Anna-Carin: Jag och min kamel har ett unikt band
Majestätiskt och värdigt kommer kamelen Judit gående i långsam takt. Hennes mörka ögon tittar forskande på oss och hon idisslar lättjefullt. När en dörr i boningshuset slår igen sträcker Judit på halsen och rör sig snabbt bort från oss. Det är matte Anna-Carin Karlsson hon väntar på.
– Vi har ett särskilt band, Judit och jag. Vi känner varandra väl nu efter två och ett halvt år. Vad jag än ber henne göra så gör hon det. Hon litar på mig och är med på allt, säger Anna-Carin medan hon trär en ponnygrimma på Judit för att kunna ta ut henne ur hagen.
Ett jättebra husdjur
Att en kamel hamnar på Östgötaslätten kan tyckas märkligt. Men Anna-Carin menar att det är ett jättebra husdjur, som en blandning mellan häst, hund och får.
När familjen var på besök på Kolmårdens djurpark pratade Anna-Carins sambo Axel om att han ville skaffa ett utomhusspa.
– Just i det ögonblicket gick vi förbi kamelhägnet och jag sa spontant ”i så fall vill jag ha en kamel”. Och Axel svarade lite otippat ”självklart”. På den vägen är det!
Anna-Carin ringde till kameluppfödare Bengt Erlingsson på Öland som har kameler i lösdrift på Alvaret som bjöd ner familjen. Alla hans föl var sålda men han hade en favoritkamel på ett och ett halvt år som han var villig att sälja till Anna-Carin.
– Jag var tveksam först, jag kunde ju ingenting om kameler. Men Bengt övertygade mig att vi hade rätt förutsättningar. Han berättade att de har lätt för att lära, är sociala och smarta.
– Jag ville ha ett djur som var som en häst, fast mer lättskött. Kameler har inga hovar som behöver kratsas och ingen päls som måste ryktas regelbundet.
Tränad som en hund
Till slut bestämde sig familjen för att köpa Judit. De slog ut ena dörren till stallet och gjorde öppningen större så att Judit skulle kunna komma in. På ryggen mellan pucklarna är hon drygt 170 centimeter, ovanför pucklarna närmare två meter.
Redan från början klickertränade Anna-Carin kamelen, precis på samma sätt som man tränar hundar när man övar dressyr och agility. Klicket är en signal att djuret gjort rätt och belöningen är något gott att äta.
– Hon är nog världens enda klickertränade kamel, men det var nödvändigt. Man kan inte ha 600 kilo djur som är helt vilt.
– I början var det mycket arbete att få henne trygg. Hon var osäker och inte van att bli hanterad. Hon hade gått på Alvaret och inte haft kontakt med andra djur än kameler. Först var hon inte så förtjust i fåren, men nu är de hennes flock och bästa vänner. De har lärt sig att kommunicera med varandra och om fåren rymmer blir hon väldigt stressad och orolig.
Anna-Carin är noga med att aldrig dominera Judit eller vara hårdhänt mot henne, vilket annars är en vanlig metod i Saudiarabien där både kapplöpnings- och skönhetstävlingar för kameler är vanliga.
– Jag började närma mig henne på hennes villkor och initiativ. Mitt mål var att hon skulle vilja samarbeta med mig, vilket hon gör. Hon älskar när vi tränar och hon är väldigt smart. Hennes ögon riktigt lyser när vi övar och hon kan hålla på 20–30 minuter åt gången utan att tappa fokus.
Tränar att kunna rida på ryggen
Det nya som Anna-Carin tränar med Judit är att kunna rida på hennes rygg. Judit har tyckt det var obehagligt att ha saker på ryggen, så träningen har fått ta sin tid. I maj gick hon promenad med ryttare för första gången, helt obekymrat!
Anna-Carin berättar att kamelen väcker mycket uppmärksamhet. Människor saktar ner och tar bilder.
– Vi har många besökare, till exempel har polisen varit här och hälsat på Judit.
