Agneta: Varför fick jag inte komma hem till min pojkvän?
Mikael kom in i mitt liv under en period när jag hade det tufft. En omorganisation på jobbet gjorde att jag inte visste om jag skulle få vara kvar.
Min arbetsgivare hade pengaproblem och ingen i personalen kände sig säker.
I början var Mikael mycket charmerande. Han hade en speciell glimt i sina melerade mörka ögon och han fick mig att känna mig väldigt uppskattad. Han fick mig att skratta, och det var vad jag just då behövde.
Vi hittade på roliga saker och åkte ofta på motorcykelturer. Han var trevlig och uppmärksam, och såg till att jag inte frös på bönpallen. På det stora hela gav han intrycket av att vara en bra man.
Men jag fick aldrig komma hem till honom, och det gjorde mig fundersam. En liten varningsklocka ringde i mitt bakhuvud.
Han hyrde ett hus en bit utanför stan, och han pratade ofta om sin pool och om hur skönt det var att simma i den. Helgerna tillbringade han oftast hos mig i stan.
Blev elak och otrevlig
Hans fina sätt försvann gradvis och han kom med elaka kommentarer om mitt sätt att klä mig.
En dag kom jag hem överlycklig med en ny klänning som jag hittat på rea. Den klagade han på och tyckte att jag skulle lämna tillbaka den.
– Titta här så illa den sitter, sa han och drog i den. Kvaliteten är verkligen inget vidare.
Förbluffat stirrade jag på honom. Det var en sommarklänning som i mina ögon dög alldeles utmärkt. Ändå fick jag tunghäfta och vågade inte säga emot. Slokörat lyssnade jag på hans råd och lämnade tillbaka mitt reafynd.
En annan gång skulle vi åka till ett fik på landet där motor cykelfolk brukade samlas. När vi parkerat sa Mikael att han ändrat sig eftersom jag hade så fula byxor på mig.
Jag blev ledsen, men sa inte emot när han började gå mot ett annat kafé en bit bort.
Jag hade börjat träna och efterhand gått ner i vikt. Jag var mycket glad och stolt och trivdes bättre med mig själv och kände mig snyggare. Det var härligt!
I samma veva blev Mikael retlig och fick vredesattacker.
Han var en lodis
Till slut fick jag komma hem till honom och då blev jag chockerad. Vi skulle åka på en musikfestival i grannkommunen och Mikael hade glömt liggunderlag att sitta på så därför tog vi en sväng hem till honom.
Vi åkte längs en grusväg till ett par gamla hus med trasiga grå eternitplattor. En man i bara kalsonger med en ölburk i handen satt utanför det ena. Jag bara stirrade.
Mikael stannade framför det andra och stängde av motorcykeln. Snabbt försvann han in i huset medan jag väntade utanför.
Trädgården var full av bråte. På uppfarten stod flera bilar och ett par motorcyklar som samtliga saknade delar.
Jag spanade mot baksidan av huset, men någon pool såg jag inte skymten av. Däremot fanns där en stor hög med grejer och överst tronade en gammal brun skinnsoffa.
Vid sidan av trädgården stod uthus som såg ut att kunna ramla ihop vilken sekund som helst.
Mikael hade skrutit om alla sina förråd mer än en gång. De uthus jag såg nu stämde inte alls med den bild han hade gett mig.
När Mikael kom tillbaka med liggunderlaget bad jag att få låna toaletten, men han hävdade att vi skulle komma för sent och sa att jag fick hålla mig. Då förstod jag att det såg lika illa ut inne i huset och jag rös av obehag.
Jag hade umgåtts med en lodis utan att veta om det. Jag visste inte att det fanns människor i Sverige som bodde så.
Bluffade och ljög
Hela den kvällen var jag tyst. Den höga ljudnivån gjorde det svårt att prata, men min tystnad berodde mest på vad jag sett hemma hos min pojkvän.
Nu mindes jag alla elakheter om mitt sätt att klä mig och föra mig. Jag såg hans missunnsamhet över min viktnedgång i ett helt annat ljus. Jag hade låtit honom trycka ner mig.
Medan banden avlöste varandra på scenen insåg jag vad jag borde insett för länge sen. Mikael var en bluff och han hade ljugit för mig.
Jag undrade hur han kunde vara så dum att han lät mig komma hem till honom eftersom hans lögner då avslöjades, men kanske ljög han så ofta att han glömt vad han sagt.
Jag gjorde slut den kvällen. Han fick ett raseriutbrott och började skrika, därför struntade jag i att konfrontera honom med alla lögnerna. Jag ville bara ha ut honom ur min lägenhet så att han inte skulle störa grannarna.
Nu i efterhand kan jag se att Mikael var en sociopat. Kanske var han också mytoman. En människa som det är bäst att hålla sig undan för att inte råka illa ut.
Jag är övertygad om att män som han letar efter svaga punkter hos kvinnor de möter för att på så sätt bryta ner dem.
Jag har lärt mig en läxa och är tacksam över att ha sluppit undan Mikael.
Jag önskar att jag kunde varna alla kvinnor för honom. Vi förtjänar bättre!
Agneta