Artisten Jenny Silver sadlade om till lokförare
När det lilafärgade tåget rullar in på perrongen på Ängelholms station vinkar Jenny Silver glatt till lokföraren. Han öppnar dörren och de byter några ord, kollegor emellan. I dag är hon ledig, och civilklädd, men ofta är det Jenny som sitter vid spakarna på Pågatågen som rullar kors och tvärs genom Sydsverige.
– I natt måste jag stiga upp strax före klockan tre för att hinna till arbetet som börjar 4.00. Det tidigaste passet börjar klockan 3.52. Jag kan säga att då lägger jag inte någon perfekt makeup innan jag går till jobbet. Sådana morgnar har jag snitslad bana med kläder och annat för att det ska gå snabbt, säger hon skrattande.
Jenny Silver har en lång artistkarriär
Jenny Silver, 45, har arbetat som artist i drygt tjugo år. Hon började redan som 16-åring och slog igenom som sångerska i dansbandet Candela. Sedan var hon soloartist några år. I början av 2000-talet var hon sångerska i rockbandet Holden som bland annat turnerade i USA. Hon har gjort huvudroller i musikaler som Evita och Jesus Christ Superstar, medverkat i Melodifestivalen tre gånger, och samarbetat med artister som Totta Näslund och Owe Thörnqvist. Meritlistan är både lång och bred, men för några år sedan kände Jenny att hon hade tappat lite av glädjen och lusten till musiken.
– Jag ville prova på något annat. Det är mycket snack i musikbranschen och mycket som man inte själv kan styra över. Man ska försöka hålla sig vän med alla och uppfinna sig själv på nytt. Jag blev väldigt trött på det. Och så var jag borta från barnen för mycket. Det var inte kul längre, säger hon.
Jenny och hennes man Boris Glibusic har barnen Marloe, 6 år, och Sonia, 4. För tre år sedan flyttade familjen från Göteborg till Jennys barndomsstad Ängelholm. De ville att barnen skulle växa upp i en lugnare miljö med närhet till naturen, havet och komma närmare familjen.
Jag var borta från barnen för mycket
– Nu bor vi i en villa med en liten trädgård och bara cykelvägar utanför dörren. Och barnen kan träffa sina morföräldrar ofta. Mina föräldrar bor i Ängelholm och Helsingborg. Det är perfekt.
Göteborg var hennes hem i tio år, och hon älskar staden.
– Men att kånka barnvagnen upp och ner för trappor i ett hus utan hiss, och gå till parken tio minuter bort om vi skulle ut, blev för jobbigt.
Boris, som är skådespelare, är född i Jönköping. Somrarna brukar familjen tillbringa i Kroatien. Då får barnen träffa sina farföräldrar som har ett hus där.
Jenny Silver är aktuell i Packmopedsturnén
Efter flytten tillbaka till Skåne hade Jenny bestämt att hon skulle börja plugga. Men att det blev tågförare var lite av en slump.
– Jag kom även in på en utbildning inom stadsplanering. Jag har alltid varit intresserad av teknik och att köra grejer. Jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet och hade planer på att bli arkitekt eller pilot. Det är faktiskt samma tester man gör för att bli lokförare som pilot, det är samma egenskaper som behövs. Noggrannhet, uppmärksamhet på detaljer, simultanförmåga. Man måste kunna hålla huvudet kallt när något händer. Det krävs en kvinna helt enkelt, säger hon med ett skratt.
Efter cirka ett års utbildning på Trafikverksskolan i Ängelholm har Jenny nu behörighet att köra regionaltågen, Pågatågen, i Sydsverige. Hon är timanställd och jobbar ungefär halvtid.
– Det funkar fantastiskt bra och jag trivs jättebra. Jag fick erbjudande om fast anställning men tackade nej. Ibland blir det mer är halvtid, men då känner jag ofta att det går ut över familjen och annat som jag också vill hinna med.
Dit hör naturligtvis även musik och sång som alltid kommer att vara en viktig del av hennes liv.
– När jag började köra tåg kände jag att musiken i mig vaknade till liv igen på ett sätt som jag inte känt på länge. Ofta kommer jag på textrader och melodislingor när jag kör. När tåget står still sjunger jag in dem på min telefon, avslöjar hon.
Nyligen spelade Jenny in en ny låt med delvis egenskriven text, i samarbete med Bert Karlsson. Honom har hon känt sedan 1994 då han släppte Candelas första platta. Sedan dess har de träffats här och där genom åren.
