Anne-Lise, 85: Karl är veckans höjdpunkt!
Karl är endast fem månader gammal och är hemma med sin mamma, Johanne Vincenti. Dagarna handlar främst om mjölk, kärlek och långa turer i barnvagnen, men på torsdagarna är det något utöver detta på schemat. En dag i veckan är Karl på jobbet. Han är besöksbebis i orten Odder på danska Jylland. Tillsammans med sin mamma besöker han äldre människor som inte har små barn i närheten, men som gärna vill ha besök av en liten pojke. Och en av Karls styrkor är att han inte är en gaphals, som Anne-Lise uttrycker det.
Anne-Lise Simonsson är 85 år gammal och den första som Karl besöker på sin runda. Hon har både barn och barnbarn, men sonen och barnbarnen bor i USA och har inte möjlighet att hälsa på så ofta i Odder. Därför är det fint att få låna ett barnbarn, tycker Anne-Lise, och hon tycker det är härligt att Johanne gärna delar med sig.
– Jag är inte världsbäst på att vara föräldraledig utan blir lätt uttråkad när jag går hemma, berättar Johanne.
Alltid glad
Karl är hennes tredje barn och hans äldre syskon heter William och Marie. De är 7 respektive 4 år.
– Karl är världens enklaste pojke. Det är som om han har en på- och avstängningsknapp i ryggen. Han ler från att han vaknar och är alltid pigg på att uppleva saker. Så varför ska jag bara vara hemma med honom? Jag har länge tänkt att det saknas aktiviteter för äldre som helst vill vara hemma och kanske inte känner så många längre. På äldreboendena finns ju massor av aktiviteter, men de riktar sig inte till folk som bor någon annanstans, säger Johanna.
Hon fortsätter:
– Alla har ju haft familj en gång. Det vet jag för att jag pratar mycket om barn och barnbarn med de gamla. Men det är inte alltid som familjen bor i närheten eller har tid att komma på besök. Jag fick idén till projektet ”besöksbebis” när jag hade fått Karl. Jag hade några äldre personer i åtanke och frågade om de var intresserade av att få besök av Karl och mig en gång i veckan. Man behöver inte förbereda något särskilt inför besöket. Det räcker att ha ett rökfritt hem och vilja hålla en bebis samt dricka en kopp kaffe med mig.
Dessa krav kan Anne-Lise utan problem leva upp till. Det är svårt att krama sina barnbarn när de bor i USA, men Anne-Lise klagar inte. Medan maken levde besökte hon familjen där många gånger och sonen kommer hem en gång om året. Dessutom pratar hon och sonen i telefon en gång i veckan. Men det är ändå något annat att ha en liten glad kille i knät.
Karl gör sitt bästa för att få tag på larmet som Anne-Lise har på armen, men det gör ingenting. Anne-Lise tar av det och lägger det diskret utom synhåll. Det är gott om plats i Anne-Lises knä för den lille pojken med det stora leendet som verkar försöka sätta fast ”leendet” i hennes hand. Den unge mannen håller nämligen på att få tänder.
Tuffa men härliga år
Det är många år nu, men Anne-Lise var en gång mamma till en liten pojke och hans lillasyster. På den tiden arbetade hon som frisör i Odder och hon drev salongen hemifrån. Hon hade anlitat en ung tjej att se efter barnen medan hennes man gick till jobbet och hon tog hand om kundernas hår i salongen. Under dessa år kändes det som om hon aldrig satt ner. Det var tuffa år, men också härliga år när livet var fullt av barn, arbete och glädje över att ha eget företag och ha kraft att klara av det hela.
Nu har Anne-Lise inte så mycket krafter kvar. Hennes make avled för 10 år sedan, barnen är vuxna och det stora huset och salongen är bytt mot ett litet äldrevänligt radhus i Odder. Nu är det andra som tar hand om henne: hemtjänsten städar och trädgårdsmästaren tar hand om den lilla trädgården.
– Nackdelen med att bli så gammal som jag är att man kan få en massa sjukdomar. Jag har dåliga ben efter alla år i salongen och även andra saker kommer med åldern, säger hon och gestikulerar irriterat.
Nu ska det dock inte snackas sjukdom. Anne-Lise vill hellre veta hur Karl mår. Därför snackar de på ett språk som bara äldre människor och små bebisar förstår. Efteråt blir det prat om Johannes andra barn och livet i allmänhet.
– Men vi skvallrar aldrig, säger Anne-Lise bestämt. Det ska man inte slösa tid på. Då kan man hellre snacka om män och barn och tillskriva sig några visdomsord från Anne-Lise: ”Man ska aldrig diskutera med en hungrig man”.
Än så länge är Karl för liten för att dricka kaffe och smaka på karamellerna som Anne-Lise bjuder på, men som tur är har han med sig sin nappflaska.
Dags för nästa besök
Efter en timme hos Anne-Lise är det dags att bege sig till nästa äldre dam som vill ha besök. I början brukade Karl och mamma Johanna besöka tre damer, men nu är det bara två.
– Jag vet att det finns flera som skulle vilja ha besök av en bebis, men det kan vara svårt för äldre människor att tacka ja till våra besök. Besökshundar och besöksvänner har alla hört talas om, men inte om en besöksbebis. Karl och jag har gjort våra rundor varje torsdag i tre månader och det har varit till stor glädje för de äldre som vi besöker. De lever upp och vi pratar om deras ungdomstid och när de själva hade små barn. Jag blir också glad när jag ser hur glada de blir och Karl älskar att sitta hos dem. Projektet avslutas när jag börjar jobba igen, men om det är någon som vill fortsätta med en ”besöksbebis” så är det bara att sätta igång. Det är en succé för båda parter, säger Johanne.
Torsdagen rundas av med ett besök på hennes arbetsplats där hon äter lunch med sina kollegor. Än en gång är Karl dagens mittpunkt och går från famn till famn. Snart är det slut med projektet för Karl eftersom Johanne ska börja jobba igen. Men hon har lovat att Karl och hon ska komma på besök ibland. Anne-Lise och de andra har blivit så fästa vid honom. Det är ju inte varje dag som man får möta en sådan charmerande ung man som inte är en gaphals.