Ane släpades 300 meter: ”Det är ett mirakel att jag överlevde”
Ane Brendberg, 21 år, var bara tre år när hon tog sin första ridlektion och sedan hon var 10 år har hon haft egen häst. Det var i september 2014 när Ane var ute och red som olyckan var framme.
– Cikke var en häst jag kände väl och som jag litade på, så jag förstår fortfarande inte vad som gick fel, säger Ane, som idag läser till socialsekreterare.
Hästen blev skrämd
Det sista Ane kommer ihåg var att hon var färdig med dagens ridtur. Det enda hon skulle göra var att låta hästen skritta i lugn takt tillbaka till stallet.
– Något måste ha skrämt Cikke. Jag ramlade av hästen men blev hängandes kvar med den vänstra foten när hästen skenade iväg.
Ane hade säkerhets-stigbyglar och riktiga ridstövlar. Men av någon anledning fungerade inte utrustningen som den skulle.
Träffad av hovarna
Ane berättar att hon hamnade bakom hästens ben och beskriver känslan av hur hästens hovar träffade hennes lår.
– Det gjorde inte ont där och då. Men min sista tanke innan allt blev svart var att jag skulle dö.
Ane hittades av en granne som reagerade på att hästen stannade utanför stallet med sadel på, men utan ryttaren i närheten. Sedan såg han den 15-åriga flickan…
Ane var slagen sönder och samman och behövde omedelbar läkarvård.
– Min ridhjälm var fullständigt förstörd, men den räddade livet på mig.
På sjukhuset konstaterades att vänstra lungan plus lungloberna hade kollapsat, hon hade tre brutna revben, ett krossat skulderblad och skador på all muskulatur i kroppen.
– Skadorna i muskulaturen gjorde att jag fick för mycket protein i blodet, det var som att min kropp blev förgiftad och jag drabbades av både njur- och leversvikt.
Kraftiga huvudskador gjorde att Ane behövde vara extremt försiktig och hon fick totalförbud för alla aktiviteter som kunde göra att hon fick ett slag mot huvudet.
Brännskador
Brännskadorna efter friktionen av att ha blivit släpad 300 meter över grus och asfalt var också omfattande och hon fick flyttas till ett annat sjukhus för att komma till rätta med skadorna.
– Jag hade ändå tur. Även om skadorna var brännskador av både andra och tredje graden är jag väldigt nöjd med den behandling jag fick. I dag kan man nästan inte se vad jag varit igenom, säger Ane och berättar hur lyckade hennes laserbehandlingar har varit.
– Det mest synliga ärret har jag på hakan men det är inget som folk lägger märke till.
Fick panik när hon red igen
Rehabiliteringen efter olyckan gick långsamt men viljestarka Ane kämpade sig upp på benen gen.
– Det tog tre veckor innan jag kunde gå igen men jag kämpade på med korta kvällspromenader för att få igång flåset och musklerna igen.
Längtan efter att kunna rida igen var stark men det tog ett halvår innan hon var uppe i sadeln igen.
– Det gick jättebra, fram tills jag blev ouppmärksam och gled av hästen. Jag fick panik. Plötsligt klarade jag inte längre av tanken på att vara ensam med min häst eller att rida ensam. Så jag sålde hästen.
Fick dödsångest
Ane brottas fortfarande med posttraumatisk stress.
– Jag är livrädd för att tappa kontrollen, som jag gjorde när olyckan hände. I perioder har jag också drabbats av dödsångest och mardrömmar på nätterna. Och det värsta är att jag inte vet vad som utlöser dessa reaktionerna, säger Ane
När Ane var 18 år fick hon möjligheten att vara med på Burn Camp, ett sommarläger för brännskadade barn.
– Under veckan på lägret upplevde jag att jag kunde klara av saker på ett annat sätt. Jag gjorde saker jag aldrig trott att jag skulle kunna göra igen, som att klättra runt i träd. Det var fantastiskt att känna att jag faktiskt kunde göra saker som jag ville göra.
I dag är Ane 21 år och för gammal för att vara med på Burn Camp. Men hon är ändå där, nu som ledare. Hon vet att när hon själv och de andra ledarna berättar om sina skador kan de inspirera de yngre deltagarna till att utmana sig själva.
– Jag var inte så gammal när min olycka hände, så jag vet vad många av ungdomarna går igenom, säger Ane.
Översättning: Johanna Svan
Se också: Christina hjärnskadades under plastikoperationen
