Anna: Jag skämdes för att jag aldrig lärde mig simma

Efter reklamen: Se också: Här är de 5 vanligaste fobierna

Som barn led jag av en sådan enorm vattenskräck att mina föräldrar bad skolan att befria mig från den obligatoriska simundervisningen. Medan mina klasskamrater satte på sig simdynor och hoppade ner i den klordoftande bassängen satt jag på bänken och tittade skräckslaget på.

När jag som vuxen träffade Anders och blev mamma till Freja hade jag vuxit ifrån min värsta vattenskräck, men hade fortfarande aldrig lärt mig att simma.

När Freja var fyra år hade hennes pappa och jag rest på semester söderut och bodde på ett hotell med pool. I barnpoolen stod Anders i vattnet upp till höfterna och lärde Freja att simma. Hon låg där med simfötter och en simbräda framsträckt framför sig medan han höll handen under henne.

– Titta mamma! sa hon, och med stolthet lysande genom ögonen bakom simglasögonen tittade hon upp mot mig som satt på en solstol.

Jag log och vinkade samtidigt som jag skämdes över mig själv. Medan alla andra vuxna kunde simma vågade jag bara stå i vattnet upp till knäna.

– Det är inget att vara generad över, älskling, sa Anders.

Men det tyckte jag själv att det var.

Övervann min rädsla

När vi kom hem efter den veckans semester hade Freja nästan lärt sig att simma. Hon var omöjlig att hålla tillbaka när vi nästa gång kom till stranden hemma.

Av samma anledning vågade jag inte längre vara ensam med henne där. Bara tanken på att hon övermodigt skulle släppa min hand för att simma längre ut än mig, där jag stod i det grunda vattnet, fick mig att rysa.

Men den rädslan fick mig också att äntligen övervinna mig själv. Jag hittade en simskola för vuxna nybörjare som aldrig hade lärt sig simma eller som var rädda för vatten. Vissa led av svår vattenskräck, andra skämdes som jag över att aldrig ha lärt sig simma.

Läraren försäkrade oss att det aldrig var för sent, och under den sommaren lärde vi oss kanske inte att simma som proffsen, men bara det att alla till slut kunde simma var en enorm gemensam seger.

För mig personligen var det en stor lättnad att veta att jag nu kunde busa runt med Freja i en pool och på stranden – och framför allt att jag var lika bra som min man på att se efter vår lilla simmare.