Åsa Sechers föräldrar har gift sig tre gånger – och skilt sig däremellan
– Jag har själv aldrig haft några långa relationer, säger hon.
Så länge radiojournalisten Åsa Secher kan minnas har hennes föräldrar bråkat, om allt mellan himmel och jord. Flera gånger under hennes uppväxt var det tal om att de skulle skiljas, men trots alla öppna gräl hemma vid middagsbordet, och att hennes pappa då och då såg sig om efter en ny lägenhet, höll de ihop.
– Visst fanns det stunder som var bra, men de har alltid haft en konfliktfylld relation, berättar Åsa, 33.
Åsas föräldrar träffades 1981 och gifte sig på pingstafton 1983. Året därpå kom Åsas syster till världen, och två år senare föddes Åsa.
Se också: 5 oväntade saker som kan öka risken för skilsmässa
Som liten var det två saker hon var rädd för. Det ena var tjuvar, och det andra att mamma och pappa skulle skilja sig.
– Som äldre kan jag tycka att det kanske hade varit bättre om de skilt sig, så hade man sluppit de där bråken. Men när skilsmässa kom upp på tapeten ställde jag och min syster till med enormt dramatiska scener och la oss på golvet och skrek ”nej, nej, nej, ni får inte skilja er!” säger Åsa och skrattar åt minnet.
Sjävklart tyckte Åsa och hennes två år äldre syster att det var jobbigt när föräldrarna var osams. Åsa vill dock inte beskriva barndomen som traumatisk.
– Mamma och pappa är verkligen inga dåliga föräldrar, de har ställt upp för oss i alla lägen, till hundra procent. Visst har de haft sina konflikter som vi blivit indragna i, men de har alltid tagit sitt föräldraskap på största allvar, säger hon.
Skilde sig och gifte sig samma år
Sommaren 2007 är Åsa ute och reser. När hon kommer hem kommenterar hon sina föräldrars grälande, som hållit i sig under alla år, och säger till sin mamma: ”Men varför skiljer ni er inte bara?”
– Då svarade mamma: ”Det har vi redan gjort.” Haha! Det var jättemärkligt att få reda på det i efterhand, säger Åsa.
Föräldrarna flyttade isär, men redan samma höst, i november 2007, gifte de om sig och flyttade ihop igen.
Men bråken fortsatte och efter en tid flyttade de isär igen, dock utan att skilja sig. Det gjorde de i stället tio år senare, 2017. Men säg den olycka som varar för evigt…
– På våren 2019 ringde min syster och sa ”har du hört? De ska gifta sig igen”. Vi bara skrattade och tänkte ”herregud, vad håller de på med?”
Åsas syster bestämde sig för att inte stötta föräldrarnas berg-och-dalbana till förhållande. Åsa själv tyckte att det kanske inte var en jättebra idé att gifta sig igen, men tyckte att de som vuxna människor får göra som de vill.
– Ingen blir väl gladare än jag om de kan hitta ett sätt att vara med varandra på, om de kan sluta bråka och älska varandra tills döden skiljer dem åt. Jag har varit vittne de två gånger de gift om sig, och de verkade väldigt lyckligast nu senast. Det var fint att få uppleva det.
Gjort en radiodokumentär om sina upplevelser
I samma veva som föräldrarna gifte sig våren 2019 sökte Åsa in till en fortbildningskurs i personligt berättande i radio på Stockholms dramatiska högskola. Till ansökningen skulle hon ha med sig en personlig berättelse och frågade föräldrarna om det var okej att söka med deras stormiga historia. Det fick hon.
Och när hon kommit in på kursen frågade hon om det var okej att göra en dokumentär om dem under utbildningen. Även det fick hon okej på.
– Trots att intervjuerna med min familj bitvis var jobbiga var de nog bra för oss allihop. Jag pratade med mina föräldrar på ett sätt jag inte brukar, jag lyssnade bättre och började inte tjafsa med dem som jag skulle gjort i vanliga fall. Det är sällan man sätter sig ner och pratar igenom något ordentligt. Det blev nästan terapeutiskt, säger Åsa.
