Ann Söderlund är ny bloggare hos allas.se
Att kalla Ann Söderlund, 47, för en idéspruta är en underdrift. Hon formligen bubblar av idéer, tankar och planer på olika projekt. Man får intrycket av att hennes hjärna ständigt arbetar på högvarv och att kreativiteten sprudlar där inne. Ann stämmer in – hon vet att hon ibland kan ha svårt att stänga av idéfabriken.
– Min sambo Mathias säger att jag jobbar jämt, det spelar ingen roll om det är helg eller semester. Jag kan verka virrig, men jag har i själva verket ett stort kontrollbehov i mina jobbprojekt. Jag tycker helt enkelt inte att det blir så bra om andra gör jobbet, säger hon med ett skratt.
Se också: 9 snabba med Ann Söderlund
Hon tror att det konstanta drivet, viljan att starta projekt och fullfölja dem till perfektion, är något som hon har fått med modersmjölken.
– Jag kommer från en väldigt hårt arbetande familj och är uppväxt med att se folk som är i gång hela tiden. Det är mitt småländska arv, i min familj har vi aldrig klarat av att inte fullfölja något. Det finns liksom inte i mig. Min syrra är likadan, hon började jobba direkt efter nian.
Kanske är det den mentaliteten och det drivet som har tagit Ann dit hon är i dag. Under sin karriär har hon hunnit med att jobba som journalist på både lokaltidning och magasin som Frida och Chilli, grunda tidningen Solo och vara chefredaktör för såväl den som tidningen Silikon och nättidningen Sourze. Hon har synts i tv, i program som Silikon, Söderlund&Bie, Saras kök och flera barnprogram. Hon och bästa kompisen Sanna Lundell gav begreppet medberoende ett ansikte i tv-satsningen Djävulsdansen som senare också blivit en bok och en podd.
Jag kan verka virrig, men jag har i själva verket ett stort kontrollbehov
Och på tal om podd, så hörs Ann i podden Utvecklingssamtalet tillsammans med Manne Forsberg och Nisse Edwall, samt i podden Inte din morsa som hon har tillsammans med Sanna Lundell. På meritlistan finns också flera böcker, som Men vi knullar ju ändå inte och så kokboken Söndagsmiddag – riddarna runt det operfekta bordet som ges ut hösten 2019. Det där småländska arvet har minst sagt gjort avtryck.
Ann Söderlund om sin uppväxt
Under uppväxten levde familjen Söderlund ett något kringflackande liv. Ann föddes 1972 och vid 13 års ålder hade hon hunnit flytta närmare tio gånger. Det var pappans jobb som journalist på Expressens många lokalredaktioner som gjorde att familjen flyttade med jämna mellanrum.
– Med svenska mått mätt var det en nomaduppväxt, konstaterar Ann.
Hon beskriver barndomen som präglad av en blandning av traditionella arbetarklassnormer och 70-talets mer bohemiska tendenser. Under hennes första år präglades hemmet av traditionella könsroller, där mamma Anna-Karin mestadels var hemma med barnen medan pappan var familjeförsörjaren. Familjen bodde i radhus och barnen hade stor frihet.
Det som hände där i USA kan fortfarande ge mig maror om natten
Men uppväxten präglades också av mörkare inslag.
– Jag skulle inte säga att vi tillhörde en kulturkrets, men det var ofta andra journalister hemma hos oss. Och det fanns alltid en orsak till fest bland de här männen. Det blev för mycket alkohol emellanåt, som kunde leda till andra saker. Det fanns en viss gränslöshet i samhället då. På så sätt fick jag en karta över hur en familj fungerar, men det saknas vissa viktiga pusselbitar.
Ändå har Ann också ljusa minnen från sin barndom. Hon säger att hon inte var så känslig, när det blev jobbigt hemma stack hon iväg och spelade fotboll istället. Hon gick tidigt sin egen väg och brydde sig inte så mycket om vad andra tyckte.
Bestämde sig tidigt för att bli journalist
Efter studenten flyttade Ann till USA, där hon enligt egen utsago blev ”världens sämsta au-pair”. Vistelsen i landet avslutades med att hon klättrade ut genom fönstret hos värdfamiljen och rymde med en kille hon träffat.
– Att vara au-pair var inte riktigt min grej, men jag har så svårt för att göra människor ledsna. Så jag gör dem dubbelledsna istället genom att inte säga som det är. Det som hände där i USA kan fortfarande ge mig maror om natten.
Jag knäckte läskoden rätt tidigt på egen hand
Väl hemma i Sverige började Ann så småningom att plugga till journalist. Hon såg upp till sin pappa och ville gå i hans fotspår.
