Anneli blev sexuellt utnyttjad av sin egen pappa
Anneli Söderlund är 37 år och har gått igenom ”ett helvete på jorden” som hon själv uttrycker det.
Hemma i lägenheten i Söderhamn har hon plockat fram en hög tidningsurklipp och myndighetspapper.
Rubrikerna ger henne kalla kårar än i dag. ”Var finns Anneli?” ”Anneli, 14 år, bortrövad av satansdyrkare” ”Flickan kan sväva i stor fara”.
Pappans övergrepp på henne började tidigt och pågick under många år. De förstörde större delen av hennes uppväxt och har satt djupa spår, öppna sår i hennes själ.
Anneli bläddrar och kommer till domen som fällde hennes pappa för sexuella övergrepp. Hennes ansiktsuttrycket förändras, mörknar. Trots att det gått mer än 22 år minns hon det med skräck, som om det var i går.
– Jag får något tungt i bröstet och svårt att andas. Alla känslor av ångest, oro, skuld och skam kommer tillbaka.
Anneli visar ett foto från när hon var ett år gammal. På bilden syns en glad flicka i en rosa klänning.
– Här hade jag ingen aning om vad som skulle hända. Men jag vet att den här lilla tjejen bar på en överlevnadsinstinkt som var enormt stark, annars hade jag inte varit här i dag.
Låtsades sova och bad till gud
Anneli kan minnas övergrepp från att hon var fem år gammal. Det var vid den tiden som hennes föräldrar skilde sig och hon och lillasystern, som då var tre år, bodde varannan helg hos pappan.
– Det är så långt tillbaka jag kan komma ihåg, men jag är ganska övertygad om att det började många år tidigare.
Anneli berättar om “mysmorgnar”, som pappan kallade dem, då låg de bredvid varandra och tittade på porrfilm. Hon minns också hur hon kunde vakna mitt i natten och känna hans händer på sin kropp – samtidigt som han tillfredsställde sig själv.
– Jag låtsades sova, andades tungt och bad till gud om att det skulle upphöra.
Anneli pausar, tittar ner i bordet och tar ett djupt andetag.
Jag kunde inte bearbeta känslorna utan rymde till en satanist
Under den här tiden hade Annelis pappa träffat en ny kvinna. En gång kom hon in i sovrummet och såg vad som hände. Men i stället för att ingripa stängde hon dörren och gick därifrån. Hon låtsades som om ingenting hade hänt.
– Jag blev besviken över att hon inte gjorde någonting för att stoppa pappa, bad honom sluta, eller hjälpte mig att bli fri från det helvetet som jag befann mig i.
För Anneli gick de följande fem åren ut på att hålla ihop, att inte gå sönder. Hon vågade inte berätta för någon. Hon var rädd för att pappan skulle bli arg och förvisa henne eller att han skulle hamna i fängelse. För att orka med livet växte en låtsaskompis fram. Den blåa Dinosaurien. Den kom till henne varje gång hon utsattes för övergrepp.
– Min låtsaskompis var den enda som hjälpte mig att ta mig igenom stunderna som äcklade mig så mycket.
Redan som liten tänkte Anneli att det nog var hennes eget fel att hon blev utsatt, och hon kände skam.
Lillasyster berättade
Att det hela tillslut uppdagades kan Anneli tacka sin lillasyster för. En kväll avslöjade systern för mamman vad som skedde när de var hos sin pappa.
– Först då förstod jag att hon hade sett saker utan att säga något.
Först hade Anneli svårt att berätta.
– Mamma gav sig inte, jag minns hennes skarpa blick och kunde inte ljuga längre.
Min låtsaskompis var den enda som hjälpte mig
Anneli var rädd för vad som skulle hända hennes pappa när deras hemlighet avslöjades. Han hade sagt till henne att de skulle behålla den för sig själva. Skulle pappa sluta älska henne?
– I dag förstår jag inte hur jag kunde tänka så. Men barn är in i det längsta lojala mot sina föräldrar och vill inget hellre än att bli älskad av dem.
Mamman ringde polisen som kom redan samma kväll. Då brast det för Anneli, hon orkade inte bära på sin hemlighet längre. Anneli fick genomgå förhör och med hjälp av dockor fick hon visa vad som hade hänt. Eftersom hon kunde ge en så pass detaljerad beskrivning av händelseförloppet dömdes pappan till åtta månaders fängelse och Anneli fick 50 000 kronor i skadestånd.
Se också: Caroline om våldet: "Han kissade på mig och mamma"
– Det är skrattretande. Han fick ett kort fängelsestraff och jag fick en liten summa pengar för det jag blivit utsatt för under så många år, år som förstört resten av mitt liv. Bara mina psykologbehandlingar har kostat mer och jag är fortfarande inte färdigbehandlad.
Fick inget stöd
Efter domen hade de alla behövt stöd. Framförallt Anneli, men även hennes syster och mamma. Men de fick själva bearbeta det som hänt. Anneli var elva år och kunde inte hantera det. Hon fick det tufft känslomässigt och började bråka mycket med sin mamma.
