Anki och Pasi: Vår gravida dotter var fången hos IS
Att vara tonårsföräldrar kan förvandla livet till en berg- och dalbana, men det Anki, 40, och Pasi Nevalainen, 44, i Marks kommun varit med om bevisar att en del föräldrar är beredda att göra allt för att rädda sitt barn – även om motståndaren är IS.
De sitter i sitt lilla hus som ligger naturskönt på landet. Här har det funnits plats för barnens tidigare hästar och för parets dröm om en egen trädgård med bär och frukt. På väggarna hänger hårdrocksaffischer som skvallrar om musiken som varit Ankis och Pasis brinnande intresse.
Marilyn använde droger
De träffades på högstadiet och flyttade ihop när de gått ut nian. Fyra döttrar blev det mellan åren 1998 och 2005; Moa, Marilyn, Tindra och Alva.
Problemen började 2012 då Marilyn och en syster börjat röra sig i fel sällskap som drev runt i småstaden, använde droger och flyttade fokus från skolan.
– Vi klarade upp det, men två år senare blev det jobbigt igen. Marilyn var 14 år och det var väldigt ledsamt att hon hamnade i det här gänget. Det var ett kompistryck hon inte kunde stå emot och vi sökte hjälp hos socialtjänsten. Vi hade suttit uppe varje natt när hon var borta, gjort allt för att nå fram, säger Anki.
Träffade kille
Marilyn blev placerad på ett behandlingshem och det fungerade jättebra. Men när hennes tid där var över skar sig allt igen. I skolan fick hon skulden för något hon inte gjort och förlorade tilltron till dem som egentligen skulle hjälpa henne.
Sommaren 2014 träffade Marilyn en söt kille inne i Göteborg.
– Hon tog med honom hit flera gånger och han var som vem som helst. Inte speciellt religiös eller annorlunda, säger Pasi. Det var ett typiskt tonårsförhållande. Men han hade också haft problem och satt en tid på ett ungdomsvårdsboende.
I början av 2015 var Marilyn placerad i ett familjehem, men den himlastormande kärleken till pojkvännen gjorde att hon tog sig därifrån så ofta hon kunde för att träffa honom.
– Vi hade sagt till dem att absolut inte ge henne ett busskort, då skulle de förlora kontrollen helt. Men det var det första hon fick och då reste hon ju in till Göteborg. Hon avvek gång på gång, säger Pasi.
Det blev många sömnlösa nätter och när sedan pojkvännen kom tillbaka från en resa till Stockholm var han förändrad. På kort tid hade han blivit radikaliserad, och ville att Marilyn skulle bära slöja.
Blev gravid
– Han började be och kontrollera allt hon gjorde. Hon fick inte hälsa på sin rektor som var manlig och hon började dyka upp här hemma allt mer sällan, berättar Anki.
Men en dag var Marilyn hemma och bad sin mamma hjälpa henne göra ett graviditetstest. Marilyn var gravid.
– Det kändes väldigt tidigt naturligtvis. Men vi kunde inte påverka mycket i hennes liv även om vi ville. Hon hade bestämt sig.
Dessutom hade hon bett att få åka till Stockholm tillsammans med pojkvännen.
– Det sa vi absolut nej till.
Anki och Pasi låg på familjehemmet att hålla koll på situationen. Det var ju där hon bodde och skulle få stöd. De hade själva fullt upp med att skapa ett vanligt liv för sina yngsta döttrar.
Rymde från familjehemmet
I början av juni 2015 var Anki och Pasi bortresta några dagar. När de kom hem fick de veta att Marilyn saknades och att hon åkt för en vecka sedan.
Det visade sig dessutom att Marilyn och pojkvännen inte alls åkt till Stockholm, utan till Köpenhamn.
– Vi lyckades få fram att de pratat om att åka utomlands. Men jag tänkte att de inte skulle komma långt, för Marilyn hade varken pass eller pengar.
Men efter tågresor genom Tyskland, Tjeckien, Ungern och Bulgarien nådde paret Turkiet och tog sig därifrån in i IS-områden.
– Marilyn visste inte om sin pojkväns planer utan trodde de skulle till hans hemland Marocko, där han sagt att han hade ett hus. Hon var ju förälskad upp över öronen, berättar Anki.
