Anita: Vår kärlekssaga fick ett olyckligt slut

Går det någonsin att förstå vad som händer när glädjen övergår i sorg? När hoppet byts till förtvivlan och drömmar blir mardrömmar?

Hur kunde det bli så här mellan mig och min älskade make?

Jag träffade Beppe för 20 år sedan. Vi var tokkära och gifte oss sju år senare för att bekräfta vår lycka. Livet var underbart!

Men genom åren av glädje och kärleksrus, fester och skoj började jag förstå att Beppes konsumtion av både sprit, cigaretter och spel var för stor.

Jag märkte även tilltagande humörsvängningar hos honom.

Trots att jag många gånger försökte förklara för min man att jag oroade mig för hans hälsa anklagade han mig i stället för att överreagera.

Blev sjuk av oro

Min oro och ångest över Beppes missbruk och tilltagande aggressivitet gjorde mig sjuk.

Jag drabbades av konstiga epileptiska anfall med minnesförlust som följd och hamnade på sjukhus flera gånger.

Genomgick många olika läkarundersökningar, skallröntgen och mer, men blev till slut friskförklarad.

Fick veta att mina anfall berodde på inre oro, ångest och stress. För säkerhets skull blev jag ordinerad att äta en medicin mot epilepsi ett år framåt.

Jag var ju frisk enligt läkarna och kände en ny inre styrka. Bestämde mig för att sätta gränser och säga stopp till Beppe för att vi skulle kunna fortsätta vårt liv tillsammans.

Jag överraskade honom med att samla familjemedlemmar och vänner och berätta om vår kris. Något chockad lovade Beppe att sluta dricka och genomgå en fullständig hälsokontroll.

Därefter följde en något lugnare tid med närmare två månaders ”torka” och flera läkarbesök.

Hur vår framtid skulle bli visste varken jag eller min man. Vi befann oss mittemellan hopp och tvivel.

Vi firade jul på varsitt håll med våra respektive vuxna barn. Jag fick i efterhand veta att Beppe hade druckit brännvin till julmaten.

Efter julhelgen sa han till mig med en mycket bestämd ton:

– På nyårsafton ska jag dricka sprit och jag tänker köpa både whisky och gin.

Under januari frågade jag min man om han hade något emot att jag tog ett glas vitt vin ibland.

– Nej, det gör inget. Jag avskyr vitt vin, sa han.

Slarvade med hygienen

Själv började han åter dricka stora mängder sprit. Jag märkte också att Beppe började slarva med sin hygien.

Han borstade inte längre tänderna varje dag. Tandplomberna rasade rätt ner på tallriken och han grävde djupt i munnen efter matrester vid middagsbordet.

Då ledsnade jag och ringde tandläkaren trots att Beppe protesterade.

Vid ett läkarbesök då det gjorts en spirometri fick min man ett mycket dystert besked.

– Sluta röka i dag annars lever du inte länge. Du har bara 25 procents lungkapacitet kvar och om du drabbas av lunginflammation betyder det döden, sa läkaren.

Det första Beppe gjorde efter det beskedet var att tända en cigarett!

När han sedan var på återbesök hos läkaren och hon frågade varför han fortfarande rökte sa Beppe:

– Allt går ju ändå åt helvete.

I februari skulle vi ha en tipsafton med våra gemensamma vänner.

Tidigare i veckan hade jag haft ett långt telefonsamtal med Beppes äldste son och jag hade berättat för honom att det var problem hemma igen.

Hans synpunkter gjorde mig lite tagen då han menade att jag också hade ett ansvar i att hans pappa drack.

Han tyckte att jag skulle vara schysst och inte konstra, som han sa.

Jag fick en tankeställare och samtidigt en känsla av att jag försökte rädda något som redan gått förlorat.

Fredagen före vår tipsafton var vi och storhandlade och det kändes bra – vi var vänner.

På lördagen satte jag i gång klockan åtta och fixade kaffe och frukost.

Jag bakade två äppelkakor till dessert, rörde ihop gubbröra till förrätt, stekte oxroulader och gjorde sås, skalade potatis och gjorde potatismos.