Anna-Carin har i hela sitt liv varit intresserad av djur. Hon är filosofie doktor i etologi, läran om djurs beteende och disputerade 2015 med en avhandling om beteende och genetik.
En kamel glömmer aldrig
På gården utanför Vikingstad på Östgötaslätten finns Judit, tio höns, fyra får, två hundar och två katter. Alla djuren ligger matte varmt om hjärtat, men Judit är speciell.
– Jag har tränat agility och fårvallning med mina boardercollies och känner en enorm gemenskap med hundar. Men Judit är eftertänksam på ett sätt som andra djur inte är. Hon har en egen vilja och starka åsikter. Vi har en alldeles särskild relation.
– Jag tycker också om att hon är en utmaning. Vänskapen kommer inte gratis med en kamel, man måste förtjäna den. Om man varit dum glömmer de det aldrig.
I början hade de båda vissa konflikter…
Numera följer Judit gärna med familjen och hundarna på promenad. Hon tycker om att gå ner till ån och gillar att springa. Hennes matte intervalltränar henne genom att säga ”stanna” och sedan ropa in henne.
– Nu övar vi på att hon inte ska stanna och äta kirskål hela tiden. När jag säger ”varsågod” vet hon att hon får äta. Jag har ett stort förtroendekapital hos henne, kan sätta regler och kräva saker i vardagen.
Anna-Carins träning med Judit har lönat sig. Hon räknar upp saker som kamelen kan: dansa, snurra runt, lägga sig ner på befallning, komma på inkallning, spela död, balansera på olika saker och pussas. Tämligen normalt – om man är hund …
Hon kan även mer udda saker, som att källsortera! Anna-Carin lägger ut några toapappersrullar och plastburkar på golvet. Sedan ställer hon två kärl vid sidan om och ber Judit sortera. Judit fattar direkt. Papper i en binge, plast i den andra.
Och Judit kan mer. Hon får ett plastglas som hon håller mellan läpparna och när matte säger ”skål” böjer hon på nacken och höjer glaset. Klockrent! Och när Anna-Carin sätter upp tre djurbilder på stallväggen: en orm, en fågel och en kamel tittar Judit noga på bilderna och går sedan fram till bilden på kamelen och lägger läpparna på den.
Tre gånger gör Anna-Carin om försöket och byter plats på bilderna. Varje gång klarar Judit testet.
Men ryktet om att kameler spottas då, stämmer inte det?
– Jo, de kan spotta. Men det gör de bara när de är rädda och stressade. Och egentligen spottar de inte, de kräks. Judit har spottat en enda gång och det var när hon skulle avmaskas för andra gången. Hon såg veterinären komma och kopplade direkt ihop det med obehaget av avmaskningssprutan …
Kamelen är kompis med fåren
Den asiatiska kamelen med två pucklar kommer ursprungligen från en karg miljö i Mongoliets, Kinas eller Rysslands öknar där den är van vid magert foder. Fjolårshö passar därför Judit bäst, färskt gräs kan göra henne dålig i magen.
– Förutom att de lätt drabbas av inälvsparasiter blir de sällan sjuka och kan bli uppåt 30 år gamla.
Man räknar med att det finns cirka 100 kameler i Sverige.
Anna-Carin leker med tanken att låta Judit bli mamma en dag.
– Och ensam känner hon sig inte. Fåren och hon är kompisar, i synnerhet baggen är förtjust i Judit. De ligger ofta och idisslar tillsammans, sida vid sida.
Text: Colette Van Luik Foto: Frida Ekman
Det här är Anna-Carin Karlsson
Ålder: 35 år.
Familj: Sambon Axel Hagström, lokförare. Barnen Tilde, 6 år, och Emil, 4 år. Samt kamelen Judit, fyra får, två hundar, två katter och ett tiotal höns.
Bor: I Kråkorp utanför Vikingstad i Linköpings kommun.
Gör: Doktor i etologi, läran om djur. Jobbar på ett djurgymnasium i Linköping, undervisar i hundlära.
Facebook: @juditkamel