71-åriga Anja överlevde explosionen i Göteborg
Utanför hotell Opalen i Göteborg är himlen blå. Här har Anja Almén tagit en och annan runda med gåstavarna för att hålla igång. Det är här hon bor sedan den fruktansvärda explosionen i hennes lägenhetshus den 28 september.
Flertalet andra människor från lägenheterna på Övre Husargatan i Annedal i Göteborg delar samma hotell, många fler är utplacerade på andra boenden i stan.
– Det är kanske tur att det inte är full turistsäsong och att det fanns lediga rum, för vart skulle vi annars ta vägen, säger 71-åriga Anja.
– Jag har haft det fantastiskt bra här. Så trevlig personal, men jag längtar hem eller till en lägenhet som jag kan kalla mitt hem.
Anja är född och uppvuxen i stan och jobbade länge inom restaurangbranschen innan hon fortsatte barnsjuksköterska.
Anja miste sitt enda barn
– Det är sociala jobb som handlar om service. Jag trivdes ypperligt inom båda.
Anja är positiv för det mesta, trots att hon nu haft mer än sin beskärda del av otur och elände under ett antal år.
Hon fick dottern Hanna 1978 och kände att det räckte med ett barn. Idag lever inte Hanna längre.
– Hon dog i cancer bara 38 år gammal 2017. Det är det värsta som hänt mig. Vi var väldigt nära och allt var så oväntat, säger Anja.
– Jag bodde tillsammans med henne på Bräcke hospice under hennes sista tid. Det ville både hon och jag. Hanna var aldrig ensam i sin sjukdom.
Kort efter att dottern lämnade Anja, var det dags för nästa olycka. En spårvagn som precis lämnat en hållplats körde rakt in i hennes bil som direkt gick av på hälften.
– Hela fronten var mosad. Kanske ska man säga att jag hade tur och inte otur för hade jag hunnit längre ut i vägen så hade jag inte levt idag. De väger en del – spårvagnar.
Anja fick sina revben knäckta, men det värsta var chocken och traumat. Hon levde i sorg efter Hanna och det blev inte lättare efter olyckan.
Hade fått nystart i nya lägenheten
Men på något sätt tog hon sig vidare och 2020 verkade lovande trots pandemin. Hon fick en ny härlig lägenhet högt upp på Övre Husargatan och det var precis vad hon behövde.
– I förra lägenheten spökade det för mig. Jag mådde dåligt där. Hemska minnen kom upp hela tiden. Det var bara död.
Istället fick Anja uppleva ljuset från den nyrenoverade lägenheten som andades optimism lagom till julen 2020.
– Där kom bara de fina minnena av Hanna. Det var ett underbart område också, med bra fastighetsskötare och fastighetsägare som alltid ställde upp till hundra procent.
Inspirerad av nystarten köpte hon nya möbler och slängde ut en hel del skräp och hon tog tag i sin hälsa.
– I våras slutade jag röka och det var stort för mig.
Anja kände att hon var glad över de 38 år hon trots allt fått med sin dotter och började verkligen leva ut sitt liv. Hon umgicks med vänner och aktiviteterna avlöste varandra så fort detta gick efter pandemibegränsningarna.
Hon undrade vad som hänt
Den 27 september var precis en sådan dag. Anja och en väninna hade varit på eftermiddagsbio och sett filmen The Father.
– En underbar film med flera bra skådespelare.
Därefter fortsatte de till en modevisning eftersom en väninnas butik hade höstvisning med rabatterade priser.
– Jag köpte en snygg pennkjol och var jättenöjd när jag kom hem, berättar Anja.
Hon tog sina mediciner mot bland annat diabetes och gick och la sig. Hon vaknade strax efter fem på den tidiga tisdagsmorgonen och gick på toaletten. När hon gick förbi fönstret såg hon en massa blinkande ljus utanför och blev nyfiken.
– När jag tittade ut såg jag att hela gatan var fylld med mängder av brandbilar. Vad här det som har hänt, undrade jag.
Anja försökte först slå på sin tv, men den fungerade inte. Hon skickade då iväg ett meddelande på Facebook.
Brann längre ner i huset efter explosionen
– Jag skrev att det verkade brinna på min gata. Då hade jag ingen aning om att det brann längre ner i vårt hus.
Inlägget spred sig snabbt och Anja blev uppringd av DN och Ekot när hon fortfarande befann sig inne i lägenheten.
– Först då började jag förstå.
En brandman ringde på dörren och sa att de skulle hämta ner henne. Men det lät inte så kul, tyckte Anja.
– Jag ville inte klättra på någon stege utanför min balkong. Jag känner mig inte så rörlig direkt och bor ju på femte våningen, säger Anja.
Hon har sedan en längre tid tagit sig fram med antingen gåstavar eller rullator. Men när brandlarmet i lägenheten började tjuta så blev hon snabbt beredd på att lämna hemmet.
– Det tjöt som sjutton och jag försökte stänga av den genom att peta på den med ett kvastskaft. Otroligt dumt, jag vet, säger hon med ett leende och skakar på huvudet.
– Att jag tog mig ut berodde på att jag ville hitta någon som kunde stänga av larmet. Jag förstod inte alls att jag själv var i fara.