Men det visste ingen då och det skulle dröja till midsommardagen innan de nåddes av ett första samtal.
– När hon berättade att de var i Syrien trodde jag hon skämtade. Men så hörde vi explosioner och gevärseld i bakgrunden. Det var helt overkligt, galet. Vi var livrädda, säger Anki.
Kontaktade UD
Inte ens i sina vildaste fantasier hade Anki eller Pasi kunnat tro detta. Allt hade gått så fort. Från att vara en strulig tonåring som drevs av att vara som sina kompisar och med en religiöst ointresserad pojkvän som var likadan, till att vara så lojal att hon följde med honom vart han än bad henne, när han radikaliserats på mindre än ett halvår.
Det kändes omöjligt, men det var sant och nu ville Marilyn hem. Redan när hon kommit över gränsen insåg hon att detta inte var drömlandet som målats upp.
Familjen fick kontakt med polisen i Kungsbacka, UD och Säpo. Pasi tog även kontakt med sin bror som jobbade för Unicef i Irak.
– Vi fick en väldigt bra Säpo-kontakt. Men de flesta blev rätt chockade. Min bror trodde mig först inte, säger Pasi.
Fick ingen hjälp
Hoppet om att få hjälp minskade snabbt. UD förklarade att man inte kunde göra något så länge Marilyn befann sig i Syrien.
– Vi fick ta reda på mycket själva redan då. Det var locket på.
Länge trodde de ändå att myndigheterna skulle göra något, inte kunde de bara sitta still när en svensk tonårstjej satt fast inom IS-områden.
– Men till slut insåg vi att om vi ville få hem Marilyn innan det var för sent var vi tvungna att göra det själva.
Under tiden försökte Marilyn ringa så ofta det gick genom att låna sig till telefoner, smyga och komma med påhittade förklaringar. Hon skickade bilder och positioner för att de skulle kunna hitta var hon befann sig. Efteråt raderade hon allt för ingen skulle få veta. Tyvärr fanns det en svensk jihadistkvinna som spionerade på henne och skvallrade om vad som stod i svenska tidningar.
– Då blev de helt galna.
Fullt krig i Syrien
Men Anki och Pasi utnyttjade all information de kunde få.
– Vid det här laget började vi bli experter på området. Satt med kartor här hemma och läste på om allt.
Genom Facebook fick de kontakt med Jesper Söder, en svensk som stred mot IS i Syrien, som erbjöd sin hjälp.
– Vi är goda vänner än idag. Vilken kille, säger Anki.
Planeringar påbörjades, men i området kunde allt förändras och det var nu fullt krig. Och när Marilyn och pojkvännen flyttades till till norra Irak efter sommaren kunde Jesper inte längre hjälpa.
– Under den här tiden grät jag hela tiden. Det var fruktansvärt. Väntade bara på samtalet att Marilyn var död.
De gånger Marilyn lyckades ringa hördes ibland missiler i bakgrunden. Hon flyttades runt och var sällan ensam, utan placerad i hus med andra kvinnor och därmed övervakad.
Smugglare hjälpte
Anki och Pasi var sjukskrivna mesta tiden.
– Det gjorde så ont, men vi var tvungna att vara starka för hennes skull, säger Pasi.
Genom en kontakt på SVT fick de ett namn; Dawood Khalaf, en före detta polis och yazidier, som numera bor i Sverige. Han lovade hjälpa.
– Jag och Dawood reste till norra Irak. Kände att det var bättre att vara på plats för att knyta kontakter. Vi hade insett att det behövdes ett nätverk för att få hem min dotter och Dawood hade släktingar i Mosul dit vi trodde hon flyttats, förklarar Anki.
Efter mycket kontakter hittade de en smugglare som var beredd att hjälpa trots riskerna. I oktober 2015 skedde ett fritagningsförsök av Marilyn och en yasirisk tjej. Allt var ordnat med ett säkert hus och människor som skulle föra henne i frihet i en omgjord tankbil.
– Men när ingen kommer till huset tror tjejerna att de blivit lurade och ger sig iväg, säger Anki.
De skiljs åt och Marilyn tar sig tillbaka, medan andra tjejen lyckas fly och tas till Turkiet.