Jag dammade, torkade golv, dukade, duschade och klädde om. Jag kände mig väldigt nöjd så långt.

Beppe hjälpte också till en del inför festen, men jag såg att han hade börjat tulla på den inköpta spriten. Under eftermiddagen märkte jag att Beppe blev på dåligt humör.

Spårade ur totalt

Tipsgänget kom klockan fyra. Under kvällen kom min man med konstiga kommentarer, både till mig och gänget, och det märktes att han var både irriterad och onykter.

Jag fick mycket beröm av gänget för den goda maten och det var roligt.

När gästerna gått vid 23-tiden spårade Beppe ur totalt. Han blev bitter och förbannad och sa att nu hade han tröttnat på tipsgänget.

Jag tyckte att han var en galen, gammal surgubbe.

– Nu skiter jag i allt och går ut och röker, sa han.

Beppe hade då druckit två helflaskor sprit och jag tappade helt tålamodet. Jag blev vansinnig över hans sätt att resonera och att han var så respektlös.

Jag sa att jag inte orkade fortsätta tillsammans. Jag måste flytta så fort som möjligt. Tror inte att jag någonsin tidigare varit så fruktansvärt arg.

På söndagsmorgonen låtsades Beppe som ingenting och jag påminde honom om att jag menade allvar med att flytta. Det verkade till slut som att han förstod vad jag menade.

Dödsstöten för kärleken

Tipsgänget samlades igen i mars. Denna lördagskväll hände något så avskyvärt att det verkligen blev dödsstöten för den djupa och innerliga kärlek jag en gång känt för min man.

I all vänskap åkte vi in till staden för att träffa de övriga i gänget. Vi möttes alla på en trevlig restaurang och åt tillsammans.

Tipskvällen fortsatte sedan hemma hos ett av paren. Där fanns det många flaskor. Efter bara några timmar började Beppe bli odräglig och dum.

När alla i gänget ville se en spännande musiktävling på tv blev han så förbannad att han ville åka hem.

Vi protesterade men Beppe vinglade ut i hallen för att hämta ytterrocken, full och arg som ett bi.

Jag var förtvivlad och chockad över hans uppförande och bad honom stanna. Beppe skällde ut mig inför alla vännerna och jag kände mig totalt nedvärderad. Sedan försvann han ut genom dörren.

Jag ringde äldste sonen och berättade vad som hade hänt och bad honom försöka kontakta Beppe.

Alla i gänget var chockade. Jag fick övernatta hos värdparet.

Dagen efter åkte jag hem och min man mötte mig i dörren, lite skamsen och med ett fullständigt sönderslaget och blodigt ansikte.

Han sa att han hade ramlat någonstans.

Jag insåg att jag inte kunde leva tillsammans med min man när han inte förstod hur illa han gjorde sig själv och andra med sitt självskadebeteende.

Tycka-synd-om-sig-själv- inställningen för att legalisera supandet och rökandet höll inte längre.

Mina tappra räddningsförsök lyckades tyvärr inte och Beppe hade hamnat längre och längre bort från mig i beroendeträsket av sprit, spel och cigaretter.

Själv verkade han tycka att han befann sig i himmelriket.

Trivs med livet igen

Så många gånger försökte jag få Beppe att förstå hur orolig och ledsen jag var för hans skull.

Så många gånger grät jag och möttes av iskallt motstånd, aggressiva kommentarer och tillrättavisanden.

Jag kände mig tillintetgjord och manipulerad av honom. Var jag förblindad av kärlek som stannade så länge? Men nu var det slut.

Vår kärlekssaga fick ett olyckligt slut.

I april skickade jag in ansökan om skilsmässa till tingsrätten.

I maj flyttade jag från Beppe till en egen lägenhet.

Det har nu gått fem år och i dag mår jag bra och trivs med livet.

Mina vuxna, underbara söner och många härliga vänner har stöttat mig.

Jag dansar folkdans och modernt, motionerar regelbundet och har ett givande extrajobb då och då i kommunen.

Det finns också en ny man i mitt liv, som ger mig både trygghet och kärlek.

Anita

Läs också: Varför fick jag inte komma hem till min nya pojkvän?