Anja kastade på sig en jacka, ett par tygskor och när hon gick genom hallen fick hon syn på ficklampan som hon alltid hade där.
– Det var mörkt så jag tog ficklampan i munnen för jag behövde båda armarna fria när jag skulle hålla mig i ledstängerna nerför trappan. Det måste varit en syn – sovtofsen i håret och ficklampan i munnen.
Såg andra som försökte fira sig ner med lakan
När hon kom ut i trapphuset insåg hon plötsligt allvaret. Väggarna var svarta av sot. Det luktade bränt och lite längre ner hade väggen dessutom spruckit rejält.
– Det vällde svart rök ut ur hålet och jag fick slingra mig förbi där.
När hon sedan kom ut på gården möttes hon av skrikande och gråtande människor. Hon såg förödelsen, flera som försökte fira sig ner i lakan och då kom chocken.
– Det går inte beskriva vad jag kände då. Jag bara stod där i regnet.
Som tur var kom fastighetsskötaren snabbt och informerade alla om att närbelägna Saronkyrkan öppnat och de bjöd på kaffe.
– De var fantastiska där i kyrkan. Det var bullar och framförallt kärlek och värme som mötte oss när vi kom dit.
Senare under hela dagen följde informationsmöten och allt eftersom det blev tydligare om vad som faktiskt hänt. Fastighetsbolag, räddningstjänst, försäkringsbolag och andra insåg att huset var betydligt värre skadat än man först kanske trott.
Anja och många av de andra blev utplacerade på olika hotell. De som kunde bosatte sig hos släktingar och vänner. Det var hundratals personer som inte kunde återvända.
– Vi som bodde närmast platsen för explosionen kunde inte hämta något från våra lägenheter på grund av alla fasadsprickor så det blev mycket att ordna. Jag behöver mediciner varje dag, en rullator och kläder. Jag hade ingenting.
Anjas bil var rökskadad
Mottagandet på hotellet var omhändertagande och folket på Saronkyrkan fortsatte stötta och hjälpa, men det skulle bli extremt tuffa dagar för Anja.
– Jag är inte speciellt rörlig och kunde inte köra min bil eftersom den var rökskadad och dessutom låg bilnycklarna i lägenheten. Det var tufft att ta sig runt med rullator på alla kullerstensgator och andra hinder på trottoarerna, förklarar Anja.
Hon vill inte visa för mycket känslor men hon medger att hon mår riktigt dåligt just nu. Alla tidigare förluster och olyckor kom ikapp när hon förlorade sitt hem och sin trygga punkt som hon var så stolt över.
Det var mitt hem och nu finns det inte kvar
– Det har varit riktigt mörkt den här tiden.
Mitt i allt har hon och alla de andra drabbade fått anpassa sig till livet på hotell medan försäkringsbolagen försökt ordna med lägenheter och Anja har redan varit iväg och tittat på flera, men inget är bestämt.
– Jag behöver hiss ända ner till markplan och det finns inte alltid.
Hon börjar inse hur lång tid allt kommer ta och vet numera att det kommer dröja innan hon får komma hem på riktigt.
– Jag är ledsen förstås. Alla mina nya möbler, min kjol som jag precis köpt – har ingen aning om jag kommer kunna använda något eller om det måste slängas. Det var mitt hem och nu finns det inte kvar, säger Anja och skakar på huvudet.
Samtidigt vet hon inte riktigt vad hon känner för den man som varit starkast misstänkt för dådet och som hittades död.
– Jag och flera andra har upplevt honom som väldigt trevlig och artig. Han öppnade dörrar, log alltid och hjälpte mig hänga upp lakan när vi hade tvättid samtidigt. Dessutom såg han prydlig ut de gånger jag träffade honom och inte alls som på bilderna i tidningen. Det stämmer inte alls, något måste ha hänt med honom, om det var han.
Hon skakar på huvudet.
– Det är en fruktansvärd handling, men han borde fått hjälp och jag gillar inte det där med att någon kan bo i en lägenhet i många år, men är man inte skriven på kontraktet så åker man ut. Sedan undrar man hur någon kan utsätta så många oskyldiga för livsfara på det sättet. Det är helt galet.
Kamraterna samlade pengar
Själv har hon fått erfara sann vänskap efter allt som hänt.
– Gamla skolkamrater från 60-talet samlade ihop pengar och swishade mig. Det var så oväntat och snällt av dem, säger Anja, med tårar i ögonen.
Se också: Jenny fick hjärtstopp i duschen – mannen räddade hennes liv
Hon sover gott i sin hotellsäng och har upptäckt nya platser från utsikten högst upp i hotellet.
– De har sagt att det kan ta allt från sex månader till två år innan vi får flytta tillbaka. Värme, vatten och el fungerar tydligen inte. Det är bara att härda ut och jag har så många som stöttar mig så jag tror faktiskt det ska gå.
Fakta: Explosionen i Annedal
Efter den enorma smällen på morgonen 28 september fick hela 140 lägenheter utrymmas och hundratals personer evakueras.
16 personer fick föras till sjukhus.
Den man i 55-årsåldern som misstänks ha orsakat explosionen hittades senare död i vattnet vid Stenpiren i centrala Göteborg.