– Jag var besviken för att hon inte gav mig ett tillräckligt tryggt liv. Hade hon gjort det så kanske jag hade vågat berätta om övergreppen.
Anneli började dricka alkohol, röka och lyssna på black metalmusik och hon anslöt sig till ett gäng som kallade sig satanister. Redan som tolvåring började hon ha sex och hon skar sig själv för att offra sitt blod till satan.
– Det kändes fullständigt normalt för mig. Många jag umgicks med skar sig. Och att ha sex, låta någon använda min kropp hur de ville, det var jag ju redan van vid.
Annelis mamma sökte förgäves hjälp hos socialtjänsten i Sundsvall. Till slut bestämde hon att dottern skulle flyttade till sin morbror och hans fru.
Trots att Anneli tyckte mycket om sin morbror räckte det inte för att ta sig ur den negativa spiral hon fastnat i. Hon beskriver tiden som ett enda stort mörker. Hon skar sig, rökte, drack och stal för att ha råd att köpa alkohol och cigaretter. Två gånger försökte hon rymma till en man hon träffat via en dejtingsida på internet. Han var också satanist. Första gången blev hon stoppad av sin morbror och hans fru. Andra gången lyckades hon komma iväg utan att bli upptäckt.
Trasig inombords
14 år gammal kom Anneli till en lägenhet utan varmvatten och med golvet fyllt av sopor och snus. Där fick hon sova på en madrass och hon ställde upp på allt han bad om.
– Jag blev som en fånge i lägenheten och jag blev hans egendom. När han ville ha sex med mig ställde jag upp. Det låter hemskt, men jag var redan så trasig inombords och jag trodde att jag var kär i honom.
Hemma var morbrodern, hans fru och Annelis mamma jätteoroliga. De gick ut i tidningarna och och vädjade om hjälp allmänhetens att hitta henne. Efter två månader på rymmen blev tillvaron för farlig och en vän till Anneli kontaktade polisen och avslöjade var hon var.
– Mannen blev dömd för sexuellt utnyttjande av minderårig, ofredande och olaga hot. Det var först då jag insåg att det inte var rätt att män fick utnyttja min kropp på det sättet de gjort. Trots den insikten hade hon svårt att säga ”nej, jag vill inte”.
Anneli placerades i ett HVB-hem i Södra Sverige. Hon blev kvar där under ett par år och det var där livet vände. Hon blev en riktig plugghäst och fick bra betyg och stannade kvar till hon fyllde 17 år. Därefter flyttade hon till egen lägenhet i en annan kommun och började gymnasiet.
Jag har djupa sår inom mig och kommer nog aldrig att bli fri från de smärtsamma minnena
– När jag fyllde 18 år kände jag att det var dags att träffa min familj igen, så jag valde att byta gymnasium och flytta tillbaka.
Strax efter att Anneli kommit hem tog hon kontakt med sin pappa.
– Jag var tvungen att våga möta honom igen. Trots allt saknade jag honom.
Det gick bra under ett år, men sedan blev minnena för starka och Anneli var tvungen att bryta med pappan för alltid.
– Ena sidan av mig ville förlåta men den andra kommer nog aldrig att kunna göra det. Han har förstört stora delar av mitt liv. Jag har försökt att hata honom på alla tänkbara sätt, men jag har också insett att jag trots allt älskar honom. Den insikten har varit viktigt i min bearbetningsprocess. Att kunna vara ärlig mot mina känslor, oavsett om de anses rätt eller fel.
Föreläser med Släpp skammen
Anneli berättar att hon fortfarande kämpar med sina tankar, känslor och främst med att våga lita på andra.
– Jag har djupa sår inom mig och kommer nog aldrig att bli fri från de smärtsamma minnena från min barndom. Fortfarande har jag mardrömmar och reagerar starkt på vissa dofter, som till exempel Ettan snus. Pappas snusfingrar triggas genast fram på min näthinna…
Man kan aldrig glömma, men man kan ta sig vidare med hjälp. För Anneli har systern, mamman, psykologen och hennes före detta pojkvän varit till stor hjälp.
– Utan dem vet jag inte hur det skulle ha gått för mig.
Hon drömmer om att kunna hjälpa barn som hamnat i samma helvete som hon själv befann sig i så länge. Steg ett är att våga berätta. Det tog tid, först för ett par år sedan släppte det.
I dag reser Anneli runt med Släpp skammen och talar för socialsekreterare, lärare och allmänhet, på kvinno- och tjejjourer och behandlingshem.
Föreläsningen handlar om att bryta isen, tala om det tabubelagda vi inte pratar om, hjälpa sig själv och hjälpa andra att släppa skammen – oavsett vilken skam man bär på och hur liten eller stor den än är.
– Genom min livshistoria vill jag ge viktiga perspektiv och en djupare förståelse för hur mycket skada sexuella övergrepp gör.
Fotnot: Hemmets Veckotidning har läst domen och tagit del av de tidningsartiklar som omnämns i texten.
Följ Anneli och hennes arbete här
Instagram: slappskammen
Facebook: @slappskammen
Av Anna Olofsson
Foto: Anna Olofsson, privat