Aimée bröt ryggen – startade Zeb & Effie i Nairobi
Aimée Lohrbauer öppnar dörren till sin väninnas hem i Stocksund, Stockholm där hon för tillfället är på besök och där hon senare ikväll har bjudit in till försäljning. Hon välkomnar mig in och drar mig in i ett stort vardagsrum med bord som är fulla av vackert designade jackor, sjalar, smycken, kuddar och väskor. Aimée berättar om det gedigna arbetet och alla de arbetstimmar som ligger bakom varje produkt som hennes sömmerskor på syskolan i Nairobi tillverkat. Hennes entusiasm och fantastiska karisma går inte att värja sig mot.
Idag vet jag att det är ett under att jag ens överlevde.
– Hoppas du inte skräms av min framfart och energi, det är så här jag är, utbrister hon och låter mig prova en vackert pärlbroderad jacka som det har lagts över tio dagars arbete på. Varje pärla är handsydd på, en för en.
– Någonstans inom mig har jag alltid sett en bild av mig själv med en hjälpande hand för andra i Afrika. Men jag visste aldrig var eller med vad, säger hon när vi senare sitter ner med varsin kopp te vid väninnans köksbord.
Drömde om designjobb som 11-åring
Redan som elvaåring sydde Aimée sina egna kläder. Hon ville inte se ut som alla andra utan klädde sig som hon själv kände för. Aimée fick mersmak och var duktig. Hon var endast 13 år när hon förvissat sig om att det var designer hon ville bli. Aimée gick på tillskärarakademin i Köpenhamn och därefter två olika skolor i Italien samt ”Parsons school of design” i Paris där många andra erkända designers har fått sin utbildning.
1995 bosatte sig Aimée i Paris och jobbade som designer i nästan sju år. Efter en period som designer i USA återvände hon sedan till Paris ytterligare åtta år. Där jobbade hon för kända modehus och de sista åren drev hon Lohr Couture, sin egen haute couture ateljé mitt inne i stan. Hon var ett hett namn och designade åt bland annat Nina Ricci och Kenzo. Aimée levde sin, och många andra designers, drömliv i Paris modevärld.
Men så hände något som kom att förändra hela Aimées tillvaro. Klockan var över midnatt när hon kom hem från en hetsig arbetsdag. Aimée berättar hur hon plötsligt ramlade i badrummet och for rakt bakåt ner i marmorgolvet.
Knäckt på tre ställen
På sjukhuset konstaterades senare att Aimée hade knäckt sin rygg på tre ställen och foten var ”bruten i bitar”.
– Jag har alltid varit positiv i min energi och kände på en gång att jag hade haft enorm tur. Idag vet jag att det är ett under att jag ens överlevde.
Christin fick MS-diagnos efter förlossningen:
Efter en vecka skrevs Aimée ut från sjukhuset, varifrån hon fick med sin kryckor, remiss till rehabilitering och mediciner för att lindra sin smärta. Dessutom menade läkarna att vila nu var av största vikt för att bli återställd. Men det dröjde endast någon dag innan Aimée var i farten igen.
– Jag hade ju anställda och lärlingar som skulle ha lön och ateljén behövde mig. Jag fortsatte att jobba i mitt vanliga höga tempo, men efter sju månader så kom symtom efter symtom smygande. Jag tappade hörsel, känsel i benen och även mitt minne. Ibland visste jag inte ens var jag befann mig eller eller vem jag var när jag vaknade på morgonen. 2011 gick Aimée in i väggen.
– Jag som alltid sett mig själv som en stålkvinna. Detta är så typiskt svenskt, vi är ”duktiga” och jobbar på.
Aimée var slut i hela kroppen och insåg att hon behövde lämna Paris och avvecklade sitt företag. Hon flyttade hem till sitt barndomshem. Aimée funderade på vem hon var utan titel och vad hon ville göra med resten av sitt liv.
Jag hade haft sådan himla tur i livet, men nu var det dags att ge vidare.
– Det var under den här perioden som tankarna om Afrika kom till mig. Jag hade ju haft en inre bild av mig själv där redan som ung, men nu blev bilden mer konkret och jag kände att jag ville lära ut mina kunskaper till andra. Glädjen och kreativiteten som hade försvunnit under tiden jag gått i väggen kom sakteligen tillbaka och jag kände att jag ville göra gott – för andra. Jag hade haft sådan himla tur i livet, men nu var det dags att ge vidare.
Aimée tog kontakt med en släkting som bott i Kenya sedan länge för att åka dit och känna på livet där. De åkte runt och besökte allt ifrån marknader till olika hem, där Aimée mötte kvinnor som kunde sy, brodera eller som sysslade med textiler av olika slag. Hon ville lära sig hur kenyanskorna hanterade textilhantverket. De flesta kvinnor hade samma mål, en längtan efter utbildning och jobb. Men kontrasten från förr var minst sagt enorm.
– Jag kände ganska snabbt att situationen skulle bli för tuff för mig så när jag satt på planet hem till Sverige kändes som att det fanns fler hinder än möjligheter. Jag kände att jag hade romantiserat ihop den där bilden av mig i Afrika.
Aimée åkte till Afrika
Men så började folk, gamla kontakter, höra av sig från Kenya för att få råd angående produktion av kläder, människor som fick Aimée att tro på sin vision och hon tänkte att det måste väl ändå finnas en mening att hon ska dit?