De har sagt att de höll ihop för vår skull
Och när dokumentärredaktionen på Sveriges Radio P1 fick höra Åsas arbete blev de intresserade. Söndagen den 31 maj 2020 sändes dokumentären i radio.
– Så det blev flera steg av godkännande från deras sida innan historien når ut offentligt, det var väldigt viktigt för mig att de var bekväma hela vägen.
Medlade mellan sina föräldrar
När Åsa var liten tog föräldrarna till sig av barnens protester när de bråkade för mycket och pratade om skilsmässa.
– Våra utbrott lyckades väl på det sättet att uppmärksamheten hamnade på oss i stället. När vi blev ledsna var de tvungna att backa i stunden. De har sagt att de höll ihop för vår skull, men de har ju fortsatt bråka sedan jag blivit vuxen, så det argumentet håller ju inte i dag! säger Åsa med ett skratt.
När Åsa var i 16-årsåldern flyttade hennes syster utomlands och var borta i 10 år. Under sina första vuxna år blev Åsa som en medlare mellan sina föräldrar och den som fick stötta dem mellan varven.
– De vände sig mycket till mig båda två, och i efterhand har jag förstått att det inte var så bra. Dels för att det ju var deras konflikt, men också för att det har gjort att jag känner ett ansvar att hålla ihop saker och ting.
Åsa upplever att den stora inblicken i föräldrarnas relation har satt spår som följt med henne in i vuxenlivet.
– Det har tagit jättemycket energi av mig, energi som jag skulle kunna ha lagt på andra saker. Och deras relation hänger kanske ihop med att jag aldrig haft några långa relationer i vuxen ålder, eftersom jag varit så involverad i deras i stället.
Åsa har även fått en ganska skev bild av tvåsamhet och kärlek.
– De håller tvångsmässigt fast vid varandra, men det är inte så mycket kärlek jag ser, mest bråk. Vad ger det för bild av giftermålet liksom?
Någonstans måste det väl finnas kärlek i botten
Under intervjuerna med föräldrarna har Åsa konfronterat dem med hur hon påverkats av konflikterna genom åren.
– I slutet av dokumentären hör man hur de reagerar, men jag tror vi är ganska överens om att det var bra att jag konfronterade dem. Det kom fram saker vi inte pratat om förut.
Fortfarande tillsammans
Under årens lopp har Åsa funderat mycket på varför vissa par håller ihop, trots att de bara bråkar hela tiden. Vad är det som gör att de inte kan leva utan varandra?
– Någonstans måste det väl finnas kärlek i botten, men det handlar väl också om att har man levt ihop i 40 år, som mina föräldrar, vet man inte hur livet skulle se ut utan den andra personen, säger Åsa.
Hon vill inte kalla det en vana, men hon tror det ligger något i att om man har lagt så många år av sitt liv på en relation till en annan människa så är det svårt att klippa bandet.
– Jag tror inte att mina föräldrar själva förstår vad det är som gör att de inte kan släppa taget.
I dag är Åsas mamma 70 år och hennes pappa 65. De är fortfarande särbos, men har pratat om att flytta ihop igen när Åsas pappa går i pension.
– Jag tror att de kommer hålla ihop nu, om inte annat för att de känner att det skulle vara orimligt att skilja sig igen. Jag tror att de har landat i känslan att ”nu får det vara så här tills vi dör, nu bestämmer vi oss för att det är vi”. Såklart kan det ändras, men just nu känns det som att de är nöjda och glada med det beslutet, och att de vill vara med varandra.
Här kan du lyssna på Gifta för tredje gången
Åsa Sechers dokumentär Gifta för tredje gången finns att lyssna på i appen Sveriges Radio Play, på sverigesradio.se och i appar där poddar finns.
