Ulrika Ewerman lärde känna sin syster efter hennes död
Ulrika Ewerman träffade aldrig sin storasyster Monica. Hon omkom, bara 16 år gammal, i en mc-olycka i Turkiet två år innan Ulrika föddes. Det blev slutet på den himlastormande och dramatiska kärleken mellan Monica och hennes åtta år äldre pojkvän Magnus. Nu har Ulrika skrivit boken Monica Magnus 1966 om kärlekssagan med ett tragiskt slut – och äntligen lärt känna systern som man aldrig pratade om under uppväxten.
Jag blev till för att min mamma skulle orka leva när Monica hade dött. Jag blev ett plåster och kallades till och med för det
– Jag var inget kärleksbarn, jag var ett sorgbarn. Jag blev till för att min mamma skulle orka leva när Monica hade dött. Jag blev ett plåster och kallades till och med för det, berättar Ulrika.
Se också: Frida Boisens mamma tog sitt liv ”för att hämnas”
Visst kände hon till att systern funnits, det fanns ett foto på Monica i bokhyllan och familjen besökte hennes grav ibland. Men föräldrarna stängde till om sorgen och ville inte prata om Monica, det var ett trauma som gjorde för ont.
– Jag skulle vara den glada flickan och lärde mig tidigt att inte fråga om Monica, som barn anpassar man sig, fortsätter Ulrika.
Men i alla år har hon funderat på vem Monica egentligen var. Hur var systern hon aldrig fick lära känna och hur var kärleken till Magnus – den som var så stark och motarbetades så hårt av familjen. Mitt i livet blev funderingarna allt starkare och Ulrika bestämde sig för att ta reda på mer.
Genom brev, vykort, dikter, ett fotoalbum och många innerliga samtal med vänner till Monica och Magnus växte bilden av Monica fram i form av en roman. Det blev en berättelse som bygger på verkliga händelser men där Ulrika själv skapat sin bild av systern, pojkvännen och deras förhållande.
– Jag skrev boken till min bror. Han var elva år gammal när Monica dog och han hade förträngt allt. Jag tänkte att om jag tar reda på vad som hände så skulle han få tillbaka sin syster och kunna sörja henne, säger Ulrika.
Även för henne blev efterforskningarna och skrivandet ett sätt att bearbeta familjetraumat och gå vidare – och ett sätt lära känna Monica. Det innebar starka känslor och en hel del tårar.
Trotsig och stark
Ulrika fick göra en tidsresa till mitten på 1960-talet då den tonåriga Monica bodde med mamma Anna-Britt, pappa Emil och lillebror Anders i Uppsala.
– Monica var en kreativ och smart tjej som skrev dikter, målade och höll på med silversmide. Hon var eftertänksam och allvarlig. Hon var också en brådmogen tjej som såg ut och verkade äldre än hon var, hon hade växt förbi sina jämnåriga och umgicks helst med äldre. Hon var en rebell som var trotsig och stark, berättar Ulrika och tillägger:
– Hon var också väldigt vacker, vilket nog inte var så enkelt alltid.
Ulrika kände ett släktskap med sin storasyster och upptäckte likheter och olikheter under arbetet med boken.
– Vi delar det kreativa, jag började med silversmide utan att veta att hon också hade hållit på med det. Jag har fått höra att Monica drömde om att gå på Konstfack och jag gick ju där utan veta att det var min systers dröm. Jag kan känna igen mig i det allvarsamma och eftertänksamma, men jag var aldrig rebellisk som hon var. Jag har funderat mycket på var hon fick styrkan att stå upp för sig själv och gå sin egen väg. Hon var enormt mogen för sin ålder.
Magnetisk kille
För när Monica blev kär i Magnus – och han i henne – ställdes allt på sin spets i familjen. Mamma Anna-Britt kunde inte acceptera den åtta år äldre pojkvännen, som hon tyckte hjärtligt illa om och menade var helt fel för hennes dotter. Varför ville en vuxen man vara tillsammans med en skolflicka? Att Monica föll för Magnus var däremot inte så konstigt.
– Han var en karismatisk och magnetisk kille som gjorde avtryck. Han var snyggast i Uppsala och en central gestalt i stan, det hände alltid något när han var med. Han körde motorcykel snabbast av alla och sågs nog som farlig och spännande, säger Ulrika.
Men Magnus var en komplex person med många olika sidor. Han var snäll, lugn, varm och älskvärd men levde med stora humörsvängningar som gjorde att han inte mådde bra. Han planerade att studera på universitetet, men umgicks samtidigt i kriminella kretsar.
– Det var en väldigt passionerad kärlek, en sådan kärlek som det inte är alla förunnat att uppleva. Kärleken mellan Monica och Magnus var stark och det berodde nog på att de var två särlingar som hade hittat rätt.
Mamma Anna-Britt gjorde vad hon kunde för att stoppa förhållandet, men trots olika försök att sära på paret gick det inte. Monica rymde flera gånger för att få vara med Magnus. Resultatet blev en djup konflikt mellan Monica och hennes mamma.
– Det blev en känslomässig kamp. Monica var kaxig och störig, hon gjorde som hon ville och vägrade komma hem. Anna-Britt blev oresonlig och tappade kontrollen. Hon krävde att Monica skulle lyda och slog henne, berättar Ulrika.
Barn förväntades lyda sina föräldrar på 1960-talet, men det gjorde inte Monica. Visst finns det stora skillnader på då och nu men efter många timmars research slogs Ulrika mer av likheterna.
– Det var inte alls så gammaldags, mossigt och fyrkantigt som vi föreställer oss. När det gäller vänskap och kärlek är det sig likt trots att 50 år har gått. Men en skillnad är nog att man inte pratade om sorg och svåra saker lika mycket som vi gör i dag.
Obearbetat trauma
För så blev det ju när Monica, nyss fyllda 16 år, dog i mc-olyckan i Turkiet sommaren 1966 dit hon rymt med Magnus, utan föräldrarnas vetskap. Den första resan ut i stora, vida världen innehöll äventyr och romantik, men fick ett tragiskt slut. Och när hans älskade Monica hade dött var Magnus förkrossad av sorg och skuld.
För familjen blev Monicas död ett obearbetat trauma som präglade Ulrikas uppväxt. I efterhand kan Ulrika ångra att hon som vuxen inte frågade sin nu döda mamma mer om Monica, att de inte pratade ut.
Från början var det ett privat projekt att skriva om Monica och Magnus, men efterhand insåg jag att andra nog också skulle vilja läsa den här klassiska kärlekshistorien
– Från början var det ett privat projekt att skriva om Monica och Magnus, men efterhand insåg jag att andra nog också skulle vilja läsa den här klassiska kärlekshistorien, säger Ulrika som tillhör den mycket lilla del som fått ett spontaninskickat manus antaget av ett bokförlag och nu alltså debuterar som författare.
– Det är jag fantastiskt glad och stolt över, fortsätter Ulrika som arbetar som tjänstedesigner.
Men det som betyder allra mest är att hon äntligen efter alla år har fått lära känna sin syster.
– Om hon hade fått leva tror jag att hon hade fortsatt gå sin egen väg och jag tror att hon hade fått ett bra liv med mycket kärlek. Det hade hållit mellan henne och Magnus. Deras kärlek var på riktigt, de valde varandra om och om igen. Om jag hade kunnat träffa Monica? Ja, då hade jag bara velat sitta bredvid henne och hålla henne i handen.
