Ann-Louises bror försvann oförklarligt för 10 år sedan
Över en kopp kaffe berättar Ann-Louise, 49, om dagen då hennes bror Peter försvann och hur familjens liv ändrades drastiskt.
Ibland stockar sig rösten och tårarna är nära. Peter hade hemligheter som ingen kände till. Så mycket vet de, men det är mycket som är ouppklarat och som de vill ha svar på. Det går inte en dag utan att alla i familjen tänker på Peter och vad som ligger bakom försvinnandet.
Det var tisdagen den 13 oktober 2008 som Ann-Louise fick veta att Peter, som var 41 vid försvinnandet, inte hade dykt upp på jobbet. Han svarade inte när hon ringde och när en granne berättade att det var åverkan på Peters ytterdörr åkte hon dit för att se vad som hade hänt.
Det såg annorlunda ut i sovrummet. Det är svårt att förklara men det såg inte ut som det brukade
– Det stod inte rätt till. Jag kände det. Jag såg hans mobiltelefon genom fönstret.
Ann-Louise ringde polisen som kom och bröt upp dörren och sökte igenom huset. Peter var inte där men i huset fanns hans telefon, dator och tiotusentals kronor i sedlar.
– Det såg annorlunda ut i sovrummet. Det är svårt att förklara men det såg inte ut som det brukade.
Ann-Louise förstod ingenting. Grannarna berättade att de under natten hade hört röster och billjud och på polisens övervakningsfilm syns en bil som närmar sig uppfarten till Peters villa.
Misstänkte mord
Ann-Louise letar i sin mobil efter klippet. På filmen ser man hur bilen med starka strålkastare närmar sig huset och att strömmen sedan bryts. Det oförklarliga försvinnandet och omständigheterna runt omkring gjorde att polisen misstänkte människorov och mord.
– Det gick ju inte att förstå. Vad skulle Peter ha gjort för att bli mördad? Vi kände oss alla så maktlösa, vi visste ju ingenting.
Men när hon tänkte efter så hade hon märkt att Peter hade betett sig annorlunda den senaste tiden.
– När vi hade kalas så verkade han rädd. Han kunde sitta och somna i soffan. Jag tror ju att han var hotad men han kände sig trygg med oss och vågade slappna av.
Dessutom hade det hänt saker vid hans bostad som tydde på att han levde under hot, något som han förnekade. Några månader tidigare hade hans hus beskjutits med flera skott men ingen kom till skada eftersom familjen var på semester.
– Men han förminskade det där. Han sade att det var några killar som hade skjutit med luftgevär. Allt vara bara bra när man frågade honom hur han mådde. I dag hade jag nog frågat en gång till. Han var lugn och hade liksom svar på allt.
Jagad och hotad
Det gör ont när hon tänker på det.
– Nu fattar jag ju att han var stressad. Att han kände sig jagad och hotad. Han tittade alltid över axeln. Ibland tänker jag på stunden då han försvann och den skräck som han måste ha känt. Hur han tänkte på oss och sina barn och att han aldrig skulle se dem igen. Jag drömmer mardrömmar om det.
Ann-Louise beskriver sin bror som principfast och hård i affärer. Han drevs av pengar men hade arbetat hela sitt liv och själv tjänat ihop till allt han hade. Därför kan det ha funnits människor som ville sätta dit honom, tror Ann-Louise.
Man blir frustrerad när man ser polisen ägna sig åt bagateller när Peter fortfarande är försvunnen
Dessutom hade en man från Uddevalla-trakten försvunnit några månader tidigare. Mannen hade skulder och kopplingar till kriminella och man misstänkte ett samband mellan försvinnandena.
– Vad hade Peter gjort egentligen? Vad höll han på med? Samtidigt var han en helt vanlig pappa.
Väntade förgäves
Tiden efter Peters försvinnande levde de som i ett töcken. Livet sattes på paus i fall att Peter plötsligt skulle höra av sig. Samtidigt ringde tidningar och Efterlyst på TV3 tog upp fallet. Ann-Louise minns knappt något av det i dag. Familjen har hela tiden haft nära kontakt med polisen och varit aktiv i utredningen.
– När vi fick tillgång till hans hus gick vi igenom allt i hela huset. Vi lyfte till och med på takplattorna för att se om det fanns något där som kunde hjälpa oss.
Nu har det gått tio år. Utredningen har gått i stå.
– Vi har känt mycket frustration över det. Man blir frustrerad när man ser polisen ägna sig åt bagateller när Peter fortfarande är försvunnen. Det är så man känner.
Att han skulle hålla sig borta av egen vilja tror hon inte.
– Nej, Peter var så social. Han skulle aldrig ha klarat det. Han skulle aldrig kunna leva med att veta hur dåligt vi mår av det här.
Ärren rivs upp
Peter dödförklarades 2013. Ann-Louise och familjen tänkte att det kanske skulle få människor att våga prata. Men inget hände. De har regelbunden kontakt med polisen och blir underrättade när det händer något i utredningen.
– Då tänds hoppet för en stund. Jag tänker ibland att det här är en liten ort och att det finns människor som vet vad som har hänt. Någon här vet men berättar inte. Hur kan man leva med det? Jag förstår inte det, säger hon och tar ett djupt andetag.
Peters försvinnande har stärkt banden i familjen. Men det finns en oro som aldrig lägger sig och ärr som ständigt rivs upp. Ann-Louise oroar sig för att de kanske aldrig kommer att få ett svar.
Hennes föräldrar börjar bli gamla och ibland känner hon panik över att de kanske aldrig kommer att få veta. Ibland kommer sorgen över henne.
