Ann: Mitt i skilsmässan höll jag på att dö från barnen
Beskedet om skilsmässan kom snabbt och oväntat en sen måndagskväll för snart två år sedan. Då arbetade Ann Hellenius som strategisk IT-chef i Stockholm stad. Hon var också rådgivare åt regeringen och hade flera tunga styrelseuppdrag.
Dagen efter skulle hon hålla föredrag för 800 personer.
Många skulle ha brutit ihop och ställt in. Men inte Ann.
– Jag bet ihop och såg till att genomföra det jag hade lovat. Och i stunden klarade jag av att fokusera, även om det var svårt. Den där första veckan efter chockbeskedet var omtumlande och jag drabbades av en svindlande overklighetskänsla.
– Han lämnade oss väldigt abrupt och försvann ur våra liv, säger Ann och berättar att hon aldrig anade att något var fel. Hon tyckte att de hade det bra tillsammans.
Efter ett par veckor, när allt sjunkit in och den värsta chocken lagt sig, tog Ann ett beslut. Hon skulle inte bli bitter, hon skulle överleva och hon skulle bygga upp sig själv med energi och glädje.
För sin egen skull, men framför allt för de tre barnens skull. Så hon bokade en resa till Thailand över julen och där, med det oändliga havet som kuliss, fann de ro att ta hand om varandra och att bygga den starka gemenskap som skulle bli deras nya framtid.
Ville inte tappa energi
– Jag insåg att det här handlar inte om mig, utan om barnen. Att de ska må så bra som möjligt och få fortsätta leva sina liv som innan. Och om det ska vara möjligt så måste deras mamma må bra.
– Det var helt enkelt inte ett val att inte ta hand om mig själv, säger Ann och lutar sig lätt framåt i fåtöljen som för att understryka det hon just sagt.
Hon utstrålar styrka och beslutsamhet, men utan hårdhet.
Som den drivna arbetsmyra hon är har hon under hela sin yrkeskarriär haft strategier för att klara av jobbet utan att bränna ut sig. Den mentala styrkan hade hon stor nytta av i den livskris hon nu kastades in i.
– Det handlar mycket om hur jag tänker kring det som händer och att jag vägrar låta mig dräneras på energi. Att vara bitter och arg tar massor av energi.
– Mitt val var att bli lycklig med mina barn och att omdefiniera vad en familj är. Mitt liv är det jag skapar framåt och jag valde tidigt att se vårt nya liv som en spännande resa, säger Ann med ett leende.
Hon tystnar ett ögonblick innan hon tillägger att naturligtvis har hon känt ilska, frustration, oro och sorg i det kaos som uppstod efter separationen.
Barnen reagerade kraftigt och frågor om hur de skulle få ihop den hektiska vardagen, som innefattade sammanlagt sexton sportaktiviteter per vecka, väcktes. Skulle de äldsta, som tränade simning flera dagar i veckan, tvingas sluta för att det nu bara fanns en förälder tillgänglig?
– Vi pratade om det och kom överens om att barnen skulle ta mer ansvar hemma. Vi blev ett team som samarbetade för att få allt att fungera.
– Det innebär att de får vänta in varandra när de tränar för att göra sällskap hem och hjälpas åt med hämtning av 7-åringen. De får hjälpa till mer hemma, tömma diskmaskinen och fixa frukost själva till exempel, säger Ann.
Luciatåg gick före intervju
Ann berättar också att hon gärna tar med barnen på galor och event som hon bjuds in till. Dels för att hon ibland inte har någon som kan passa dem och dels för att hon vill göra dem delaktiga.
Genom att få vara med i stora sammanhang vidgas deras vyer, resonerar hon.
Hon är medveten om att hon, genom att integrera arbete, barn, hälsa och fritid, bryter mot den gängse bilden av hur en chef ska bete sig. Men det struntar hon i.
Hon tycker snarare att det är positivt att hon banar väg för ett annat, mjukare sätt att leva som kvinna i karriären. Som när hon förra året blev ombedd att komma på en intervju för ett styrelseuppdrag på självaste luciadagen.
Hon förklarade att det inte var möjligt på grund av barnen men att hon kunde träffa dem efter alla helger.
– Först blev de lite irriterade och menade att de ville komma till beslut före jul. Men så ändrade de sig. Det gick bra att ta intervjun på nyåret!
Svårt nötallergisk
Att vara ensamstående mamma handlar inte bara om ett evigt pusslande för att få ihop tillvaron, utan också om en känsla av skörhet och utsatthet: att ingenting får hända henne, att hon inte får svika barnen.
I Anns fall finns det anledning att vara extra orolig. Hon är svårt nötallergisk och har varit nära döden flera gånger. Senast det hände var förra året.
Hon hade ätit en rawfood-bit och kände att något var fel. Adrenalinsprutan fanns inte på plats i handväskan och först efter att i panik ha letat hittade hon den och försökte förgäves slå in den i benet. Då var hon redan så dålig att hon knappt klarade att ringa 112.
Hon uppmanades att slå på högtalartelefonen för att låta barnen, som uppskrämda flockats runt sin mamma, höra alla instruktioner. Tack vare deras sinnesnärvaro att ge adressen och låsa upp dörren för ambulanspersonalen överlevde Ann allergichocken.