– Ibland måste man bara ha tillit, säger Aimée som sålde allt hon hade, tog ett lån, packade fyra stora resväskor och begav sig till Kenya där hon under de senaste åren har byggt upp en syskola som idag växt till en större verksamhet.
– För att ha råd att stanna kvar längre insåg jag att jag måste åka motorcykel i stället för att hyra bil eller ta taxi. Jag for runt på min motorcykel och träffade kvinnor i deras hem eller letade efter kvinnor på olika marknader för handarbeten. Jag gav dem olika uppgifter som de fullföljde och sedan visade upp vid ett återbesök.
Syskolan höll Aimée sedan för sina adepter på verandan till det hus som hon hyrde. Nästa skolbyggnad var ett safaritält.
– Under några tillfällen har kollegor från Paris kommit ner och hjälpt till i vårt träningscenter och det är underbart att få lite stöd i det intensiva arbetet eftersom det är omöjligt att klona sig på tio för att hinna med allt, undervisa och hjälpa alla flickorna. Jag står för kvalitet och kunskap, så när jag lär ut får kvinnorna ofta höra det berömda ”redo” (gör om) tills det varit bra nog. I början anses jag vara hård och de förstår inte varför de måste göra om, men allt eftersom ser de själva skillnaden och blir stolta över sitt arbete .
– Jag har varit och är rätt hård som lärare men det har varit viktigt att redan från början ha en hög nivå, menar Aimée som velat hålla samma nivå som den hon hade för eleverna i Paris.
Projektet fick namnet Zeb & Effie
Sedan en tid tillbaka sker undervisningen och produktionen i en gammal byggnad som Aimée och hennes elever fått tillgång till. Idag har Aimée 18 kvinnor i ett kooperativ i Kenya. Projektet heter ”Zeb&Effie” och hittills har runt 80 kvinnor utbildats på syskolan/träningscentret.
Alla måste visa upp sitt arbete för mig vid dagens slut och i början var Salma väldigt blyg och försynt...
Aimées projekt har växt under åren och hjälpt olika kvinnor att få arbete och sömnadsutbildning och hon berättar att det just blivit klart att projektet nu ska utvecklas ytterligare, vilket innebär att hennes företag ska gå ihop med Governors Camp och Wilderness Safari och starta fler sömnadsutbildningar och workshops runt om i Afrika, så att fler kvinnor som inte har möjlighet att ta sig in till de stora städerna kan få utbildning och arbete.
– Vi kommer att bygga upp detta i närheten av deras lodger så att deras gäster kan se på nära håll vårt gedigna arbete att utbilda och skapa arbetstillfällen på plats. Vi startar även en Trust fund, även den heter Zeb&Effie, som ska samla in pengar för utbildning och även stötta olika wildlife-projekt för bland annat elefanter.
”Har mött fantastiska kvinnor”
Detta innebär att i ytterligare åtta år kommer Aimée driva och vara mentor för kvinnor i Kenya. Men hon kommer fortsätta att pendla till Sverige. Det är här hon sätter upp sina pop up-affärer och säljer det som hon åstadkommit tillsammans med sina afrikanska systrar.
– Genom ”Zeb&Effie” har jag mött de mest fantastiska kvinnor. Ingen annanstans i världen har jag mött så underbart fina människor.
Aimée känner sig nästan som en mamma till vissa av de unga tjejerna som hon nu följt under flera år. Salma är ett exempel. Hon var endast elva år då hon förlorade sin mamma och ett år senare blev hon utskickad på gatan av sin pappa. När Aimée mötte Salma var hon 18 år och Aimée såg potentialen i Salma och har lärt upp henne från grunden.
– Alla måste visa upp sitt arbete för mig vid dagens slut och i början var Salma väldigt blyg och försynt varje gång hon visade upp vad hon åstadkommit. Numera ställer hon sig stolt framför mig och berättar hur och varför hon sytt som hon gjort. Det känns fantastiskt att se alla dessa kvinnor växa, inte bara som sömmerskor utan även som människor.
Aimée Lohrbauer om livet i Nairobi
Aimée uppskattar sitt liv i Nairobi. Redan som ung bestämde hon sig för att vara sann mot sig själv och har alltid haft en tro på att hon kan leva efter sin vision. Men Aimée kan sakna Sveriges trygga samhälle där man som kvinna känner sig säker.
– Visserligen är man inte helt säker i Europa heller, men det jag längtar efter är att bara kunna ge sig ut och springa själv i skogen. Det är omöjligt i Kenya, säger Aimée och beskriver hur vanligt det är att kvinnor blir utsatta för brott så fort de går ut efter skymning eller bara tar en promenad runt kvarteret. Aimée har själv blivit utsatt för rånattacker, men vill helst inte prata om det.
Verksamheten i Kenya har vuxit till en skala Aimée aldrig ens vågat drömma om.
– Idag får jag ge vidare av min kunskap och hjälpa kvinnor som inte hade haft en chans till utbildning eller jobb om jag inte hade gett dem den här starten. Det känns jätteroligt. Pay back, det är det som är hela grejen! Och i takt med engagemanget där har min energi och livsglädje kommit tillbaka. Mitt gamla kreativa jag är tillbaka och hjärtat är starkare än någonsin i det jag gör.