– Hon hade blivit utnyttjad som sexslav och slagen.
Födde Emilio
Efter händelsen var det tyst till 12 december. En fruktansvärd tortyr för Anki och Pasi.
– Då ringer Marilyn och vi vet att hon lever och har fött sonen Emilio. Det var många tårar, ett helt galet samtal. Vi hade trott det värsta, att hon kanske inte levde längre.
Nu var det viktigare än någonsin att få hem de båda. Emilio var sjuklig och i stor fara där nere.
– Vi behövde få ihop 30 000 dollar till smugglaren. På banken gick det inte, vi fick låna av en kompis. Hur ska man kunna berätta vad pengarna ska gå till? berättar Pasi.
Efter ett trettiotal planer som gått i stöpet och två fullbordade, men misslyckade fritagningsförsök fick Marilyn veta att pojkvännen dött i strid under julen och allt kom i en ny fas. Som änka flyttades hon igen. Men farorna fanns överallt. Hon undgick att stenas till döds när en ny tjej som hon bodde med hittade på en historia om henne, men som tur var genomskådades av domarna i en shariadomstol.
Fängslad i en vecka
Den nya tjejen skulle däremot visa sig ha en fördel. Hon gillade att sova länge och det insåg smugglarna att de kunde utnyttja.
– När Marilyn ringde under den här tiden satte vi på högtalartelefonen och så fick hon vara med i familjen på något sätt. Vi samlades allihop kring köksbordet, säger Anki.
Dagen innan den stora flyktplanen skulle sättas i verket såg Anki att Marilyn var online på Facebook hela natten och undrade hur hon skulle orka upp.
– Först fick vi reda på att hon missat chansen och alla var så besvikna. Men vi hade fått fel information och plötsligt säger de att hon är fri, ler Anki. Jag var så lycklig. Hon hade åkt med bil till ett säkert hus, sedan vidare dagen efter. Den stora hjälten var en fåraherde som tog henne genom mörkret över gränsen till en peshmerga-postering. Han riskerade sitt eget liv. Vilka människor det finns, säger Anki.
I Erbil fick Marilyn sitta en vecka i fängelse för att förhöras av kurdiska polisen. Man litar inte längre på någon, inte ens en femtonårig tjej med nyfött barn.
Men till slut, 26 februari 2016, kunde Anki och Pasi glädja sig åt att äntligen få sin dotter till Sverige efter åtta månader i IS våld.
– Det var en obeskrivlig lycka när hon kom hem. Vi hade lyckats få henne fri. Vi bara njöt av att ha henne hemma, och fick kanske en månad av lugn innan det vanliga tonårslivet gjorde sig påmint, skrattar Anki.
Psykologbesök
I dag lever Marilyn och Emilio mycket tack vare föräldrar som inte satt och väntade, utan tog tag i situationen, skapade nätverk, ordnade fram pengar och aldrig gav upp även när det var som mörkast.
– Marilyn var så lättad. Att kunna duscha och sova i en riktig säng efter så många månader. Det har varit tufft för henne, berättar Pasi.
Han är stolt över vad de klarat av som familj.
– Det känns som en dröm, inte verkligt, säger Marilyn om det hon varit med om. Jag har saknat Sverige. Det känns bra att vara hemma.
Anki och Pasi kan sträcka på sig i dag.
– Jag vet att det finns de även inom polisen som tycker vi gjort ett bra jobb, men myndigheterna gillar fortfarande inte att vi tagit saken i egna händer. Nu har vi skulder upp över öronen. Men vad annars skulle vi gjort, säger Anki.
Vardagen har återvänt med skola åt Marilyn, dagis åt Emilio. Men det har även inneburit psykologbesök och problemen är långt från över. Det finns mycket kvar att jobba med och Anki och Pasi är fortfarande väldigt mycket tonårsföräldrar.
– Det här har förändrat oss. Vi har fått helt fantastiska nya vänner som Jesper, Dawood och andra. Vi får brev och telefonsamtal från både de som tycker vi gjort något bra och de som själva behöver hjälp. Vi har till och med haft besök av FBI, som träffade oss inne i Borås.
Av Susanne Stamming