– Närheten till döden har gjort mig till en ödmjukare person och har fått mig att inse att livet inte är oändligt. Jag gör sådant jag vill nu hellre än väntar till ”sedan”.
– Därför har jag och barnen skrivit en lista på drömresor vi vill göra tillsammans. Vi vill bland annat åka på safari i Afrika och till Maldiverna. Det är viktigt att konkretisera sina drömmar och ha saker att se fram emot, men också att faktiskt sträva efter att genomföra dem, säger Ann och tillägger med ett litet leende att det här med listor är hennes ”grej”.
Hon skrollar på mobilen och visar sina listor. Både över misslyckanden – som man alltid kan lära sig av och som man lättare kan släppa om man skriver ner dem – och över positiva, energigivande saker hon vill fylla sitt liv med och som ger återhämtning.
Prioriterar och unnar sig saker
Hon jobbar ständigt på att skapa ett inre lugn och en balans. Det innebär att tacka ja till rätt saker och nej till annat, menar hon.
– Jag kan inte vara med på allt utan måste sålla. Jag prioriterar att lägga mig i tid och sova ordentligt. Varje dag unnar jag mig en känsla av komfort.
– Det kan vara något så enkelt som att ta en lång dusch, se en mysig film eller uppleva skönheten i ett konstverk. Dessa små kickar varje dag ger mig massor tillbaka.
– Jag har också valt att ta ledigt under barnens lov för att kunna vara mer med dem, säger Ann, med tillägget att allt inte får handla om bara barnen. Det måste finnas något energigivande för henne också.
– Vi har till exempel åkt på spa ihop. Det är en annorlunda upplevelse för barnen och avkopplande för mig.
En tid efter skilsmässan började hon fundera över sitt liv i stort, inte bara privat utan även yrkesmässigt. Hon kände sig redo att ta ett nytt steg i karriären och sedan i våras är hon IT-chef, CIO (Chief Information Officer), på Bankgirot.
Man undrar hur hon klarar hålla ett så högt tempo. Att byta jobb efter en tuff skilsmässa är kanske inte det första man tänker på.
Ann fyrar av ett leende.
– Jag vet att jag har en ovanligt hög kapacitet och energinivå, sådan har jag alltid varit och det är inget jag skäms för, tvärtom. Men det kommer inte av sig självt utan jag får ständigt jobba på det.
– Jag går till exempel ofta upp tidigt och mediterar och jag är bra på att ta tag i saker på jobbet direkt. Å andra sidan är det inte alltid välstädat hemma och jag bjuder inte vänner på middag en fredagskväll.
– Jag försöker prioritera det viktigaste. Barnen, hälsan, att må bra här och nu. Jag lägger inte tid på futtigheter.
Hon säger att hon känner en oerhörd tacksamhet över det hon har, men har också, efter alla erfarenheter, lärt sig att man klarar mycket mer än man tror.
– Övertygelsen om att allt är möjligt sitter i huvudet. Jag tänker på min mamma som efter en rutinoperation blev förlamad i benen och hamnade i rullstol.
– Hur hon kämpade sig upp tidigt kalla vintermorgnar för att hinna skrapa rutorna på bilen innan hon for iväg till sitt jobb. För henne var ingenting omöjligt, hon skyllde aldrig på omständigheterna och tyckte aldrig synd om sig själv.
– Så tänker jag också, säger Ann och nickar instämmande åt den där klassiska bilden av det halvfulla respektive halvtomma glaset.
– Jo, jag är definitivt typen som ser glaset halvfullt, jag har alltid haft en positiv grundsyn och känner aldrig hopplöshet. Jag blickar hellre framåt än bakåt …
Hon sitter tyst en stund innan hon tar till orda igen.
– Man har ett ansvar för sitt eget liv. Det innebär inte att jag inte är ledsen eller sårbar ibland. Men jag fastnar inte i negativa känslor.
– Min viktigaste lärdom är att livet kan vara tufft, men att man kan ta sig igenom svårigheterna och komma ut på andra sidan som en bättre människa. För mig blev skilsmässan början på ett nytt och spännande kapitel i mitt liv. Och någon gång i framtiden hoppas jag möta kärleken igen!
Det här är Ann Hellenius
Ålder: 45 år.
Familj: Barnen Alva, 12, Engla, 10, och Love, 7 år.
Bor: I Bromma utanför Stockholm.
Gör: CIO (IT-chef) på Bankgirot. Sitter i flera styrelser, bland annat för Volvo Finansbank, Tillväxtverket och Lantmäteriet samt är rådgivare till Röda Korset i digitaliseringsfrågor. Rådgivare till regeringen.
Anns 10 bästa tips för att boosta energi
1. Sov åtta timmar per natt.
2. Meditera och fokusera på andningen för att hitta ett inre lugn.
3. Unna dig något vackert eller njutbart varje dag.
4. Välj bort aktiviteter och personer som tar energi.
5. Haka inte upp dig på futtigheter, fokusera på helheten.
6. Skriv ner dina misslyckanden och dra lärdom av dem. Det gör det lättare att släppa dem också.
7. Lista positiva saker som får dig att må bra – och genomför dem.
8. Våga säga ja till det som är lustfyllt.
9. Planera långsiktigt för något som du drömt om eller längtar efter.
10. Tänk att allt är möjligt – när en dörr stängs så öppnas en annan.
Av Maria Zaitzewsky Rundgren
Foto: Veronica Kindblad