uppsägningen blev vändpunkten i mitt liv

Jag fortsatte att köra på i månader men plötsligt sa det stopp. En morgon kunde jag inte komma ur sängen, och när jag äntligen kämpade mig upp började jag gråta och skaka överallt.

För att göra en lång historia kort hade jag drabbats av massiv stress, och trots att jag sjukskrevs och omedelbart fickbehandling blev rehabiliteringsprocessen lång.

Började jobba deltid, men behövde en hobby

Vår familjeläkare var mitt ankare under vägen, och när jag började återhämta mig rekommenderade hon att jag arbetade deltid i ett par år och helt avstod från övertid.

Hon menade också att jag behövde en hobby som var min egen, där jag kunde uppleva en mental fristad.

– Vad sägs om simning? Yoga? Fitness? Stickning? föreslog hon.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Jag provade både simning och yoga, men det gav inte önskad effekt. Båda aktiviteterna kunde klämmas in i mitt dagliga schema, men mina tankar fortsatte att vandra på sitt eget sätt.

Snabbt upptäckte jag det som andra som drabbats av stress hade berättat för mig, nämligen att när man väl blivit drabbad, så har stressen på något sätt hittat sin väg in och kan därför komma tillbaka lätt.

Det stämde, för även om jag arbetade deltid och fick otroligt mycket stöd från Magnus och familjen, behövdes inte mycket för att jag skulle få hjärtklappning och bli nervös. Så hade jag aldrig känt tidigare, inte ens under tiden då min stressjukdom utvecklades.

Dansen ger mig motion och glädje

En dag gick jag förbi en dansskola och såg två kvinnor lämna platsen med sina träningsväskor – de strålade av glädje, livslust och energi. Det fick mig att gå in på dansskolan för att fråga om möjligheterna att börja på en nybörjarkurs.

– Jag har aldrig dansat tidigare och kan faktiskt inte dansa alls, men jag tror att det skulle göra mig gott, sa jag.

relationerSanna: Jag förstod inte att jag var utbränd

Fyra dagar senare dök jag upp till min första danslektion och det är det bästa jag någonsin gjort för mig själv! Vi är 18 personer i gruppen, sju män och elva kvinnor, och paren matchas slumpmässigt från gång till gång. Det fungerar perfekt.

Dans ger mig motion på ett glatt sätt. Det har också gett mig nya vänner och nya färdigheter, men framför allt tvingar dansen mig att ta en mental paus. När jag dansar måste jag vara fullständigt närvarande, annars kan jag inte hålla takten eller ta rätt steg.

Det känns som en stor befrielse, och efter en timmes dans känns det som om min kropp har fått en dos av vitaminer medan mitt sinne har varit på semester i 14 dagar. Då kan jag klara allt!

Som en bonus har dansen också gett mig inspiration och lust att odla min feminina sida mer genom hår, kläder och smink. Magnus uppskattar det mycket och han är inte längre avvisande för tanken på att vi i framtiden ska dansa tillsammans.