– Bert brukar säga: ”Jenny du borde vara en större stjärna än du är”. Då brukar jag säga att det räcker så bra för mig. Han ringer ibland när han har något på gång, och går alltid rakt på sak. Inget: ”Hej, hur är läget?” Jag trivs väldigt bra att jobba med folk som är raka, och det är Bert.
Nu i juli ger sig Jenny ut på turné under tio dagar. Hon är en av artisterna i Packmopedsturnén som genomförs i Värmland för 27:e året i rad.
– Det ska bli jätteroligt! Jag gillar ju att köra saker och alla medverkande kör på veteranmopeder mellan spelplatserna. Anders Lundin och vispoeten Christina Kjellsson är ett par andra som deltar i år, tillsammans med turnéns skapare Göran Samuelsson.
Fått positiva reaktioner
Jenny berättar att många av hennes artistkollegor tycker att hennes nya yrkesval är väldigt coolt.
– Många kvinnor känner sig skrämda av teknik men man behöver inte kunna så mycket sådant, allt är datoriserat. Den utbildning man behöver ha om motorer och el får man. Och det är inga tunga grejer när man kör persontåg. Jag gillar att ge mig på oväntade saker, och jag tycker nog själv att jag är lite cool om jag ska vara ärlig, säger hon leende.
Ibland känner jag mig som en cowboy i min stålhäst när jag blåser igenom skogar och fält
Den mörka sidan av lokföraryrket har Jenny varit förskonad ifrån, men hon tänker på vad som kan hända.
– När jag kört klart kliver jag ofta av tåget och tackar, någon högre makt, för att allt har gått bra. Jag har en oerhörd respekt för min arbetsplats för jag vet att det går så fort, vi kör 160 km/h. Och bromssträckan är väldigt lång. Vid ett tillfälle hoppade en tjej ner på spåret och började springa mot loket. Det var chockerande! Men då hade jag så låg fart att jag kunde stanna. ”Nu händer det”, for genom mitt huvud innan jag stod stilla. Hela kroppen gick in i katastrofläge. Efteråt fick jag gå av mitt pass så skakad blev jag, berättar hon.
Vid ett annat tillfälle stod en stor älg tvärs över rälsen och tittade på tåget. Den gången skulle Jenny inte ha hunnit bromsa i tid, men älgen hoppade undan i sista sekunden.
Gillar inte att stå på scen
Mycket roligare är det att prata om allt fint hon upplever i jobbet.
– Ibland känner jag mig som en cowboy i min stålhäst när jag blåser igenom skogar och fält. Det är en väldig frihetskänsla. Och jag blir rörd av de möten och avsked jag ser på stationerna. Små barn som möter mamma, pappa eller mormor och morfar, kärlekspar som tar farväl, vänner som följer varandra till stationen. Jag älskar det.
Jenny trivs utmärkt med att kombinera sina båda, vitt skilda, yrken och har inte funderat på om hon vill bli artist på heltid i framtiden när barnen har blivit större. Förutsättningarna måste vara de rätta för att hon ska trivas.
– Jag är absolut inte någon stjärna som vill stå längst fram. Jag gillar inte ens att stå på scen. Det är inte det roliga. Jag är en lagspelare, tycker om att sjunga och musicera tillsammans med andra, och bjuda publiken på bra underhållning. Just nu tycker jag det är jättebra att göra en turné på sommaren, en kring jul och däremellan enstaka artistjobb.
Vem är Jenny Silver?
Ålder: 45 år.
Bostad: Villa i Ängelholm, Skåne.
Familj: Sambon Boris Glibusic, barnen Marloe, 6 år, och Sonia, 4.
Yrke: Sångerska och lokförare.
Aktuell med: Packmopedsturnén i Värmland.
Jenny Silvers karriär i korthet
- Sångerska i dansbandet Candela 1991-1996 (under namnet Jenny Öhlund).
- Som soloartist gav hon bland annat ut albumet Lycklig 1997.
- Sångerska och frontfigur i rockbandet Holden 2000–2004.
- Har uppträtt i flera musikaler, bland annat som Sarah Brown i Guys and Dolls 2007 och rockhäxan Antonia i Grymt 2008.
- Har deltagit i Melodifestivalen flera gånger (bl a 2010 och 2013).
- Programledare för barn- och ungdomsprogrammet Ponnyakuten i SVT 2011.
- Lokförare på deltid sedan 2017.