– Jag blev intresserad av ordet tidigt och har ett behov av att hela tiden lära mig saker. Jag knäckte läskoden rätt tidigt på egen hand och sedan skrev jag små grejer, satte upp pjäser och läste ur Pippi Långstrump för mina kompisar medan de städade mitt rum, säger Ann och fnissar.
Vid sidan av studierna på Poppius journalistskola och distanskurser vid Journalisthögskolan, jobbade hon extra och hade som vanligt många järn i elden. Det småländska arvet gjorde sig påmint.
Ann Söderlunds mamma drabbades av cancer
Samtidigt drabbades familjen av en stor sorg – Anns mamma fick diagnosen livmodercancer. För Ann var det ett svårt besked att hantera.
– Pappas drickande hade eskalerat och mamma blev sjuk. Samtidigt visade sig hennes småländska sida, det här att man inte ska sjåpa sig. Så trots att hon var dödssjuk ville hon inte prata om det. Jag var on top of life, startade tidningar och var med i tv och kunde inte alls hantera den här situationen. Min syster hade flyttat till en villa och skaffat barn, jag var som en egen ö och hade ingen att prata med.
Ingen pratade om vad som hade hänt, inte på riktigt
Under flera år var hennes mamma sjuk från och till. När Ann var 24 år gammal gick mamman till slut bort. Ann tog på sig rollen som den som skulle rädda familjen – hon blev hjälten, psykologen och clownen.
– Det var för att upprätthålla bilden av att familjen var som alla andra. Jag skapade en självbild som jag kände mig ganska ensam i.
Samtidigt som hon försökte rädda familjebilden, flydde hon från sin egen sorg och smärta genom att festa, dricka, jobba och resa.
– Hela den här tiden är ganska grumlig. Ingen pratade om vad som hade hänt, inte på riktigt. Jag fick inte heller erbjudande om att prata med någon professionellt, jag fick ingen chans att reda ut allt. Pappa mådde dåligt och missbrukade, min syster levde sitt liv och ingen i släkten klev heller in. Det är jäkligt svårt att stå stadigt då.
Ann Söderlund och medberoende
Än i dag är Anns relation till pappan svajig. Att prata om känslor, som med åren blivit ett av Anns främsta signum både privat och professionellt, är fortfarande svårt dem emellan. Inte ens när Ann och Sanna Lundell arbetade med programmet Djävulsdansen, och satte ordet medberoende på hela svenska folkets läppar, kunde de prata öppet och ärligt enligt Ann.
– De som var argast över Djävulsdansen var våra pappor. Vi hade också många samtal om hur man ska göra när man hänger ut någon. Jag har inget riktigt bra svar, och jag tycker att alla måste få berätta sin historia. För mig var det här en chans att göra något av det viktigaste jag gjort i livet.
Medberoende, förklarar Ann, är att vakna på morgonen och direkt tänka på en annan person snarare än dig själv. Det är att sätta någon annans välmående och behov framför dina egna. Hon beskriver det lite som att stå och trampa runt i slajm. Hur man än kämpar kommer man ingenstans.
– Det man till slut kommer fram till, och det är det som är det jobbigaste, är att det spelar ingen roll hur mycket du vill att någon annan ska ändra sig. Oavsett hur mycket du ordnar och tar hand om den personen – om han eller hon är sjuk eller inte förmår ändra sig går det ändå inte.
Det var som om vi lyfte på locket till Sveriges mest välbevarade hemlighet
Som medberoende måste man skifta fokus för att inse vad man själv kan göra i situationen, enligt Ann.
– Om man pratar om missbruk och psykisk ohälsa som sjukdomar bland andra, blir det lättare att förstå vilken roll man har. Vid cancer är det läkarna som tar ansvaret för vårdplan och tillfrisknande, men när det gäller missbruk är det ofta de anhöriga som tar det ansvaret. Man måste inse att det är inte min roll att trösta min pappa eller se till att mitt ex kommer in på rehab. Man kan inte göra mer än att finnas där och ta hand om sin egen skit. Det går inte att fokusera på någon annan och samtidigt förlora sig själv. Det leder till sjukdomar och en för tidig död.
Djävulsdansen fick stor uppmärksamhet när programmet sändes höstan 2014.
– Det var som om vi lyfte på locket till Sveriges mest välbevarade hemlighet. Det är otroligt många kvinnor som tar hand om sina alkoholiserade partners, och som följd blir de sjukskrivna för det är så energikrävande. Det är en djävulsdans där man biter sig själv i svansen.
Ann Söderlund separerade från sambon
Samtidigt, erkänner hon, har Ann haft svårt att prioritera sig själv även efter att hon började ta itu med sitt eget medberoende. Som mamma till fem pojkar är det inte alltid lätt att komma iväg och träna eller göra annat hon mår bra av.