– Jag blir ledsen när jag tänker på allt som han inte får uppleva. Eller vid högtider och fars dag när jag ser hur ledsna hans barn är…
Nu är Missing People inkopplade på fallet. Det är en ljusglimt i mörkret. Ann-Louise och hennes familj hoppas att det ska kunna leda till en lösning. Ett avslut känns viktigt.
– Det betyder allt. Det är så tungt att leva i den här ovissheten. Vi vill ju kunna sörja och ha en grav att gå till.
– Vi bara väntar på det där samtalet att de hittat Peter så att vi får ett slut på det här. Hoppet överger oss aldrig.
Dottern Frida: ”Jag lever med saknaden varje dag”
Ibland leker Frida med tanken att hennes pappa kommer tillbaka.
– Då mår jag bra en stund. Så hoppet finns där även om jag innerst inne inte tror att han kommer att komma tillbaka.
Peter Larson hade två döttrar från ett tidigare äktenskap. En av dem är Frida som var 14 år när hennes pappa försvann. Försvinnandet och att bli utan sin pappa har påverkat hela hennes liv och hon lever med saknaden och ovissheten varje dag. Hon och Ann-Louise har kommit varandra nära de senaste åren och har kontakt dagligen. De pratar mycket och bearbetar sorgen ihop.
Jag träffar Frida hemma hos Ann-Louise. Frida vill inte vara med på bild. Hon har långt ljust hår och är klädd i svart luvjacka. Hon berättar hur det var precis efter att hennes pappa hade försvunnit.
– Jag kommer ihåg att det fanns en rädsla hela tiden. Vi visste ju inte vad som hade hänt och om det fanns någon som var ute efter oss också. Mamma körde oss överallt och vi levde tätt ihop och var försiktiga. De bedömde att det inte fanns någon hotbild mot oss men vi kände oss inte säkra.
Svårt med tillit
Frida berättar att hon blev vuxen snabbt, att försvinnandet gjorde att hon fick svårt att våga lita på andra och att hon tog mycket ansvar.
– Jag tar inget för givet i dag.
Det är en hård kamp som hon utkämpat i sitt unga liv och tårarna rinner nerför kinderna när hon berättar hur det har varit.
– Det var ju jättetufft att förlora pappa och det är fortfarande jobbigt. Jag saknar honom och försöker vänja mig vid tanken att han inte kommer tillbaka.
Precis som för de andra i familjen tycker Frida att ovissheten är jobbigast att leva med. Hon tänker ofta på hur någon har kunnat döda hennes pappa. Vad hade han gjort som var så fruktansvärt? Hon blir ledsen när hon tänker på honom.
– Som nu när vi pratar om honom känns det jobbigt. Alla sår rivs upp. Man tror att man har bearbetat det men så känner man att man är tillbaka på ruta ett.
Hon vill få ett avslut för att kunna sörja sin pappa på riktigt.
– Jag åker till hans hus ibland och sitter i bilen utanför. Jag har ju ingen grav att åka till. Ibland leker jag med tanken att han kommer tillbaka. Då mår jag bra en stund. Så hoppet finns där även om jag innerst inne inte tror att han kommer att komma tillbaka. Det viktiga är att få ett avslut.
Vad är Missing People Sverige?
Missing People är en svensk rikstäckande organisation som medverkar i sökandet efter försvunna personer. Föreningen startade i Göteborg 2012 och har i dag ett tjugotal lokala avdelningar runt om i landet. Missing People har ett nära samarbete med polis, anhöriga och hjälporganisationer.
Den som vill delta i sökningar kan anmäla sig till föreningens skallgångsregister. På hemsidan finns ett anmälningsformulär.
Missing People finansieras enbart med medlemsavgifter och gåvor. Föreningen har fått mycket uppmärksamhet genom åren och många förvunna har återfunnits efter föreningens omfattande sökinsatser. En sökaktion som fick stor uppmärksamhet var letandet efter 12-årige Dante som försvann utanför Falkenberg och där så många som 2800 personer deltog i sökandet. Dante återfanns inte i livet.
Läs mer på www.missingpeople.se
Ouppklarade fall i Sverige
Drygt 7 000 personer anmäls försvunna i Sverige varje år. De flesta kommer till rätta men ett 30-tal personer försvinner spårlöst. Här några uppmärksammade fall:
Johan Asplund, 11
Försvann den 7 oktober 1980 från sitt hem i Sundsvall. Hans kropp eller kvarlevor har aldrig återfunnits. Försvinnandet har fått stor uppmärksamhet. 2001 dömdes Thomas Quick för mord på Johan Asplund men friades senare då han vittnat falskt. Fallet är ouppklarat.
Carl-Eric Björkegren, född 1920
Björkegren försvann 2 juni 1994. Han var finansman och konstsamlare. 1982 dömdes han för insiderbrott. 1991 försattes han i konkurs med skulder på 1,3 miljarder kronor. Alla spår efter honom upphör i den exklusiva strandvillan i Viken norr om Helsingborg. År 2005 dödförklarades han.
Jasmina Rasharaj, 6
Försvann från den 28 juli 1987 i småländska Sävsjö. Hon lekte med några kompisar och efter klockan 20.00 den kvällen är det ingen som har sett henne. Fallet är ouppklarat och kroppen har aldrig hittats.
Jacob Thorén, 20
Försvann den 16 mars 2008 efter en fest tillsammans med några kompisar. Föräldrarna hörde när han kom hem men när de tittade till honom en stund senare var han försvunnen. Familjens bil var borta och några dagar senare återfanns den parkerad vid Stenungsbaden några mil norr om Göteborg. Jacob Thorén är spårlöst försvunnen.
Daniel Lind Lagerlöf, 42
Försvann 6 oktober 2011 i samband med förberedelser inför inspelningen av tv-serien Fjällbackamorden. Troligen har han fallit i vattnet. Kroppen har aldrig hittats.