– Kanske jag prioriterar mig själv sist. Inte på det yrkesmässiga planet – jag kan sitta en hel semester och skriva på en bok – men när det gäller det inre och det fysiska hinner jag inte med. Samtidigt har jag ju insett att vi kvinnor måste börja prioritera hur vi mår och ta hand om oss själva.
De senaste åren har hon också gjort flera livsförändringar för att må bättre. Den kanske största var när hon och ex-sambon Nanok Bie gick skilda vägar. Tillsammans har de sönerna Ossian, 17, Ilon, 15, och Dante, 13, och beslutet att separera var svårt.
– Både han och jag hade försökt lämna varandra i flera år innan vi lyckades. Initialt var det hela vidrigt, men sen kom jag in i en otroligt kreativ period. Jag skrev en bok på en vecka, reste massor och bjöd hem kompisar på middag.
Träffade kärleken i Mathias
Ann hade ett härligt singelliv och hade egentligen ingen brådska med att träffa någon ny – även om hon erkänner att hon alltid har varit ”killtokig”. Men det gick inte mer än sju, åtta månader innan kärleken slog till med full kraft när hon träffade egenföretagaren Mathias Johansson under ett evenemang på en golfklubb. Det var kärlek vid första ögonkastet och bara månader senare var Ann gravid för fjärde gången.
– Det var jättehärligt att vara så nyförälskad och gravid, det hade jag inte varit tidigare.
Paret flyttade snabbt ihop och Ann säger att hon kanske hade en lite väl naiv bild av hur det nya livet som bonusfamilj skulle bli. Mathias blev plötsligt extraförälder till tre killar samtidigt som de väntade sitt första gemensamma barn. Att tillgodose allas känslor och viljor har inte varit helt lätt.
Det jobbiga är att det alltid är någon man inte riktigt hinner med
– Vissa människor är rationella, men jag är inte sådan. Jag hade en romantiserad bild av hur det skulle bli, och det var orättvist mot Mathias som gjorde det här för första gången. Ibland kan jag önska att jag hade försökt se mig själv utifrån, som en tredje person för att få lite mer insikt.
Men både Ann och Mathias kämpade på för att få sin nya vardag att gå ihop och 2014 föddes sonen Bobo. I oktober 2016 föddes lillbrorsan Frans, även kallad Frasse. Livet som fembarnsmamma är bitvis stökigt.
– Jävligt stökigt faktiskt. Varannan vecka är det som ett boot camp hemma, man slår sig fram mellan kycklinggryta och kläder och Gorbys snabbpizza – även om det inte beror på de stora barnen att det är full fart, om man säger så. Det jobbiga är att det alltid är någon man inte riktigt hinner med. Jag tampas mycket med det, att det alltid är någon som blir lite bortglömd och det är vanligtvis den som är antingen snällast eller surast just då. Man lovar runt men håller tunt, bara för att man vill så mycket.
Nu har familjen äntligen börjat landa, säger Ann. Allt är inte en dans på rosor, men nu känns familjesituationen bra och alla har hittat sina roller.
Läs Ann Söderlunds blogg hos allas.se
Och för Ann, som är van vid att ha många bollar i luften samtidigt, har inte de senaste småbarnsåren gjort att idéfabriken tystnat. Hon är ambassadör för organisationen Trygga barnen, som hjälper barn till missbrukare, hon löptränar i det nya tv-programmet Sverige springer, hon släpper en kokbok och arbetar med Läkarmissionen. Hon skriver på en ny bok om hur man får ett bättre liv och jobbar samtidigt med ett än så länge hemligt tv-projekt som blandar humor med psykisk ohälsa. Dessutom är hon aktiv i fotbollsspelarna Henrik Larssons och Andreas Granqvists stiftelse med fokus på hälsa och välmående.
Och så ska hon börja blogga hos allas.se.
– Jag är så himla pepp på det! Jag saknar verkligen skrivandet och känner att jag vill komma tillbaka till det jag är bra på. Jag längtar efter att ha en dialog med läsarna.
I bloggen har hon tänkt bjuda på såväl glimtar ur vardagen som tankar och tips kring mat, inredning och träning. Men Ann Söderlund är inte rädd för att sticka ut hakan, så en del ”debattinlägg” lär också dyka upp där hon vädrar sina åsikter i ett visst ämne.
– Det kan vara allt från aborträtten, till varför vissa män är så dåliga på att laga mat haha. Jag vill vara lite peppande i karriären, och ge tips på hur man kan ha roligt på jobbet eller med sin partner utan att slå knut på sig själv.
Där har vi den igen, idéfabriken som nästan aldrig tar ledigt. Är du nyfiken på att få veta mer om alla idéer och tankar som ständigt väcks inne i Ann Söderlunds huvud – missa inte hennes nya blogg som du kan läsa här!
Foto: Evelina Vargamo